11 forskningsprojekt fick anslag 2015

Att stödja forskning för att se till att fler djurförsök ska kunna ersättas är Forska Utan Djurförsöks viktigaste uppgift. Sedan 1971 har hundratals forskningsprojekt fått anslag. Det har lett till utveckling av djurfria metoder inom allt från vaccinproduktion och kemikalietester till cancerforskning och läkemedelsutveckling. Våra forskningsanslag har bidragit till att många djurförsök har kunnat ersättas. Hur många djur som på så sätt räddats från djurförsök är svårt att beräkna, men det kan handla om flera hundratusen djur per år.

Forskningen vi bekostar utförs främst på universitet och högskolor, men i mindre omfattning förekommer även anslag till forskning på myndigheter och företag. Nedan kan du läsa om projekten som får anslag just nu. För information om projekten som fått anslag tidigare år, klicka på året: 2014, 2013  I vårt Forskarrum finns listor över projekt som fått anslag tidigare år.

Projekten som fick anslag 2015

11 projekt fick forskningsanslag från Forska Utan Djurförsök 2015. Totalt delades 1,6 miljoner kr ut i anslag under den vanliga anslagsutdelningen. För första gången delades även Forska Utan Djurförsöks utmärkelse ”Nytänkaren” ut, tillsammans med ett forskningsanslag på 400 000 kr.  Mottagare var forskaren Gunnar Cedersund vid Linköpings universitet, som arbetar med systembiologiska modeller bl.a. inom diabetesforskning.

Medicinsk forskning

Anna Herland och medsökande Anna Falk, Karolinska institutet, får pengar till ett projekt för att med hjälp av mänskliga stamceller forska om bl. a. Alzheimers sjukdom, andra sjukdomar i hjärnan och smärtlindring vid kronisk smärta. Detta ersätter försök på möss och råttor.

Försöksdjur, speciellt möss och råttor, används i stor utsträckning i forskning om kronisk smärta och neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers. Men djurförsöken är inte så bra på att förutsäga vad som händer i människan. Även de cellmodeller som används idag har stora brister och de bygger på användning av celler och vävnad från avlivade försöksdjur.

För att få fram en mer relevant modell använder forskargruppen s.k. iPS-celler. Det är celler som tas ur vävnadsprover från vuxna människor och som genom genetisk omprogrammering omvandlas till stamceller. Tekniken belönades med Nobelpriset i medicin 2012 då Shinya Yamanaka fick motta priset.

Med hudprover både från patienter med Alzheimers sjukdom och friska personer skapar forskargruppen modellsystem för att bättre förstå sjukdomen. Att skapa modeller av både frisk och sjuk mänsklig vävnad ger förutsättningar för att förstå hur sjukdomen utvecklas. Detta underlättar utveckling av läkemedel och ger bättre forskning samtidigt som djurförsök undviks.

Anna Falk berättar om metoder att ta fram stamceller i Vetandets Värld här: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/317564?programid=412&playepisode=317564

Projektet ”Stamcellsderiverade kolinerga neuroner som in vitro modeller för att reducera djurförsök i forskning inom neurodegenerering och analgesi” får 200 000 kr i forskningsanslag. 

Martin Hallbeck, Linköpings universitet, får anslag för att med hjälp av stamceller som tagits fram i projektet ovan, ta fram en modell för att testa fram blivande läkemedel mot Alzheimers sjukdom. Genom att utveckla bättre forskningsmodeller kan djurförsök ersättas.

Projektets mål är att ta fram en plattform för att testa ämnen som kan bli bromsmediciner mot Alzheimers och andra neurodegenerativa sjukdomar.  Trots intensiv forskning finns fortfarande inte tillräckligt med kunskap om Alzheimers sjukdom, som är den vanligaste orsaken till demens. Man vet att sjukdomen sprider sig från ett område till ett annat i hjärnan. Hur detta sker är ännu inte klarlagt, även om man börjat förstå att det beror på små, giftiga aggregat av felveckade proteiner. Patienternas hjärnfunktioner försämras stegvis. Många blir efter en tid helt hjälpberoende och de flesta dör i förtid.

Eftersom det är svårt att studera den mänskliga hjärnan direkt, behövs bra modeller. Forskargruppen arbetar med mänskliga celler i modellsystem som de utvecklat för att studera hur Alzheimers och andra neurodegenerativa sjukdomar kan spridas mellan nervceller. De kommer nu att vidareutveckla metoden genom att använda s. k. inducerade pluripotenta stamceller (iPSC) som tagits fram genom att programmera om hudceller från donatorer. Om de kan visa att denna modell kan användas av läkemedelsindustrin och i forskning om demens och ge bättre resultat än med forskning på djur,  kan många djurtester ersättas samtidigt som forskningen kan ta ordentliga kliv framåt.

Projektet ”Utveckling av en plattform för att testa substanser som kan vara kandidater för att bromsa Alzheimers sjukdom” tilldelas 200 000 kr.

Lena Svensson, Lunds universitet, får anslag för att utveckla en ny, djurfri modell för att studera hur cancer sprider sig i kroppen. Det ska bl. a. ersätta mycket otrevliga försök där man opererar in ”fönster” i försöksdjurens kroppar för att se vad som händer under försökets gång.

Forskargruppen ska använda odlade celler för att på ett en liten platta skapa en blodkärlsmodell för att studera hur cancerceller och immunceller uppför sig i blodkärl. Det är framför allt när cancerceller får förmågan att sprida sig ut i kroppen som patienten är i stor fara. När cancercellerna sprider sig gör de det genom en process som kallas metastas: först lämnar de tumören, vandrar in i blodkärlen och färdas ut i kroppen. Från blodkärlen kan de ta sig vart som helst i kroppen och där invadera ny vävnad och bilda så kallade sekundära tumörer eller metastaser. Genom att tillverka mikrokanaler och i dessa odla samma celler som inne i våra blodkärl, kommer forskarna att kunna studera hur cancerceller tar sig ut ur blodkärl och in i den omliggande vävnaden. Eftersom kanalerna kommer vara gjorda av glas och genomskinligt silikon, kommer detta system att göra det möjligt att i realtid, i mikroskåp, kunna se vad som händer när cancercellerna tar sig igenom blodkärlens väggar.

Idag vet man väldigt lite om denna process eftersom den är svår att studera. Dagens forskning går ofta ut på att implantera tumörer i försöksdjur och efter en viss tid se vad som hänt med tumörcellerna. Det kräver en väldigt invasiv form av djurförsök, så kallad intravital mikroskopi. Det innebär att man opererar fast ett fönster på försöksdjuret och studerar vad som händer genom detta fönster.

Ett alternativ är att studera hur cancerceller beter sig i plastflaskor och därifrån
försöka lista ut vad som händer i kroppen. Men det är en väldigt onaturlig miljö för cellerna och resultaten måste testas i försöksdjur efteråt. Ett tredje alternativ är att studera hur cancerceller tar sig genom porösa membran, en tämligen flexibel metod men man förlorar möjligheten att se vad som faktiskt pågår; det är bara möjligt att se slutresultatet. Forskargruppens modell kan lösa detta problem och förhoppningsvis leda till att forskningen kan ske utan djurförsök.

Projektet ”Mikrofluidiska blodkärl istället för djurmodeller för att studera cellmigration” har tilldelats 200 000 kr.

Läkemedelsutveckling

Anders Backlund, Uppsala universitet, utvecklar en avancerad datormodell för att sortera fram användbara substanser som kan bli nya läkemedel. Genom att förbättra de tidiga analyserna av ämnena minskas antalet djurtester av ämnen som senare visade sig vara obrukbara.

Teknologiska framsteg inom modern läkemedelsutveckling leder till att det hela tiden upptäcks en mängd ämnen som har en biologisk effekt i kroppen. Dessa ämnen kan vara intressanta att forska vidare kring för att se om de kan bli användbara läkemedel. Problemet är att det genereras väldiga mängder data som är svåra att analysera och få överblick över. Mängden data i kombination med problemet att överskådligt få fram användbar information, kan leda till onödiga djurförsök genom att mindre bra substanser inte sorteras bort.

Forskargruppen har utvecklat en datormodell som ska underlätta hanteringen av data och val av intressanta ämnen. Modellen består av en åttadimensionell (8D) ”karta”, som gör det möjligt att identifiera både viktiga och intressanta ämnen och sådana man skall undvika.  Om man finner en ny kemisk substans så kan man beräkna dess position på kartan och dra en del slutsatser om dess egenskaper. Det går att identifiera substanser med ovanliga egenskaper och hitta grupper av substanser.

En vidareutveckling av denna forskningsmetodik skulle drastiskt kunna minska behovet av djurförsök eftersom substansernas toxikologiska profiler och deras möjliga potens skulle kunna förutspås. Att på det här sättet kunna förbättra urvalet av läkemedelssubstanser i ett tidigt stadium skulle ha en positiv påverkan för all läkemedelsutveckling – och samtidigt ersätta användning av försöksdjur.

Projektet ”Användning av datormodellering för att minska antalet djurförsök” har tilldelats 100 000 kr.

Maria Karlgren, Farmaci, Uppsala universitet, tar fram en modell som visar om ett blivande läkemedel kan ta sig igenom den skyddande barriären runt hjärnan. Idag används djurförsök för att studera detta, trots att det finns avgörande artskillnader som gör att djurförsöken inte visar vad som händer i en människa.

Hjärnan skyddas från farliga ämnen av den så kallade blod- hjärnbarriären (BBB, från engelskans Blood-brain-barrier). Det är ett mycket tätt membran som bl.a. innehåller proteiner med uppgift att ”kasta ut” farliga ämnen som försöker ta sig in i hjärnan.

Vid utveckling av nya läkemedel är det viktigt att veta om de kan ta sig över BBB eller inte. Hjärnan ska ju inte utsättas för farliga ämnen, men läkemedel som ska till hjärnan för att ge effekt där, måste kunna passera BBB. Idag används levande försöksdjur eller vävnad/celler från avlivade djur i testerna. Men ny forskning har visat att både typerna av proteiner som deltar i skyddet av hjärnan och mängden av dem, varierar mellan olika arter. Detta förklarar varför djurtesterna har så dålig överensstämmelse med situationen i människa.

Forskargruppen utvecklar en ny, bättre cellbaserad BBB-modell och är övertygade om att det kommer att minska, och på sikt ersätta, djurbaserade modeller inom läkemedelutveckling.

Projektet  ”En humaniserad cellmodell för tillförlitlig prediktion av läkemedelsupptag i hjärnan” har tilldelats 200 000 kr.

Vesa Loitto, Linköpings universitet, får anslag för att skapa en modell med självlysande celler som visar om ett blivande läkemedel – och på sikt kanske även kemikalier – är skadliga. Förhoppningen är att kunna ersätta tiotusentals djurtester varje år.

Vesa Loittos forskningsgrupp vid Linköpings universitet utvecklar en metod för att i realtid kunna följa vad som händer i celler som exponeras för nya, blivande läkemedel. Med hjälp av en självlysande biosensor inuti celler går det att i realtid följa vad som händer inne i cellen. Det som undersöks är en form av skada på cellen som kallas cellstress, och som påverkar cellens förmåga att tillverka viktiga proteiner. Om cellen är alltför skadad kan den dö, vilket kan påverka hela organsystem.

Man tror att cellstress är en viktig orsak till flera sjukdomar och att det är via cellstress som många kemikalier skadar oss. En cell-baserad analysmetod kan bli ett snabbare och billigare sätt att undersöka risker med nya läkemedel, samtidigt som metoden förväntas vara bättre än djurtester på att förutsäga effekter på människor. Därför kan metoden, om den fungerar, leda till att tiotusentals försöksdjur sparas varje år.

Projektet ”Preklinisk analys av cellstress i cellkulturer ersätter djurförsök i läkemedelsutveckling” har tilldelats 100 000 kr.

Pär Matsson, Farmaci, Uppsala Universitet, skapar med cellmodeller och i datorer modeller för att undersöka om läkemedel når fram dit det ska i kroppen. Många läkemedel visar sig, när de efter åtskilliga djurförsök testas på människor,  sakna effekt. Med denna modell kan läkemedel som inte fungerar sorteras bort tidigt, innan en mängd djurtester sker.

För att ett läkemedel ska fungera måste det nå organet och de celler som ska påverkas. I dagsläget saknas bra metoder för att undersöka hur bra ett läkemedel når fram till målcellerna. Istället mäts läkemedelsnivåer i blodbanan på försöksdjur. Detta kan ge över- eller underskattningar på flera hundra gånger de verkliga nivåerna i cellerna. Läkemedel som ger bra resultat i djurtester kan därför sakna effekt eller ge allvarliga biverkningar när det ges till patienter.

Forskargruppen kartlägger läkemedelsupptaget i mänskliga celler som exponeras för ett hundratal olika läkemedel. Sedan utvecklas datormodeller som beskriver hur läkemedel tas upp av cellerna. Dessa modeller ska sedan användas för att förutse vilka cellulära nivåer ett nytt läkemedel kan ge. Läkemedel som inte når sina målceller i tillräcklig mängd, eller som ger farligt höga nivåer, ska kunna filtreras bort i ett tidigt stadium av läkemedelsutvecklingen. Onödiga djurförsök kan på så sätt undvikas.

Projektet ”Metoder för prediktion av intracellulär läkemedelsexponering” får 200 000 kr.

Testmetoder för kemikalier och produkter

Lena Palmberg, Karolinska institutet, får anslag för att utveckla en cellmodell för att studera hur nanopartiklar påverkar våra andningsorgan. Möjliga hälsorisker med nanopartiklar diskuteras flitigt av politiker och risken finns att fler djurtester kommer att krävas i framtiden om inte bättre, djurfria modeller som denna utvecklas.

Forskargruppen studerar hur människans luftvägsslemhinna påverkas av nanopartiklar. En 3D-modell har tagits fram där odlade celler används för att efterlikna miljön i människans luftvägar. Genom att använda celler som tagits från mänskliga luftvägsslemhinnor ska nu en ännu bättre modell utvecklas. Dessa celler har nämligen kvar sina ursprungliga egenskaper från människokroppen.

Forskargruppen ska testa vilka effekter nanopartiklar, som frigörs från bilars katalysatorer, har på människans luftvägar. Med en säker testmetod kan man på sikt ersätta de djurförsök som nu används för att studera om nanopartiklars är skadliga. En förbättrad 3D-cellmodell ger även möjlighet att minska antalet djurförsök för att studerar samspelet mellan celler och deras miljö.

Projektet ”En tredimensionell modell med nyisolerade humana celler från luftvägarna, som exponeras med ny teknik för nanopartiklar från bilar kan ersätta djurförsök” har tilldelats 100 000 kr.

Kristina Blom, Medibiome AB, får anslag för att försöka ersätta tester som idag görs på bl. a. grisar och kaniner för att testa sårläkning och medicintekniska produkter. Modellen de tagit fram, där mänsklig hud från donatorer odlas i en s.k. bioreaktor, har hittills visat sig lovande.

För att studera sår och infektioner i hud och att testa olika produkters och ämnens effekter på huden, används fortfarande både grisar och kaniner i försök. Både för att testa kemikalier och för att studera sårläkning finns visserligen olika cellmodeller med odlad hud, men det saknas bra modeller för forskning om infekterade sår. I de cellmodeller som finns idag blir cellerna så förstörda vid bakterieinfektioner att det inte går att studera sårläkning.

Kristina Blom på Medibiome utvecklar en ny metod att odla hudceller på ett sätt som gör det möjligt att infektera sår med bakterier och sedan studera läkningen. Huden hålls levande i en ”bioreaktor” som utvecklats av företaget. I modellen används mänsklig hud från olika donatorer. Genom att använda flera olika donatorer kan modellen anpassas till att vi människor är olika. Projektet går ut på att verifiera och validera metoder för att studera hur infekterade sår läker i hud som odlas i bioreaktorn, i förhoppningen att kunna etablera en metod som kan ersätta dagens djurtester.

Projektet ”Ny alternativ testmetod baserad på infekterad mänsklig levande hud för studier om substansers och biomaterials effekter på sårläkning” har tilldelats 100 000 kr.

Anna Forsby, Stockholms universitet, har tagit fram en lovande cellmodell för att undersöka om kemikalier svider om man får dem i ögonen. Nu ska modellen utvärderas för att försöka få den etablerad som ersättning av ögontester på levande kaniner.

Med den cellbaserade testmetoden NociOcular går det att upptäcka vilka produkter eller ämnen som svider i ögonen. Ämnen som svider aktiverar en viss typ av nervceller i ögat. I celltestet används odlade nervceller som ändrats för att vara känsliga just för sveda. Ämnen irriterar sätter igång processer med olika kemiska och fysiska signaler som kan mätas och därmed ge svar på om en viss produkt är irriterande.

Metoden har testats med ämnen som man vet ger sveda och andra som inte ger sveda och med olika hygienprodukter. Resultaten är goda, men för att testmetoden ska godkännas för lagstadgad testning måste den genomgå en formell utvärdering. En ansökan om utvärdering har lämnats till Europeiska Centret för Validering av Alternativa Metoder (EURL-ECVAM). Om metoden klarar utvärderingen så finns det goda chanser att ersätta plågsamma tester i ögonen på kaniner för att testa kemikalier.

Projektet ”Vidareutveckling av NociOcular-testat för bedömning av ögonirriterande kemikalier” har tilldelats 200 000 kr.

Senast uppdaterad: 13 april 2018