3R-principen kommer från de två brittiska forskarna William Russel och Rex Burch som introducerade konceptet i sin bok The Principles of Humane Experimental Technique 1959.
Syftet var att skapa en etisk och vetenskaplig grund för djurförsök. På den tiden användes försöksdjur ofta utan större eftertanke kring deras lidande, och det fanns växande kritik från både forskare och allmänhet.
Här kan du läsa mer om vad 3R innebär i praktiken
Principerna går ut på att:
Replace (Ersätta): Djurförsök ska ersättas med alternativa metoder.
Reduce (Minska): Om försöket inte kan ersättas med alternativa metoder ska färre djur användas.
Refine (Förfina): De försök som måste utföras skall förfinas så att de minimerar djurens lidande.
I både svensk och EU-lag gäller 3R-principen (Replace, Reduce, Refine), där det bland annat står att djurförsök ska ersättas om alternativ finns.
Svenska djurskyddslagen (2018:1192)
Syfte och tillämpningsområde
Lagen syftar till att säkerställa god djurvälfärd och skydda djur från lidande. Den gäller för alla djur, inklusive de som används i djurförsök.
DefinitionerFörsöksdjur: Djur som används eller är avsedda att användas i djurförsök.
Djurförsök: Användning av djur för vetenskaplig forskning, sjukdomsdiagnos, utveckling och framställning av läkemedel eller kemiska produkter, undervisning (om det innebär att djuret avlivas, utsätts för operativt ingrepp, injektion eller blodavtappning, eller orsakas eller riskerar att orsakas lidande), och andra jämförliga ändamål.
RiksdagenKrav på djurförsök
Djurförsök får endast utföras om de är vetenskapligt motiverade och nödvändiga.
Det är ett krav att forskare först ska överväga alternativa metoder innan djur används.
Djuren får inte utsättas för onödigt lidande.
Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om försöksdjur (L150)
Tillämpningsområde
L150 specificerar detaljerade regler för djurförsök och kompletterar Djurskyddslagen. Den gäller för alla som utför djurförsök i Sverige.Utbildningskrav
Personal som utformar, utför, sköter eller avlivar försöksdjur ska ha den utbildning och kompetens som krävs för sina uppgifter.Artspecifika regler
L150 innehåller artspecifika regler för olika djurarter som används i djurförsök, inklusive krav på miljö, vård och hantering.Dokumentation och tillsyn
Det finns krav på att dokumentation ska föras för alla försöksdjur, inklusive journaler och annan relevant information. Det ska också finnas rutiner för tillsyn och uppföljning av djurförsök.https://jvdoc.sharepoint.com/sites/sjvfs/Shared%20Documents/2019_9/2019-009.pdf?ga=1
Direktiv 2010/63/EU
EU reglerar djurförsök främst genom Direktiv 2010/63/EU. Viktiga punkter:
Djur som kännande varelserEU erkänner att djur är kännande varelser och att deras välfärd ska skyddas. (Artikel 13 i EUF-fördraget)
3R-principerna (Replace, Reduce, Refine)
Djurförsök ska ersättas där det är möjligt.
Antalet djur som används ska minimeras.
Metoderna ska förfinas för att minska lidande.
Etisk prövning
Alla djurförsök måste prövas och godkännas av en etisk kommitté.
Nyttan med forskningen ska vägas mot lidandet djuren utsätts för.
Artspecifika och miljökrav
Djuren ska hållas i artanpassade miljöer, med möjlighet till naturliga beteenden, social kontakt och miljöberikning.
Utfasing av djurförsök
EU uppmuntrar stegvis utfasning av djurförsök där alternativ finns och är vetenskapligt gångbara
I de fall djurförsök ännu inte kan ersättas ställer lagen krav på att djuren ska behandlas väl och att förfinade metoder används. Det kan innebära att ge djuren mer inredning i buren, använda belöning och träning för frivilligt deltagande, samt välja mindre invasiva metoder för blodprov och fixering – och andra åtgärder som minskar lidande och ökar välbefinnande.
Olika arter har olika behov, men gemensamt för dem alla är att de är genetiskt programmerade för att leva i en annan miljö än den i laboratoriet. Det innebär att de fortfarande har kvar samma behov av att röra på sig, aktivera sig psykiskt och fysiskt, springa, klättra, boa, bädda, bygga, gräva och böka – precis som de skulle ha gjort i sin naturliga miljö.
Boendemiljön är central för djurens välbefinnande eftersom de tillbringar största delen av sina liv där. Ett försök kan pågå under kortare stunder, medan boendemiljön är den plats där djuren lever största delen av tiden. Miljön måste ge möjlighet att leka, känna trygghet, boa, manipulera, gräva och interagera socialt. Den ska anpassas efter art, ålder, antal djur i buren och individens behov. Standardisering av boendemiljön, där alla djur ges likadan inredning och berikning, kan inte uppfylla djurens behov; berikningen måste anpassas efter stam, ålder, kön och individ. Om alla får samma typ av berikning riskerar vissa att bo i en välberikad miljö medan andra får en miljö som inte tillgodoser deras behov.
Ett försök kan pågå under kortare stunder, medan boendemiljön är den plats där djuren lever största delen av tiden
Förfining handlar inte bara om djurens välmående – det bidrar också till bättre försök och mer tillförlitliga resultat.
Vi vet att det kan vara svårt att veta exakt hur man rent praktiskt kan arbeta för att förfina och förbättra välfärden för djuren i försöken.
Här nedan kan ni läsa mer om några konkreta åtgärder och metoder som kan göra skillnad.
Att lyfta möss i svansen har visat sig orsaka stress och frigöra stresshormoner, vilket påverkar både djurens välbefinnande och forskningsresultaten. Genom att istället skopa upp dem med handen eller låta dem gå in i en tunnel minskar stressen avsevärt. Djuren känner större kontroll och trygghet, vilket leder till lugnare beteende och stabilare fysiologiska parametrar, både på kort och lång sikt. Denna hantering gynnar alltså både djuren och kvaliteten på forskningen.
Läs mer här: Lyft inte möss i svansen – Jordbruksverket.se
I traditionella hållare fixeras möss och råttor helt och tvingas ligga ner, vilket kan orsaka både stress och obehag. Genom att istället använda sig av icke fixerande anordningar kan djuren själva välja om de vill sitta, ligga eller stå. Detta ökar djurens känsla av kontroll över situationen och minskar stressnivåerna. När djuren får möjlighet att bestämma sin egen position känner de större trygghet, vilket i sin tur kan leda till mer stabila fysiologiska parametrar och beteenden som bättre speglar deras naturliga tillstånd. Dessutom kan icke fixerande metoder bidra till mer tillförlitliga och reproducerbara forskningsresultat, eftersom stressrelaterade förändringar minimeras.
Läs mer här: Stress och immobilisering av försöksdjur
Ge djuren mer att göra i buren!
Alla djur mår bra av en tredimensionell inredning som gör det möjligt för dem att utforska hela buren eller voljären. Standardisera inte – anpassa miljön efter artens och individens behov. En berikad miljö stimulerar djurens naturliga beteenden och behov på flera plan: fysiskt, socialt, sensoriskt och kognitivt. Det kan handla om klätterställningar, tunnlar, gömställen och föremål som uppmuntrar till lek och utforskande, möjlighet till social interaktion med andra individer, variation i ljus, ljud och doft, samt utmaningar som aktiverar problemlösningsförmåga.
Berikningen kan också kopplas direkt till procedurer och träning. Till exempel kan djuren belönas efter en procedur genom att addera föremål eller leksaker som de tycker om, vilket minskar stress och skapar positiva associationer. En annan idé är att placera delar av berikningen på burens tak så att djuren aktivt drar ner den i buren, vilket ger både fysisk och mental stimulans.
Miljöberikning hjälper djuren att uttrycka sina naturliga beteenden, minskar stress och frustration, och kan även bidra till bättre hälsa och välmående. Djur som får möjlighet att leka, utforska och interagera med sin omgivning är ofta mer aktiva och engagerade, vilket också leder till mer tillförlitliga forskningsresultat. Genom att anpassa burens inredning och stimulans efter artens behov skapar man en miljö där djuren kan utvecklas på ett sätt som speglar deras naturliga liv, samtidigt som man främjar både djurens välbefinnande och kvaliteten på forskningen.
Vid gavage är det viktigt att använda en mjuk sond istället för en hård. Studier har visat att hårda sonder kan orsaka skador och inflammation i matstrupen, vilket leder till onödigt lidande för djuret och kan påverka forskningsresultaten. Mjuka sonder anpassar sig bättre efter djurets anatomi och minskar risken för sår, blödningar eller andra komplikationer.
Att välja rätt typ av sond är alltså inte bara en fråga om djurens välbefinnande – det bidrar också till mer tillförlitliga och reproducerbara data, eftersom stress och skador kan påverka fysiologiska och beteendemässiga mätvärden.
Det kan vara svårare att lära sig hantera en mjuk sond men det är det värt, för djuren och för din forsknings skull.
Om du vill lära dig hands on hur man gör, kontakta oss så hjälper vi dig.
Läs mer här: Mjuk sond är bättre för djuren och forskningen
