Alternativa metoder

Framtidens forskning är djurfri – med människan i fokus

Att ersätta djurförsök handlar inte bara om att minska lidande – det handlar också om att förbättra forskningen. Genom att använda moderna, vetenskapligt avancerade metoder som bygger på mänsklig biologi, får vi mer relevanta och tillförlitliga resultat. Dessa metoder speglar människans komplexa fysiologi bättre än djurmodeller, vilket ökar chanserna att upptäcka effektiva behandlingar och förstå sjukdomar på djupet.

Varför?

Mer exakta resultat – de bygger på mänsklig biologi i stället för att använda djur som inte alltid reagerar som vi. 
Snabbare och billigare – alternativa metoder kan ofta ge svar snabbare än djurförsök. 
Bättre för djuren – de minskar eller eliminerar behovet av att använda djur i forskning. 

Alternativa metoder till djurförsök:

1. Djurfria cellmodeller – odla mänskliga celler i labbet

Enkla cellmodeller ger grundläggande kunskap om hur kroppen reagerar på olika ämnen. Istället för att använda djur testar forskare på mänskliga celler som odlats i laboratoriet.

  • Hudmodeller kan användas för att testa irritation och allergier i stället för att testa på kaniner. 
  • Odling av leverceller gör det möjligt att undersöka hur läkemedel bryts ner i kroppen. 
  • Hjärt- och nervceller kan studeras för att förstå sjukdomar som Parkinsons och hjärtinfarkt. 

2. Organoider – små kopior av mänskliga organ

Organoider är små, tredimensionella (3D) vävnadsklumpar som liknar olika organ i kroppen, som hjärnan, levern eller tarmen. De tillverkas av IPS-celler (inducerade pluripotenta stamceller) som kan utvecklas till olika celltyper. Organoider är inte riktiga organ, men de fungerar som modeller som efterliknar vissa egenskaper hos ett organ, särskilt i tidig utveckling. Det gör dem mycket användbara för att studera sjukdomar, utveckling och för att testa läkemedel – utan att behöva använda hela djur eller människor i forskningen.

  • Tarmorganoider används för att studera mag- och tarmsjukdomar och testa nya behandlingar. 
  • Hjärnorganoider hjälper forskare att studera neurologiska sjukdomar som Alzheimers. 
  • Njure- och leverorganoider används för att testa läkemedel och se hur de bryts ner i kroppen

Man kan helt enkelt välja vilka signaler cellerna får och anpassa miljön (t.ex. gel och näringslösning) för att få dem att efterlikna just det organ man vill studera. Det gör organoider till ett kraftfullt verktyg för att förstå hur organ utvecklas, vad som går fel vid sjukdom, och hur olika behandlingar påverkar cellerna.

Man kan också ta celler från en person och skapa en ”personlig” organoid. Det gör det möjligt att bedriva mer individanpassad forskning.

För mer information om IPS-celler, stamcellsforskning och organoider, besök gärna Stamcellsportalen

3. ”Organ-on-a-chip” – mänskliga organ på ett chip

Organ-on-a-chip är små konstgjorda system som efterliknar funktioner hos ett mänskligt organ, fast på en mycket liten skala – ofta på storleken av ett kreditkort. De är inte vävnadsklumpar som organoider, utan bygger på mikroteknologi och cellodling för att skapa en miljö där celler från ett organ kan växa och fungera tillsammans under kontrollerade förhållanden.

Ett organ-on-a-chip är en plast- eller silikonplatta med mycket små, finmaskiga kanaler och kammare som imiterar organets struktur. Kanalerna kan ha olika former och storlekar, anpassade för att efterlikna blodkärl, vävnad eller andra delar av organet.

  • Den här tekniken använder små plastchip där mänskliga celler växer och beter sig som miniatyrorgan. 
  • Lung-on-a-chip kan simulera hur en mänsklig lunga reagerar på luftföroreningar eller virus. 
  • Lever-on-a-chip kan visa hur läkemedel bryts ner och om de är giftiga. 
  • Blod-hjärnbarriär-on-a-chip används för att studera hur ämnen tar sig in i hjärnan. 

Med organ-on-a-chip kan forskare studera hur organ fungerar, testa läkemedel eller se hur celler reagerar på olika kemikalier – allt i en mycket kontrollerad och realistisk miljö. De kan också koppla ihop flera organ-on-a-chip för att simulera hur olika organ i kroppen samarbetar.

4. Datorbaserade modeller – datorn gör jobbet

Datorer kan ofta ge snabbare och mer exakta resultat än djurförsök.

  • Med hjälp av AI och avancerade datormodeller kan forskare förutsäga hur kemikalier och läkemedel påverkar kroppen. 
  • AI kan analysera stora mängder tidigare forskning och förutsäga om en kemikalie är farlig. 
  • 3D-simuleringar kan visa hur ett läkemedel sprider sig i kroppen utan djurförsök. 
  • Virtuella organ kan simulera hur sjukdomar påverkar kroppen och hur de kan behandlas. 

5. Mänskliga frivilliga och avancerad bildteknik

Forskare kan studera hur människokroppen fungerar på säkra och icke-invasiva sätt. Mänskliga studier ger mer relevanta resultat än djurförsök eftersom de bygger på just människans biologi.

  • MRI- och PET-scanning kan användas för att undersöka hjärnan och andra organ i realtid. 
  • Microdosing innebär att en mycket liten dos av ett läkemedel ges till en människa för att se hur kroppen reagerar, utan att riskera skador. 
  • Wearables (som smarta klockor och sensorer) kan samla in data om hjärtfrekvens, blodtryck och andra hälsomarkörer. 

6. Biobanker – forskning på mänskliga prover

Forskare kan analysera prover från människor i stället för att experimentera på djur. Att studera mänskliga prover ger mer relevanta och pålitliga resultat än djurförsök.

  • Forskare kan analysera prover från människor i stället för att experimentera på djur. 
  • Blod- och vävnadsprover från patienter kan användas för att studera sjukdomar. 
  • Cancerceller från patienter kan analyseras för att förstå hur olika tumörer reagerar på behandling. 
  • DNA- och genetikstudier kan hjälpa forskare att identifiera sjukdomsrisker och utveckla individanpassad medicin. 

Djurfri forskning kräver också djurfria tillsatser och produkter

Att ersätta djurförsök handlar inte bara om vad man testar – utan också hur. Många djurfria forskningsmetoder bygger fortfarande på djurbaserade produkter som fetalt kalvserum (FBS), Matrigel eller antikroppar framställda i djur. Dessa tillsatser och verktyg kommer ofta från djur som levt under lidande för att sedan slaktas. Det innebär inte bara etiska problem – det påverkar även forskningskvaliteten.

Djurprodukter är biologiskt varierande, svåra att standardisera och ofta bristfälligt dokumenterade. De kan innehålla okända ämnen som påverkar resultaten, och de speglar sällan människans biologi. Därför är det avgörande att också ersätta dessa komponenter med moderna, väldefinierade och djurfria alternativ.

Vanliga djurbaserade tillsatser och produkter – och djurfria alternativ:

  • Fetalt kalvserum (FBS)
    Används för att odla celler. Kommer från fosterblod från kalvar som avlivas i slakteri.
    Alternativ:
    • Humanserum (från blodgivare)
    • Kemiskt definierade odlingsmedier (helt djurfria och reproducerbara)
    • Serumfria, kommersiellt tillgängliga alternativ (t.ex. Ultroser™, Cell-Ess™, FetalGro-Free™
  • Matrigel
    Används som stödstruktur för 3D-odling och organoider. Tillverkas av tumörer i möss.
    Alternativ:
    • Syntetiska eller rekombinanta hydrogeler (t.ex. VitroGel™, PeptiGel™)
    • Bioinspirerade scaffoldmaterial som bygger på alginat, kollagen från växt- eller human källa, eller PEG-baserade material
  • Antikroppar från djur
    Används i t.ex. immunfärgning och flödescytometri. Tas ofta fram genom att immunisera kaniner, getter eller möss.
    Alternativ:
    • Rekombinanta antikroppar (produceras utan djur)
    • Syntetiska bindare såsom affibodies, aptamerer eller nanobodies från djurfria bibliotek
  • Extracellulära matrixkomponenter från djur
    Används för att efterlikna cellernas omgivning. Kan komma från gris eller ko.
    Alternativ:
    • Mänskligt ECM (donerat från biobanker)
    • Syntetiska ECM-liknande material utvecklade specifikt för human cellodling
  • Enzymer som trypsin från gris eller ko
    Används för att separera celler.
    Alternativ:
    • Rekombinant trypsin (animal component-free)
    • Icke-enzymatiska cellavlossningslösningar

Genom att välja djurfria alternativ på alla nivåer – från odlingsmedium till analysmetoder – blir forskningen inte bara mer etisk, utan också mer relevant, spårbar och reproducerbar. Det handlar inte bara om djurens välfärd – utan om bättre vetenskap.

To top