Alternativa metoder

Enkla cellmodeller ger grundläggande kunskap om hur kroppen reagerar på olika ämnen.
Istället för att använda djur testar forskare på mänskliga celler som odlats i laboratoriet.

• Hudmodeller kan användas för att testa irritation och allergier i stället för att testa på kaniner.
• Odling av leverceller gör det möjligt att undersöka hur läkemedel bryts ner i kroppen.
• Hjärt- och nervceller kan studeras för att förstå sjukdomar som Parkinsons och hjärtinfarkt.

Organoider – små kopior av mänskliga organ
Organoider är små, tredimensionella (3D) vävnadsklumpar som liknar olika organ i kroppen, som hjärnan, levern eller tarmen. De tillverkas av IPS-celler (inducerade pluripotenta stamceller) som kan utvecklas till olika celltyper. Organoider är inte riktiga organ, men de fungerar som modeller som efterliknar vissa egenskaper hos ett organ, särskilt i tidig utveckling. Det gör dem mycket användbara för att studera sjukdomar, utveckling och för att testa läkemedel – utan att behöva använda hela djur eller människor i forskningen.

Tarmorganoider används för att studera mag- och tarmsjukdomar och testa nya behandlingar.
Hjärnorganoider hjälper forskare att studera neurologiska sjukdomar som Alzheimers.
Njure- och leverorganoider används för att testa läkemedel och se hur de bryts ner i kroppen
Man kan helt enkelt välja vilka signaler cellerna får och anpassa miljön (t.ex. gel och näringslösning) för att få dem att efterlikna just det organ man vill studera. Det gör organoider till ett kraftfullt verktyg för att förstå hur organ utvecklas, vad som går fel vid sjukdom, och hur olika behandlingar påverkar cellerna.

Man kan också ta celler från en person och skapa en ”personlig” organoid. Det gör det möjligt att bedriva mer individanpassad forskning.

För mer information om IPS-celler, stamcellsforskning och organoider, besök gärna Stamcellsportalen

Organ-on-a-chip är små konstgjorda system som efterliknar funktioner hos ett mänskligt organ, fast på en mycket liten skala – ofta på storleken av ett kreditkort. De är inte vävnadsklumpar som organoider, utan bygger på mikroteknologi och cellodling för att skapa en miljö där celler från ett organ kan växa och fungera tillsammans under kontrollerade förhållanden.

Ett organ-on-a-chip är en plast- eller silikonplatta med mycket små, finmaskiga kanaler och kammare som imiterar organets struktur. Kanalerna kan ha olika former och storlekar, anpassade för att efterlikna blodkärl, vävnad eller andra delar av organet.

Den här tekniken använder små plastchip där mänskliga celler växer och beter sig som miniatyrorgan.
Lung-on-a-chip kan simulera hur en mänsklig lunga reagerar på luftföroreningar eller virus.
Lever-on-a-chip kan visa hur läkemedel bryts ner och om de är giftiga.
Blod-hjärnbarriär-on-a-chip används för att studera hur ämnen tar sig in i hjärnan.
Med organ-on-a-chip kan forskare studera hur organ fungerar, testa läkemedel eller se hur celler reagerar på olika kemikalier – allt i en mycket kontrollerad och realistisk miljö. De kan också koppla ihop flera organ-on-a-chip för att simulera hur olika organ i kroppen samarbetar.

Datorer kan ofta ge snabbare och mer exakta resultat än djurförsök.

Med hjälp av AI och avancerade datormodeller kan forskare förutsäga hur kemikalier och läkemedel påverkar kroppen.
AI kan analysera stora mängder tidigare forskning och förutsäga om en kemikalie är farlig.
3D-simuleringar kan visa hur ett läkemedel sprider sig i kroppen utan djurförsök.
Virtuella organ kan simulera hur sjukdomar påverkar kroppen och hur de kan behandlas.

Forskare kan studera hur människokroppen fungerar på säkra och icke-invasiva sätt. Mänskliga studier ger mer relevanta resultat än djurförsök eftersom de bygger på just människans biologi.

MRI- och PET-scanning kan användas för att undersöka hjärnan och andra organ i realtid.
Microdosing innebär att en mycket liten dos av ett läkemedel ges till en människa för att se hur kroppen reagerar, utan att riskera skador.
Wearables (som smarta klockor och sensorer) kan samla in data om hjärtfrekvens, blodtryck och andra hälsomarkörer.

Forskare kan analysera prover från människor i stället för att experimentera på djur. Att studera mänskliga prover ger mer relevanta och pålitliga resultat än djurförsök.

Forskare kan analysera prover från människor i stället för att experimentera på djur.
Blod- och vävnadsprover från patienter kan användas för att studera sjukdomar.
Cancerceller från patienter kan analyseras för att förstå hur olika tumörer reagerar på behandling.
DNA- och genetikstudier kan hjälpa forskare att identifiera sjukdomsrisker och utveckla individanpassad medicin.