Fråga en forskare

– Det finns alternativa metoder istället för djurförsök och främst då istället för plågsamma djurförsök. Men varför används inte dessa metoder, istället för de konservativa, förlegade och plågsamma djurförsöken som tyvärr fortfarande pågår idag?

Maria Valsjö, Sakkunnig 3R svarar:

Anledningen till att djurförsök fortfarande används är dels för att det är ett krav från myndigheter att djurförsök måste utföras. Det är något som vi arbetar med att förändra. Och dels för att man jämför resultat med tidigare resultat och om de tidigare försöken gjorts på djur går det inte bara att byta metod. Det behövs alltså mer forskning på alternativa metoder för att det skall finnas mer att jämföra med.

– Och om det inte finns tillräckligt med alternativa metoder istället för djurförsök, och främst plågsamma djurförsök, varför tas då inte fler alternativa metoder fram istället för djurförsök?

Maria Valsjö, Sakkunnig 3R svarar:

Det är en mycket bra och relevant fråga. Kroppen är oerhört komplex, med organ, nerver, blodkärl och funktioner som påverkar varandra på många sätt. Att hitta alternativ som kan ersätta denna komplexitet tar tid och kräver stora resurser. Samtidigt finns det redan relativt välutvecklade alternativa metoder, men forskningen kring dem behöver fortsätta utvecklas för att de ska kunna ersätta fler djurförsök. Vi arbetar aktivt för att denna utveckling ska gå snabbare, bland annat genom att finansiera forskning kring utvecklingen av alternativa metoder som i framtiden kan ersätta djurförsök.

Hur går den etiska prövningen till vid forskning med djurförsök?

Maria Valsjö, Sakkunnig 3R svarar:

För att få tillstånd att genomföra forskning på djur i Sverige krävs en noggrann etisk prövning. Denna prövning sker i en djurförsöksetisk nämnd, vars uppgift är att väga forskningens förväntade nytta mot det lidande och de risker som djuren utsätts för. I nämnden sitter forskare, personal som sköter djuren, representanter från djurskydds- och djurrättsorganisationer, lekmän som representerar allmänheten samt en domare från tingsrätten som fungerar som ordförande. Nämnden har också en sekreterare, även denna från tingsrätten och ofta deltar även tillsynsmyndigheten, exempelvis länsstyrelsen. Förfarandet inleds med att forskaren lämnar in en ansökan. I ansökan måste forskaren presentera en detaljerad projektbeskrivning där syftet och målen med försöket framgår. Det är också nödvändigt att tydligt beskriva nyttan med forskningen – varför försöket behöver göras och vilken vetenskaplig eller samhällelig betydelse det kan få. En central del av ansökan handlar om att motivera varför försöket måste göras just på djur och varför det inte går att använda alternativa metoder, såsom datormodeller, cellodlingar eller redan befintliga data. De måste också beskriva hur det arbetar för att minska antalet djur och hur de kommer förfina djurens välbefinnande. Forskarna måste dessutom redogöra för hur djuren ska hållas under försöket och hur deras situation kommer att se ut. I detta ingår att i detalj beskriva vilka procedurer varje enskilt djur kommer att utsättas för och hur dessa påverkar djurets välbefinnande. Till varje ansökan skall en populärvetenskaplig sammanfattning bifogas, där samma information som finns i ansökan, beskrivs så enkelt som möjligt för att även lekmän skall kunna tillgodogöra sig informationen. När nämnden granskar ansökan bedömer den om projektet uppfyller de lagar, regler och föreskrifter som gäller för djurförsök. Eftersom ansökningarna ofta är mycket långa och tekniskt detaljerade är det viktigt att ledamöterna går igenom dem noggrant, eftersom allt som inte ifrågasätts eller ändras kan bli gällande i tillståndet. Under nämndens diskussioner ställs ofta frågor till forskaren. Det kan handla om huruvida ett visst ingrepp verkligen är nödvändigt, om det går att ersätta ett svårt och invasivt ingrepp med ett mildare, eller om djuren verkligen måste få så stora tumörer eller svältas före ingreppet. Nämnden kan kräva att forskaren ändrar upplägget, till exempel att djuren inte skall tillåtas få så stora tumörer eller att de inte får svältas så länge som angetts i ansökan, så länge det inte finns starka vetenskapliga eller veterinärmedicinska skäl mot det. Nämndens viktigaste uppgift är att bedöma om försöket är etiskt riktigt att utföra på djur, alltså om nyttan av försöket överväger djurens lidande. Efter att alla frågor är besvarade och diskussionen är avslutad fattar nämnden beslut om försöket ska godkännas eller inte. I godkännandet anges om godkännandes kommer med någon typ av krav. Om forskaren inte går med på kravet eller får avslag på sin ansökan finns möjlighet att överklaga till Centrala djurförsöksetiska nämnden. I praktiken går den centrala nämnden oftast på den ursprungliga nämndens linje. När forskaren väl har fått ett godkänt tillstånd är det mycket strikt reglerat vad som får göras. Endast de åtgärder som uttryckligen står i tillståndet är tillåtna. Om det i tillståndet står att ett djur ska få en injektion, då är det endast den enda injektionen som får ges. Allt dom utförs på djuren måste dokumenteras noggrant i journaler och dessa journaler granskas sedan av Länsstyrelsens djurskyddskontrollanter. De ska göra inspektioner minst en gång per år och då kontrolleras det både att djuren hålls på det sätt som beskrivits och att försöken följer tillståndet. Om forskaren avviker från tillståndet, till exempel genom att utföra fler ingrepp än vad som angetts eller förvarat djuren på annat sätt än vad som beskrivits, riskerar hen att bli avstängd från djurförsök eller bli dömd till böter eller fängelse. På detta sätt försöker systemet säkerställa att djurförsök endast genomförs när det verkligen finns starka vetenskapliga skäl och när nyttan väger tyngre än det lidande som djuren riskerar att utsättas för.

– Hur ser djurskyddslagen ut för försöksdjur?

Maria Valsjö, Sakkunnig 3R svarar:

Enligt Djurskyddslagen (2018:1192) ska alla djur skyddas mot onödigt lidande, detta inkluderar även försöksdjur. Försök på djur får endast göras om det inte finns godtagbara alternativ och samtliga djurförsök måste innan de får starta, godkännas av en djurförsöksetisk nämnd. Nämnden kontrollerar att försöket följer djurskyddslagen, djurskyddsförordning (2019:66) och föreskriften L150, som reglerar försök på djur. Dessa lagar ställer strikta krav på att minska antalet djur, förbättra deras välbefinnande och ersätta dem med andra metoder när det är möjligt. Nämnden får dock godkänna undantag från lagen, förordningen och föreskriften om de anser att nyttan för människan överväger djurets lidande.

– Råttor och möss är de djur som är de mest utsatta djuren av alla, och de som används allra mest i djurförsök. Varför ingår då inte dessa smågnagare, som dessutom är däggdjur, i djurskyddslagen i Sverige?

Maria Valsjö, Sakkunnig 3R svarar:

Råttor och möss omfattas av den svenska djurskyddslagen, även om de inte nämns vid namn. I Djurskyddslagen (2018:1192), står det att alla levande ryggradsdjur skyddas, och dit räknas förstås även möss och råttor. Däremot får de undantas djurskyddslagen om en djuretisk nämnd anser att det är motiverat. I Jordbruksverkets föreskrifter om försöksdjur som kallas L150, finns dessutom särskilda regler som gäller just skötsel, boendemiljö och hantering av råttor och möss. Där anges till exempel minimikrav för hur stora burarna måste vara och att djuren ska ha berikning, alltså möjlighet att få utlopp för sitt naturliga beteende. Utöver dessa lagar och regler ingår de även under EU Direktiv 2010/63 som sätter samma regler för alla länder inom EU.

– Hur är det i övriga Europa när det gäller råttor och möss?

Maria Valsjö, Sakkunnig 3R svarar:

Övriga Europa har ungefär liknande lagar och regler kring råttor och möss som sverige, dels genom EU direktivet men också genom egna lagar, regler och föreskrifter. Gemensamt för hela Europa är att alla ryggradsdjur är skyddade enligt lag, inklusive råttor och möss.

– Hur är det i övriga världen när det gäller råttor och möss?

Maria Valsjö, Sakkunnig 3R svarar:

Råttor och möss som inte används i forskning omfattas sällan av djurskyddslagar i andra delar av världen. När de däremot används som försöksdjur ser situationen annorlunda ut. I forskningssammanhang har råttor och möss nästan alltid ett skydd, där krav på miljöberikning, god skötsel och smärtlindring är standard.

– Varför ingår inte råttor och möss i djurskyddslagen i USA, trots att dessa värnlösa och utsatta smådjur är de djur som används mest i djurförsök i USA, trots att de dessutom är däggdjur och har samma nervsystem som människor och övriga däggdjur?

Maria Valsjö, Sakkunnig 3R svarar:

Djurskyddslagen i USA (Animal Welfare Act) täcker precis som du säger, inte råttor och möss inom forskningen utan där finns det egna regler. Råttor och möss inom forskning lyder istället under ett policyprogram och något som kallas IACUC som kan liknas med vår svenska djuretiska nämnd. Råttor och möss i USA är därför något mindre skyddade än i Sverige men USA har däremot kommit längre i frågan om alternativa metoder istället för djurförsök.

– Är andra forskningsmetoder, än på djur, mer tillförlitliga?

Olivia Merinder, PhD

Olika forskningsmetoder har olika styrkor. I vissa fall finns det metoder som är mer tillförlitliga än djurförsök, medan djurförsök i andra situationer fortfarande anses vara den mest pålitliga modellen. Inom läkemedelsforskning behöver man bland annat bedöma om ett läkemedel kan ha en toxisk effekt på specifika mänskliga celler, organ eller på DNA. Det mest tillförlitliga sättet att undersöka detta är naturligtvis att använda mänskliga celler eller vävnader. Man behöver också ta reda på om ett läkemedel, till exempel en tablett, tas upp i blodet och når rätt organ inom rimlig tid. För att studera detta på ett tillförlitligt sätt krävs i dagsläget en så kallad ”helkroppsmodell” – det vill säga en människa eller ett djur.

– Jag är väldigt nyfiken på hur metoden går till när det forskas utan djurförsök. Sen undrar jag hur många laboratorier det finns i Sverige som använder djurförsök? Vad krävs för att de ska sluta med det?

Maria Valsjö, Sakkunnig 3R svarar:

Det finns flera olika metoder man kan använda sig av istället för att forska på djur. Cellodling är en metod. Med hjälp av odlade celler och vävnader av mänskliga eller djurceller i laboratoriet är det möjligt att studera cellernas funktion, sjukdomsprocesser och effekter av läkemedel utan att använda hela djur. Organoider är ett exempel på odlade celler och är små “mini-organ” som forskare odlar från mänskliga stamceller i laboratoriet. De bygger själva upp en struktur som liknar ett riktigt organ, vilket gör att forskarna kan se hur cellerna växer, samarbetar och reagerar på mediciner eller kemikalier – helt utan att använda levande djur. Modellerna är mer realistiska än vanliga 2D cellkulturer och en hjärnorganoid efterliknar t.ex hjärnans struktur och en lever-organoid, en levers struktur. De efterliknar också till stor del respektive organs funktion. En annan metod är organ-on-a-chip, som är miniatyrmodeller av organ byggda på ett mikrochip. Modellerna simulerar hur organ fungerar och samverkar i kroppen, vilket gör det möjligt att studera läkemedel, kemikalier och sjukdomsprocesser utan djur. De kan också mäta blodflöde, cellrörelse och läkemedelsupptag vilket gör denna modell speciellt användbar inom toxikologi och läkemedelsutveckling. Datormodeller och simuleringar – Matematiska modeller och artificiell intelligens kan användas för att förutsäga hur läkemedel eller kemikalier påverkar kroppen. Biokemiska tester – Studier av enskilda proteiner eller enzymer för att förstå mekanismer utan att använda levande djur. Det är svårt att säga exakt hur många laboratorier som använder försöksdjur i sin forskning, men det sker på flera av Sveriges största universitet och sjukhus. Djurförsök bedrivs bland annat på Karolinska Institutet i Solna och Huddinge, på Karolinska sjukhuset, samt vid universiteten i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg, Linköping och Umeå. På många av dessa platser finns det flera olika djurhus eller djuravdelningar, och till varje sådan är ett antal forskargrupper/laboratorier knutna. Förutom den akademiska forskningen används försöksdjur även av forskningsbolag, som ofta hyr in sig i de befintliga djuranläggningarna. Det finns också mindre djurhus som drivs av privata företag, bland annat i Stockholm och i Lund. Jag förstår att det kan uppfattas som att forskare och andra som arbetar med djurförsök är empatilösa men oftast är det precis tvärtom. De flesta forskare vill helst inte använda djurförsök, men de vill förstå sjukdomar och hitta lösningar – och i många fall krävs djurförsök fortfarande för att få svar. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att riktlinjerna för djurförsök sätts av politiker. Forskarna arbetar inom de ramar och regelverk som finns, och därför är lagstiftningen en av de centrala sakerna som måste ändras för att djurförsök helt ska kunna stoppas. För att få till en lagändring krävs det mer forskning på alternativa metoder, och att dessa metoder får mer utrymme och stöd för att kunna ersätta djurförsök i praktiken. Det är bland annat där vi kommer i. Vi stödjer den forskning som sker utan djurförsök för att snabba på utvecklingen

– Gensaxen, behövs verkligen djurförsök där? Det känns mer som en matematisk metod. Och HLA-typer-djur har väl inte samma variationer som människor? Hur tas hänsyn till sådana faktorer i forskningen?

Olivia Merinder, PhD och Maria Valsjö, sakkunnig 3R svarar:

Gensaxen, även kallad CRISPR är i grunden ett laboratorieverktyg. Det är en metod för att klippa och ändra i DNA. Själva tekniken i sig behöver inte djurförsök för att fungera, precis som en matematisk formel inte behöver testas på en katt. Men när CRISPR används för att utveckla behandlingar eller testa effekter på hela organismer, då kräver lagstiftningen ofta att man gör djurförsök innan man går vidare till människor, just för att se om förändringen fungerar som tänkt och inte orsakar skada. Så tekniken är djurfri, men dess tillämpningar är det inte alltid. När det gäller HLA-typning har du helt rätt – olika HLA-kombinationer kan påverka både risken för olika sjukdomar och hur patienter reagerar på medicinering. Djur har visserligen också HLA-liknande variationer, vilket kan påverka hur de svarar på läkemedel eller deras benägenhet för sjukdom, men dessa variationer är inte desamma som hos människor och används inte för att förutsäga mänskliga reaktioner. I kliniska studier, där man undersöker läkemedels säkerhet och effekt, kan det ibland bildas olika grupper av patienter – så kallade ”responders” och ”non-responders”, alltså patienter som svarar på läkemedlet respektive inte gör det. För att förstå varför dessa skillnader uppstår kan forskare göra genetiska tester, till exempel för att se om HLA-variationer är en bidragande faktor. Här används inte djur. För att ta reda på om vissa HLA-kombinationer ökar eller minskar sjukdomsbenägenhet studerar forskare ofta stora grupper av friska och sjuka människor. Även här är djur inte inblandade.

– Inom vilka områden forskar man utan djurförsök?

Maria Valsjö, Sakkunnig 3R svarar:

Forskning utan djurförsök sker idag inom flera områden, bland utförs en hel del av läkemedelsforskningen med hjälp av celler och organoider i stället för på djur. Giftighets- och säkerhetstester med avancerade datamodeller eller mikrochip som efterliknar organ är ett annat exempel. Man gör också viss genetik och sjukdomsforskning med stamceller från människor och man testar medicintekniska produkter och kirurgiska metoder i simuleringar och på organoider istället för i djur. Samtidigt fortsätter forskning på djur, eftersom rådande lagstiftning ofta fortfarande kräver att vissa försök utförs på djur innan de kan testas eller ges till människor.

– Finns det idag mediciner som inte har provats på djur?

Maria Valsjö, Sakkunnig 3R

Ja, men det beror också på vilken typ av medicin vi menar. Medicin är ett ganska brett begrepp som omfattar både receptbelagda läkemedel, icke receptbelagda mediciner, medicintekniska produkter och naturläkemedel. Men om vi reder lite i det här och börjar med Receptbelagda läkemedel: När ett helt nytt receptbelagt läkemedel tas fram måste det enligt Svensk och EU lag alltid testas på djur innan det får ges till människa. Däremot gäller inte samma sak för så kallade generika, alltså kopior på läkemedel där patentet gått ut. Då finns redan all den information som behövs från de första djurförsöken, och nya tillverkare behöver därför inte göra om allt från början. De måste bara visa att deras version fungerar på samma sätt i kroppen som originalet, vilket görs med kemiska tester och studier på människor och inte på djur. Ett exempel är tex sertralin, ett läkemedel mot depression och ångest. När det först togs fram testades det på djur, men idag finns många olika varianter från olika företag. De bygger på samma verksamma substans och behöver därför inte testas på djur igen. När det gäller receptfria mediciner ser det lite annorlunda ut. En del av dem kan utvecklas utan djurförsök, men många av de vanligaste – som Alvedon, Ipren och olika hostmediciner – har från början testats på djur. Precis som med receptbelagda läkemedel gäller dock att generika, alltså kopior på redan godkända mediciner, inte alltid behöver nya djurförsök. Där räcker det oftast med andra typer av tester som inte involverar djur. Det finns också produkter som inte testats på djur i sin färdiga form. Ett exempel är ColdZyme, en spray mot förkylning. Den räknas som en medicinteknisk produkt och sådana behöver inte testas på djur alls. ColdZyme innehåller dock ett enzym från fisk, så även om den inte djurtestats direkt har den ändå ett animaliskt ursprung. Naturläkemedel är en annan kategori där djurförsök inte krävs, till exempel preparat med echinacea som också det används mot förkylning. Samtidigt utvecklas det idag fler och fler metoder som kan ersätta djurförsök. Forskare kan till exempel använda cellodlingar, organoider (små, förenklade modeller av mänskliga organ) eller avancerade datamodeller för att undersöka hur en substans fungerar. På så vis kan man i vissa fall minska behovet av djurförsök, även om det ännu inte går att helt undvika när det gäller nya läkemedel

– Läkemedelsbolag har stora kostnader för forskning och utveckling – borde inte de driva på utvecklingen av djurfria metoder som ju borde vara mer kostnadseffektiva?

Olivia Merinder, doktor inom immunologi och ordförande Forska utan djurförsöks vetenskapliga kommitté svarar:

Du har helt rätt att forskning och utveckling är en jättekostnad för läkemedelsbolag och de flesta läkemedelsbolag använder sig av djurfria metoder i tidig läkemedelsutveckling, såsom in silico metoder, där man använder sig av datormodeller och AI, eller in vitro metoder, där man använder sig av celler eller organoider. Just nu kräver dock de organisationer som tar beslut om läkemedel och deras säkerhet (t.ex. Läkemedelsverket i Sverige, FDA i USA) att säkerhetsförsök måste ske på djur innan man kan ge ett obeprövat läkemedel till en människa.