Om djurförsök

Vad är ett djurförsök?

Djurförsök innebär att djur används i vetenskapliga syften – till exempel för att studera sjukdomar, testa kemikalier eller utveckla läkemedel.

Försöken kan variera mycket i omfattning och påverkan, från enkla observationer till mer ingripande studier där djuret utsätts för smärta, stress eller annat lidande.

Graden av påverkan för djuret delas in i tre nivåer: ringa, måttlig eller avsevärd. Dessa kallas ”svårhetsgrader” och vad varje grad innebär kan du se i bilden nedan.

All forskning med djur är dessutom föremål för ett krav att följa 3R-principerna – att ersätta djur där det är möjligt, minska antalet djur som används och förfina metoderna för att minimera lidande.

Här kan du läsa mer om djurförsök

https://djurforsok.info/

Vilka djurarter används?

Olika djurarter används för olika forskningsområden eftersom deras biologi passar särskilda ändamål. Valet av art styrs alltid av forskningsfrågan och etiska överväganden, och det är ett krav att man först överväger alternativa metoder innan djur används.

Möss och råttor

    • De vanligaste försöksdjuren.

    • Används inom genetik, cancerforskning, läkemedelsutveckling och studier av sjukdomsmodeller.

Hamster, iller och marsvin

    • Hamstrar används i infektions- och immunsystemstudier samt toxikologi.

    • Illrar används i vissa infektionsmodeller, till exempel för luftvägssjukdomar.

    • Marsvin används bland annat i forskning om immunförsvar, nutrition och vissa infektionsstudier.

Fiskar (t.ex zebrafiskar)

Används för studier av utveckling, genetik och toxikologi.

Amfibier (t.ex salamander) och reptiler

Används i vissa utvecklingsbiologiska och neurobiologiska studier.

Kaniner

Används för lälkemedelsutveckling, immunologi och säkerhetstesning av kemikalier

Primater

  • Används mycket restriktivt och endast när inga andra modeller fungerar.
  • Används för avancerade studier av hjärnan, sjukdomsmodeller och vissa vaccinprövningar som t.ex HIV

Hundar, katter och större djur (grisar, får, getter)

Används begränsat och ofta inför specifika medicinska frågor, kirurgi eller studier av organfunktioner och läkemedelsmetabolism.

Varför djurförsök?

Trots att alternativa metoder har kommit långt finns det fortfarande situationer där djurförsök är nödvändiga, till exempel när man behöver förstå hur en hel, levande kropp reagerar på nya läkemedel eller sjukdomar.

I vissa fall är det dessutom ett lagkrav att nya läkemedel eller kemiska ämnen måste testas på djur innan de får användas på människor.

Alla djurförsök i Sverige måste prövas och godkännas av en djurförsöksetisk nämnd. Nämnden väger nyttan av forskningen mot djurens lidande och avgör om försöket får genomföras eller inte.

Djurförsök genom historien

Djurförsök i historien

Användningen av djur i forskning har en lång och komplex historia. Redan i antikens Grekland utförde Aristoteles och Erasistratus försök på levande djur för att förstå anatomi och fysiologi. På 1600- och 1800-talen blev vivisektion – kirurgiska ingrepp och dissektioner på levande (och vakna) djur – vanligt förekommande inom vetenskapen.

Under 1900-talet ökade omfattningen av djurförsök kraftigt, särskilt inom toxikologi och medicinsk forskning. Ett tydligt exempel är det så kallade LD50-testet (Lethal Dose 50), som utvecklades på 1920-talet. Testet går ut på att fastställa vilken dos av ett ämne som krävs för att döda hälften av försöksdjuren. Trots att metoden kritiserats och i vissa fall ersatts av alternativ, används den fortfarande i vissa sammanhang.

Vill du läsa mer om de djurförsöksetiska nämnderna?

De djurförsöketiska nämnderna

Det finns sex djurförsöksetiska nämnder i Sverige. Deras uppdrag är att granska ansökningar om djurförsök och avgöra om forskningen är både relevant och etisk. Nämnderna ska också avgöra om djurförsök är det enda alternativet och bedöma om det lidande som djuren utsätts för är försvarbart. De kan dessutom ställa krav på åtgärder som mer smärtlindring, bättre miljöberikning eller andra förbättringar av djurens välbefinnande.

Om nämnden avslår en ansökan får försöket inte utföras i Sverige. Beslutet kan överklagas.

Djurens situation

Att djuren har det bra i sina hemburar är A och O.

Försöksdjur får därför särskild inredning och berikning som är anpassad efter deras behov. Många djurhus arbetar idag efter noggrant genomtänkta planer där burarna utformas efter art, ålder, kön, gruppsammansättning och individuella behov – allt för att djuren ska trivas och må så bra som möjligt.

Själva försöket som djuren deltar i pågår vanligtvis bara en kort stund per dag, vecka eller månad. Resten av tiden är buren deras hem – den plats där de ska kunna återhämta sig, aktivera sig, umgås med sina burkamrater och känna trygghet.

För att må bra behöver djuren få aktivera både sina hjärnor och sina kroppar. Olika arter har olika behov: vissa har ett starkt behov av att klättra, andra av att bygga bo, medan ytterligare andra behöver gräva. Däremot finns det ett gemensamt behov hos alla – att miljön inte alltid ser likadan ut, utan förändras och stimulerar deras naturliga beteenden. Därför är det viktigt att burmiljön är väl berikad och varierad, så att djuren får möjlighet att leva så naturligt som möjligt – varje dag.

Foto: Anette Persson ©Forska utan djurförsök

Exempel på berikning är stegar, gungor, små hus, tunnlar, bomaterial, bitpinnar, bollar och matpussel – alltid tillverkade av giftfria material som inte kan skada djuren.