12 forskningsprojekt fick anslag 2016
Nedan kan du läsa om projekten som fick anslag 2016. För information om projekten som fått anslag tidigare år, klicka på året: 2017, 2016, 2015, 2014, 2013 I vårt Forskarrum finns listor över projekt som fått anslag tidigare år.
Projekten som får anslag 2016
Tack vare generösa gåvogivare delade Forska Utan Djurförsök ut 1 850 000 kr i forskningsanslag 2016. Här presenteras de 12 projekt som fått anslag. Sju av projekten var fortsättningsanslag, d.v.s. projekt som fått anslag tidigare år, medan fem projekt fick anslag för första gången. Dessutom delades forskningsanslaget Nytänkaren 2016 ut till Anna Herland på KTH. Läs mer om Nytänkaren här >>
Nya projekt
Patrik Bohman vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, utvecklar en metod att ersätta provfiske med DNA-analys från vattenprover för att undersöka vilka arter av fisk, kräftor och musslor som finns i vattnet.
Alla levande individer lämnar spår av sitt DNA i sin närmiljö. Det gäller även vattenlevande djur i sjöar och floder. Den blandning av DNA som skapas i dess miljöer kallas på engelska för environmental DNA, eller eDNA.
Det går att identifiera arter som lever i en miljö genom att t.ex. ta ett vattenprov och analysera det DNA som finns i provet. Fördelarna med dessa tekniker är många, särskilt som det inte ger någon negativ inverkan på vare sig miljön eller organismerna. Men tekniken är relativt ny och behöver förfinas.
I detta projekt ska metodiken för eDNA-analys av vattenprover förbättras. Även om eDNA-tekniken inte svarar på alla frågor, t.ex. om individernas ålder, storlek och hälsa, så är det ett stort och viktigt steg för att identifiera vilka arter som lever i vattnet. Detta kan då ersätta fångst med gillen, burar och andra provfiskemetoder som används för att se vilka arter som finns, men som kan skada djuren.
Projektet ”eDNA från fisk, kräftor och musslor – spatiala och temporala skillnader i naturvatten” får 50 000 kr i forskningsanslag. Mer information om projektet kommer inom kort.
Kristina Fant vid SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut ska utvärdera en djurfri metod att testa om medicintekniska produkter är hudirriterande. Målet är att få testmetoden införd i en internationell standard så att den kan användas istället för djurtester vid registrering av medicintekniska produkter.
Medicintekniska produkter är sådana som används i medicinskt syfte men inte är läkemedel. Exempel är plåster, vissa preventivmedel, katetrar, implantat och kosmetiska fillers (produkter som injiceras under huden i kosmetiskt syfte för att t.ex. förstora läppar). För dessa produkter gäller andra lagstiftningar och regelverk än för kemikalier i allmänhet.
Alla tillverkare av medicintekniska produkter måste se till att de är säkra för användaren. Därför görs olika tester, och de flesta följer en internationellt accepterad standard, ISO 10993-10. Standarden förespråkar ett test på kaniners hud, Draizes irritationstest, och därför används ca 5 000 kaniner i sådana tester varje år. Detta trots att metoden gång på gång visats fungera dåligt för medicinska produkter och dessutom ge varierande resultat. Skälet är att det saknas utvärderade, djurfria metoder som visats fungera för medicinska produkter.
Forskargruppen deltar i ett projekt som samordnas av ISO i syfte att undersöka om en metod med ”rekonstruerad mänsklig hud” kan ersätta testerna på kaniner. Modellen består av mänskliga celler som odlats på laboratorer och lagts ihop till en tredimensionell modell av mänsklig hud, d.v.s. en vävnad i provrör som ska efterlikna överhuden på en människa i alla väsentliga delar.
Samma testmetod utvärderas på flera olika laboratorier i en strukturerad process som kallas validering. För att se om den odlade huden ger en bra bild av verklig hudirritation på människor, ska flera medicintekniska material med känd irritation, testas med metoden. Förhoppningen är att få bättre resultat än i djurtesterna, d.v.s. att visa att den djurfria metoden är bättre än djurtesterna på att förutsäga irritation för människor. Detta är sista steget som krävs för att få metoden formellt accepterad och infört i standarden. Vid ett gott resultat kan djurförsök runt om i världen ersättas, samtidigt som informationen om nya medicintekniska produkter blir bättre.
Sannolikheten att utvärderingen ska ge goda resultat är god. Denna typ av modeller har redan godkänts i andra sammanhang för att testa om rena kemikalier orsakar hudirritation.
Projektet ”Validering av en djurfri metod för att mäta hudirriterande potential hos medicintekniska produkter”, har tilldelats 200 000 kr.
Anna Forsby, Stockholms universitet, ska kartlägga vad som händer med nervceller som utvecklas (mognar) från stamceller och hur de förändras när de exponeras för kemikalier. Genom att identifiera signaler som visar att cellerna tagit skada av kemikalierna, kan nya testmetoder utvecklas.
För alla kemikalier som säljs i mängder över 10 ton i Europa, liksom nya läkemedelskandidater, måste risken för negativa effekter på nervsystemet efter exponering under fosterutvecklingen likväl som senare i livet bedömas. Detta görs framför allt genom tester som finns beskrivna i riktlinjer för toxikologisk riskbedömning. I samtliga fall handlar det om djurtester där djuren undersöks i en eller flera generationer. Men den allmänna åsikten är numera att humana testsystem är de mest relevanta för hälsoriskbedömning för människa. Att utveckla tester som baseras på mänskliga celler kan därför leda till en stor minskning av djur som ingår i sådana giftighetstester och samtidigt bidra till ökad kunskap om mekanismer bakom kemikaliers nervskadande effekter.
Nervsystemet är extremt känsligt för påverkan under fosterutvecklingen. Efter det tidigaste stadiet från embryonala stamceller sker gradvis mognad (differentiering) till olika typer av celler som kommer att anlägga kroppens organ. Ur neurala stamceller differentieras hjärnans nervceller och andra viktiga celler för hjärnans funktion. De omogna nervcellerna, sk. neuroblaster, ökar tidigt mycket snabbt i antal och de ”vandrar” allt eftersom till ”rätt” positioner i den omogna hjärnan och ryggmärgen. Efter ca 4 månaders fosterutveckling hos människa avstannar celldelningen, nervcellernas utskott börjar formas genom sk. sprouting och neuronerna differentierar till typer med specifika egenskaper. Efterhand bildas funktionella kopplingar mellan nervceller och olika delar av hjärnan. Alla processerna under hjärncellernas celldelning, vandring, differentiering och kontaktbildning styrs av miljön runt cellerna och vilka gener som uttrycks i cellerna.
Det är många steg i utvecklingen som kan ”gå fel”. Djurmodeller kan avslöja stora förändringar i anatomin och i vissa fall även grava beteendeavvikelser. Men det krävs ofta förhållandevis höga doser för att man ska upptäcka om en substans orsakar neurotoxicitet i det utvecklande nervsystemet i djurmodeller. Trots det, är det djurmodeller som används vid riskbedömning av utvecklingsneurotoxicitet (DNT). Om man hittar möjligheter att finna avvikelser som kan korreleras till relevanta doser för människa genom att studera differentierade nervceller i cellkulturer, kan man få en uppskattning av hälsorisken av substansen i fråga.
Syftet med projektet är att kartlägga centrala biomarkörer i en mänsklig nervcellmodell, SH-SY5Y, från omogna till mogna nervceller. Biomarkörerna användas som indikation på att nervcellerna tar skada av kemikalier, läkemedel eller annan inverkan under olika tidpunkter under hjärnans utveckling. Målet är att vi ska kunna använda paletter av viktiga biomarkörer, tillsammans med funktionella och morfologiska egenskaper i cellerna för bestämning av neurotoxicitet hos vuxna och under hjärnans utveckling, och på så sätt få fram information utan djurförsök.
Projektet ”Kartläggning av genomiska biomarkörer från neuroblast till terminal differentiering i en human nervcellmodell” har tilldelats 100 000 kr.
Agnete Kirkeby, Lunds universitet, ska använda stamceller för att skapa en 3D-modell av en mänsklig fosterhjärna. Denna ska kunna användas för att studera hur hjärnan utvecklas, och även i forskning om olika sjukdomar. Olika sjukdomsgener ska tas bort eller tillsättas, för att studera sjukdomarna och även möjligheter att utveckla läkemedel mot dessa sjukdomar.
Trots att hjärnans storlek och komplexitet skiljer sig åt mellan människor och andra arter, används många djur, främst råttor och möss, i genetiska och dynamiska studier om hjärnans utveckling. Men den kunskap som går att få om människohjärnans utveckling genom djurförsök är mycket begränsad.
I detta projekt utvecklas och används istället en 3D-modell som skapas av odlade, mänskliga, pluripotenta stamceller i ett avancerat mikrofluidsystem. Genom detta system kan cellerna exponeras för olika tillväxtfaktorer för att spontant forma olika anatomiska strukturer som liknar de tidiga stegen i hjärnans utveckling hos foster. Projektet är ett resultat av ett innovativt samarbete mellan stamcellsforskare och bioingenjörer vid Lunds universitet.
Projektet ”En in vitro modell av den mänskliga fosterhjärnan” har tilldelats 100 000 kr i anslag.
Peter Sartipy och Gustav Holmgren, Högskolan i Skövde, tar fram en cellmodell för att studera ett vanligt och allvarligt problem inom läkemedelsutveckling, nämligen risken att läkemedel ger biverkningar som skadar hjärtat. Sådana effekter studeras idag i tester på flera olika djurslag. Dock är artskillnaderna så stora att det är svårt att översätta resultaten till människa. Intresset för en mer relevant, djurfri modell är därför stort.
Forskagruppen ska utveckla och utvärdera en cellmodell för hjärttoxicitet (giftighet). Modellen tas fram av humana pluripotenta stamceller som odlas på ett sådant sätt att de utvecklas till hjärtceller. För att testa och vidareutveckla modellen används cancerläkemedlet Doxorubicin, som är mycket effektivt mot cancer men dessvärre kan ge allvarliga skador på hjärtat. Trots intensiv forskning saknas ännu detaljerad kunskap om hur skadorna uppstår. Tester på djur ger inte önskad kunskap. Ändå är djurtester av nya läkemedel standard för att undersöka effekter på hjärtat.
Att studera effekterna på färska hjärtceller från människa skulle vara en möjlighet att få bättre information, men av uppenbara skäl är tillgången till donerade preparat från mänskliga hjärtan inte särskilt stor. Istället kan hjärtceller som framodlats från stamceller vara en möjlighet. För att testa modellen ska cellerna utsättas för Doxorubicin under upp till 48 timmar och sedan sköljas och studeras i 14 dagar. En mängd olika prover kommer att tas och undersökningar göras för att kontrollera om effekterna på cellerna stämmer med tidigare markörer för skadlig påverkan på hjärtat.
Projektet ” Stamcellsderiverade human kardiomyocyter som in vitro modell, ett alternativ till djurmodeller vid toxicitetsbedömning” har tilldelats 100 000 kr.
Medicinsk forskning
Anna Herland och medsökande Anna Falk, Karolinska institutet, får pengar till ett projekt för att med hjälp av mänskliga stamceller forska om bl. a. Alzheimers sjukdom, andra sjukdomar i hjärnan och smärtlindring vid kronisk smärta. Detta ersätter försök på möss och råttor.
Försöksdjur, speciellt möss och råttor, används i stor utsträckning i forskning om kronisk smärta och neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers. Men djurförsöken är inte så bra på att förutsäga vad som händer i människan. Även de cellmodeller som används idag har stora brister och de bygger på användning av celler och vävnad från avlivade försöksdjur.
För att få fram en mer relevant modell använder forskargruppen s.k. iPS-celler. Det är celler som tas ur vävnadsprover från vuxna människor och som genom genetisk omprogrammering omvandlas till stamceller, som sedan får mogna till de celltyper som behövs i forskningen.
Med hudprover både från patienter med Alzheimers sjukdom och friska personer skapar forskargruppen modellsystem för att bättre förstå sjukdomen. Att skapa modeller av både frisk och sjuk mänsklig vävnad ger förutsättningar för att förstå hur sjukdomen utvecklas. Detta underlättar utveckling av läkemedel och ger bättre forskning samtidigt som djurförsök undviks.
Anna Falk berättar om metoder att ta fram stamceller i Vetandets Värld här »
Projektet ”Stamcellsderiverade kolinerga neuroner som in vitro modeller för att reducera djurförsök i forskning inom neurodegenerering och analgesi” får 200 000 kr i forskningsanslag.
Martin Hallbeck, Linköpings universitet, får anslag för att med hjälp av stamceller som tagits fram i projektet ovan, ta fram en modell för att testa fram blivande läkemedel mot Alzheimers sjukdom. Genom att utveckla djurfria forskningsmodeller som fungerar bättre än djurförsöken, finns stor förhoppning om att många djurförsök kan ersättas.
Projektets mål är att ta fram en plattform för att testa ämnen som kan bli bromsmediciner mot Alzheimers och andra neurodegenerativa sjukdomar. Trots intensiv forskning finns fortfarande inte tillräckligt med kunskap om Alzheimers sjukdom, som är den vanligaste orsaken till demens. Man vet att sjukdomen sprider sig från ett område till ett annat i hjärnan. Hur detta sker är ännu inte klarlagt, även om man börjat förstå att det beror på små, giftiga aggregat av felveckade proteiner. Patienternas hjärnfunktioner försämras stegvis. Många blir efter en tid helt hjälpberoende och de flesta dör i förtid.
Eftersom det är svårt att studera den mänskliga hjärnan direkt, behövs bra modeller. Forskargruppen arbetar med mänskliga celler i modellsystem som de utvecklat för att studera hur Alzheimers och andra neurodegenerativa sjukdomar kan spridas mellan nervceller. De har nu vidareutveckla metoden genom att använda s. k. inducerade pluripotenta stamceller (iPSC) som tagits fram genom att programmera om hudceller från donatorer i ett annat projekt som får anslag från Forskar Utan Djurförsök (se projektet där Anna Herland är huvudsökande). Om de kan visa att denna modell kan användas av läkemedelsindustrin och i forskning om demens och ge bättre resultat än med forskning på djur, kan många djurtester ersättas samtidigt som forskningen kan ta ordentliga kliv framåt. De första resultaten är mycket lovande!
Projektet ”Utveckling av en plattform för att testa substanser som kan vara kandidater för att bromsa Alzheimers sjukdom” tilldelas 250 000 kr.
Lena Svensson, Lunds universitet, får anslag för att utveckla en ny, djurfri modell för att studera hur cancer sprider sig i kroppen. Det ska bl. a. ersätta mycket otrevliga försök där man opererar in ”fönster” i försöksdjurens kroppar för att se vad som händer under försökets gång. Istället odlas celler på en liten platta och skapar 3D-modeller, där det går att se hur cancerceller och immunceller uppför sig i blodkärl.
Det är framför allt när cancerceller får förmågan att sprida sig ut i kroppen som patienten är i stor fara. När cancercellerna sprider sig gör de det genom en process som kallas metastas: först lämnar de tumören, vandrar in i blodkärlen och färdas ut i kroppen. Från blodkärlen kan de ta sig vart som helst i kroppen och där invadera ny vävnad och bilda så kallade sekundära tumörer eller metastaser. Genom att tillverka mikrokanaler och i dessa odla samma celler som inne i våra blodkärl, kommer forskarna att kunna studera hur cancerceller tar sig ut ur blodkärl och in i den omliggande vävnaden. Eftersom kanalerna kommer vara gjorda av glas och genomskinligt silikon, kommer detta system att göra det möjligt att i realtid, i mikroskåp, kunna se vad som händer när cancercellerna tar sig igenom blodkärlens väggar.
Idag vet man väldigt lite om denna process eftersom den är svår att studera. Dagens forskning går ofta ut på att implantera tumörer i försöksdjur och efter en viss tid se vad som hänt med tumörcellerna. Det kräver en väldigt invasiv form av djurförsök, så kallad intravital mikroskopi. Det innebär att man opererar fast ett fönster på försöksdjuret och studerar vad som händer genom detta fönster.
Ett alternativ är att studera hur cancerceller beter sig i plastflaskor och därifrån
försöka lista ut vad som händer i kroppen. Men det är en väldigt onaturlig miljö för cellerna och resultaten måste testas i försöksdjur efteråt. Ett tredje alternativ är att studera hur cancerceller tar sig genom porösa membran, en tämligen flexibel metod men man förlorar möjligheten att se vad som faktiskt pågår; det är bara möjligt att se slutresultatet. Forskargruppens modell kan lösa detta problem och förhoppningsvis leda till att forskningen kan ske utan djurförsök. Projektet fortskrider bra, men lovande resultat så här långt.
Projektet ”Mikrofluidiska blodkärl istället för djurmodeller för att studera cellmigration” har tilldelats 250 000 kr.
Läkemedelsutveckling
Maria Karlgren, Farmaci, Uppsala universitet, tar fram en modell som visar om ett blivande läkemedel kan ta sig igenom den skyddande barriären runt hjärnan. Idag används djurförsök för att studera detta, trots att det finns avgörande artskillnader som gör att djurförsöken inte visar vad som händer i en människa.
Hjärnan skyddas från farliga ämnen av den så kallade blod- hjärnbarriären (BBB, från engelskans Blood-brain-barrier). Det är ett mycket tätt membran som bl.a. innehåller proteiner med uppgift att ”kasta ut” farliga ämnen som försöker ta sig in i hjärnan.
Vid utveckling av nya läkemedel är det viktigt att veta om de kan ta sig över BBB eller inte. Hjärnan ska ju inte utsättas för farliga ämnen, men läkemedel som ska till hjärnan för att ge effekt där, måste kunna passera BBB. Idag används levande försöksdjur eller vävnad/celler från avlivade djur i testerna. Men ny forskning har visat att både typerna av proteiner som deltar i skyddet av hjärnan och mängden av dem, varierar mer mellan olika arter än man trodde tidigare. Detta förklarar varför djurtesterna har så dålig överensstämmelse med situationen i människa.
Forskargruppen utvecklar en ny, bättre cellbaserad BBB-modell och är övertygade om att det kommer att minska, och på sikt ersätta, djurbaserade modeller inom läkemedelsutveckling. De nya kunskaperna om hur transport sker in och ut i hjärnan på människa, används för att optimera cellmodellerna.
Projektet ”En humaniserad cellmodell för tillförlitlig prediktion av läkemedelsupptag i hjärnan” har tilldelats 150 000 kr.
Pär Matsson, Farmaci, Uppsala Universitet, skapar med cellmodeller och i datorer modeller för att undersöka om läkemedel når fram dit det ska i kroppen. Många läkemedel visar sig, när de efter åtskilliga djurförsök testas på människor, sakna effekt. Med denna modell kan läkemedel som inte fungerar sorteras bort tidigt, innan en mängd djurtester sker.
För att ett läkemedel ska fungera måste det nå organet och de celler som ska påverkas. I dagsläget saknas bra metoder för att undersöka hur bra ett läkemedel når fram till målcellerna, där de kan binda till målet – ofta ett protein i cellen. Idag mäts läkemedelsnivåer i blodbanan på försöksdjur, men läkemedel som ger bra resultat i djurtester kan sakna effekt eller ge allvarliga biverkningar när det ges till patienter.
Med hjälp av avancerade bildtekniker kartlägger forskargruppen läkemedelsupptaget i mänskliga celler som exponeras för ett hundratal olika läkemedel. Sedan utvecklas datormodeller som beskriver hur läkemedel tas upp av cellerna. Dessa modeller ska sedan användas för att förutse vilka cellulära nivåer ett nytt läkemedel kan ge. Läkemedel som inte når sina målceller i tillräcklig mängd, eller som ger farligt höga nivåer, ska kunna filtreras bort i ett tidigt stadium av läkemedelsutvecklingen. Metoderna som utvecklas är de första som möjliggör direkt mätning av obundna läkemedelskoncentrationer i odlade humana cellinjer.
Resultaten har jämförts med publicerade data från tester på djur, och visar att mätvärden från den nya metoden stämmer väl överens med resultat från leverceller från råtta, vilket är den vanligaste metoden i dagsläget. Ännu bättre överensstämmelse erhölls gentemot mänskliga leverceller. Forskargruppen har också kunnat visa en mycket god överensstämmelse med data från mätningar i hjärna från olika försöksdjur såsom råtta, hund och apa, för de ca femtio substanser som jämförts. Datormodellerna som utvecklats stämmer väl överens med de experimentella mätvärdena, och kan alltså användas för att undersöka och eventuellt sålla bort potentiella läkemedelssubstanser som fungerar dåligt redan innan de tillverkats. Detta bidrar till bättre läkemedel samtidigt som onödiga experiment på djur och människor kan undvikas.
Projektet ”Metoder för prediktion av intracellulär läkemedelsexponering” får 150 000 kr.
Stina Oredsson, Lunds universitet, utvecklar nya metoder att testa effekterna av nya läkemedel, samtidigt som hon testar fram nya substanser som kan bli nya läkemedel mot bröstcancer.
Cancer är en av de främsta orsakerna till för tidig död och förutspås dessutom stiga kraftigt på grund av vår moderna livsstil samt en åldrande befolkning. Forskning om olika cancerformers uppkomst samt sökandet efter effektiva mediciner och terapier, utan kraftiga biverkningar, prioriteras högt. En typisk tumör växer i en 3D-miljö, men fram till idag har den mesta forskningen in vitro (i provrör) gjorts i platta odlingsskålar vilket inte liknar cellernas naturliga omgivningen i kroppen. För att bättre efterlikna förhållandena i kroppen, och därmed erhålla mer relevanta resultat, avser vi utveckla ett 3D in vitrosystem vilket till stora delar liknar den naturliga extracellulära matrisen vari t.ex. cancerceller normalt lever och utvecklas. Detta kommer att göras genom en kombination av elektrospunna fibrer och hydrogeler, motsvarande de naturliga fibrerna kollagen samt vattenbindande strukturer som t.ex. hyaluronsyra. Ett sådant system kan hysa många olika celltyper i en samkultur och således bättre reflektera de interaktioner vi finner i kroppen.
Vi kommer att använda dessa 3D-system i försök med både etablerade och nya cancermediciner och jämföra med resultat från dagens standardiserade cellkulturer i 2D-system.
Vi kommer också att studera biverkningar, dvs effekter på normala icke-cancerceller, vilket i framtiden kan minska antalet djurförsök då kandidatmolekyler med för stor inverkan på normala celler kan plockas ur studier vid en tidigare tidpunkt än idag. Inom detta projekt kommer vi att arbeta med cellodlingsmedier helt utan tillsats av fetalt kalvserum, eftersom det finns betydande etiska tveksamheter kring dess produktion. Vi hoppas kunna föreslå ett 3D-testsystem som inkluderar toxicitet (giftighet) i normala celler och cancerceller som kan användas regulatoriskt (för att uppfylla krav i lagstiftning och andra regelverk) för att minska antalet djurförsök i cancerforskning.
Projektet ”Cellodling för att testa anti-cancereffekter och biverkningar för att ersätta djurförsök” har tilldelats 200 000 kr i anslag.
Testmetoder för kemikalier och produkter
Lena Palmberg, Karolinska institutet, får anslag för att utveckla en cellmodell för att studera hur nanopartiklar påverkar våra andningsorgan. Möjliga hälsorisker med nanopartiklar diskuteras flitigt av politiker och risken finns att fler djurtester kommer att krävas i framtiden om inte bättre, djurfria modeller som denna utvecklas.
Kronisk bronkit förknippas med försämrad hälsa och risk för att bl.a. utveckla lungsjukdomen KOL (kroniskt obstruktiv lungsjukdom). För patienter som har KOL innebär bronkit ytterligare problem. Det är därför viktigt att öka kunskapen om de fysiologiska mekanismerna som bidrar till sjukdom. Forskargruppen tar fram avancerade 3D-modeller med färska, mänskliga luftvägsceller från bronker, som tas till vara i samband med operationer. Med dessa kan mekanismerna både vid sjukdom och friska luftvägar studeras, och behandlingsstrategier kan studeras. Därmed kan djur i inhalationsstudier ersättas. Forskargruppen har långvarig erfarenhet av studier i exponeringskammare med både friska människor och människor med luftvägssjukdomar, vilket bidrar till att den kliniska relevansen av modellsystemen kommer att kunna utvärderas väl. I projektet vill de även komplettera cellmodellen med ytterligare en celltyp, makrofager, för att ännu bättre efterlikna effekterna i luftvägarna på en människa.
Forskargruppen ska använda modellen för att undersöka hur människans luftvägsslemhinna påverkas av nanopartiklar. Med en säker testmetod kan man på sikt ersätta de djurförsök som nu används för att studera om nanopartiklar är skadliga och på vilket sätt de är skadliga. En förbättrad 3D-cellmodell möjlighet att minska antalet djurförsök för att studerar samspelet mellan celler och livsmiljön.
Projektet ”En tredimensionell modell med nyisolerade humana celler från luftvägarna, som exponeras med ny teknik för nanopartiklar från bilar kan ersätta djurförsök” har tilldelats 100 000 kr.
Senast uppdaterad: 8 oktober 2018
