Forskningsanslag 2019

12 forskningsprojekt får anslag 2019

Att stödja forskning för att se till att fler djurförsök ska kunna ersättas är Forska Utan Djurförsöks viktigaste uppgift. Sedan 1971 har hundratals forskningsprojekt fått anslag. Det har lett till utveckling av djurfria metoder inom allt från vaccinproduktion och kemikalietester till cancerforskning och läkemedelsutveckling. Våra forskningsanslag har bidragit till att många djurförsök har kunnat ersättas. Hur många djur som på så sätt räddats från djurförsök är svårt att beräkna, men det kan handla om flera hundratusen djur per år.

Forskningen vi bekostar utförs främst på universitet och högskolor, men i mindre omfattning förekommer även anslag till forskning på myndigheter och företag. Nedan kan du läsa om projekten som får anslag just nu. För information om projekten som fått anslag tidigare år, klicka på året: 201820172016201520142013 I vårt Forskarrum finns listor över projekt som fått anslag tidigare år.

Anslag 2019

Tack vare generösa gåvogivare har Forska Utan Djurförsök hittills delat ut 2,3 miljoner kr i forskningsanslag för 2019. Totalt har 12 projekt fått anslag. Nio av projekten har fått anslag tidigare år, medan tre är nya projekt som får anslag för första gången.

Nya projekt som inte fått anslag tidigare

Anna Forsby, Stockholms universitet, har tilldelats 250 000 kr till projektet
”Validering av mRNA-markörer för indikation av neurotoxiska skador under hjärnans utveckling”.
För att ersätta djurförsök utvecklar forskargruppen en cellmodell för att undersöka hur hjärnans utveckling påverkas av skadliga kemikalier som påverkar nervceller. Målet är en effektiv metod att snabbt kunna avgöra vilka kemikalier som är farliga.
Nervsystemet är mycket känsligt för påverkan under fosterutvecklingen och under tidiga barndomen. Efter det tidigaste stadiet från embryonala stamceller sker gradvis mognad (differentiering) till olika typer av celler som kommer att anlägga kroppens organ. Differentiering styrs av hur olika gener avläses, dvs bildar mRNA och slutligen proteiner. Mängden mRNA av olika gener avspeglar alltså hur celler differentierar. Vår hypotes är att mRNAnivåerna av specifika gener i en nervcellmodell ändras av kemikalier som påverkar hjärnans utveckling och därmed stör differentieringen av nervceller. Förhoppningen är att kunna identifiera mRNA-markörer som kan fungera som ”fingeravtryck” för dessa skador och att de ska kunna användas i en känslig metod som kan ersätta nuvarande tester som involverar ett mycket stort antal djur.

Tobias Lammel, Göteborgs universitet, har tilldelats 200 000 kr till projektet
”Utveckling av 3D-sfäroider från regnbågsöringens levercellslinje RTL-W1”.
Kemikalier som påverkar vattenmiljöer och skadar fisk är ett stort problem. Idag testas kemikalier på levande fiskar eller i cellmodeller som dessvärre visat sig fungera sämre än förhoppningarna. Detta projekt syftar till att få fram bättre cellbaserade metoder för att ersätta fisktesterna.
Kemikalier som produceras måste bedömas för dess skadliga effekter på fisk. Man behöver veta huruvida deansamlas i fisken och om de bryts ner eller utsöndras av djuret, särskilt i levern som är det viktigaste avgiftningsorganet. För detta krävs för närvarande tester på levande fisk men för att minska användningen av försöksdjur är det en fördel om bedömningen kan göras med isolerade leverceller i laboratoriet. Tyvärr stämmer dessa resultat inte alltid överens med verkligheten. Det beror på att odlade leverceller, som växer utbredda i en tunn “matta” bredvid varandra i en plastskål, reagerar annorlunda än leverceller i den levande kroppen, där de är runda och omgivna på alla sidor av närliggande celler. I vårt laboratorium har vi kunnat odla fiskceller i form av “miniatyrbollar”. I det här projektet vill vi ta reda på om cellerna har återfått sina ursprungliga naturliga egenskaper och därmed är mer lämpliga för att bedöma effekten av kemikalier än traditionellt odlade celler.

Lena Palmberg, IMM, Karolinska institutet, har tilldelats 200 000 kr till projektet
”Utvärdering av lungmodeller med multipla celltyper för behandlingsstrategi av kroniska lungsjukdomar”.
Kronisk bronkit och KOL är stora problem som skapar lidande hos drabbade människor och försöksdjur och stora kostnader för samhället. Forskargruppens mål är att hitta vägar att studera sjukdomarna i avancerade cellmodeller av luftvägar och lungor för att få fram bättre behandlingar utan försöksdjur.
Vi avser att studera bakomliggande mekanismer vid KOL och kronisk bronk it och behandlingseffekter av etablerade och/eller nyutvecklade terapiermöjlighet (behandling med antikolinergika fosfodiesterashämmare och 15-LOhämmare), med hjälp av våra lungmodeller. Exponering för luftföroreningar är av stor klinisk betydelse för uppkomst och utveckling av sjukdom hos friska individer samt för klinisk försämring hos personer som redan utvecklat sjukdom. Genom att studera effekter av luftföroreningskomponenter i lungmodeller bestående av nyisolerade mänskliga celler kan bakomliggande sjukdomsmekanismer kartläggas. Vidare utvärderas effekten av olika behandlingsstrategier som ett led för att utröna dessa modellers användbarhet vid läkemedelsutveckling. Med bra validerade modeller av luftvägsslemhinna kan sjukdomsmekanismer studeras i detalj och modellerna kan komma att användas för läkemedelsutveckling. Detta sammantaget minskar väsentligt behovet av framtida djurförsök.

Projekt som får fortsatt anslag

Gunnar Cedersund, Linköpings universitet, har tilldelats 250 000 kr till projektet ”Kunskapscentrerad och djurfri läkemedelsutveckling genom systembiologiska modeller”.
Utveckling av datorbaserade matematiska beskrivningar av biologiska händelser i kroppen för att studera sjukdomsutveckling och effekter av olika behandlingar i dator istället för genom djurförsök.
Dagens läkemedelsutveckling bygger på en sorts trial-and-error mentalitet: man testar en enorm mängd läkemedel på en kedja av modellsystem – celler och försöksdjur – med förhoppningen att om man bara testar tillräckligt många, så ska någon till slut fungera på alla modellsystem, och därför också på människor. Viktiga showcases från min och andras forskning, sa mt nya allmänna guidelines från FDA i USA, gör att vi nu börjar skönja en ny typ av läkemedelsutveckling: en som istället är centrerad kring kunskap och matematiska modeller. I denna nya kedja blir djurförsök alltmer irrelevanta, eftersom man då blir mer kräsen med att pusselbitarna (de data man samlar in) kommer från samma pussel. I detta projekt arbetar jag i nära samarbete med läkemedelsföretaget AstraZeneca för att vidareutveckla min matematiska modell. Vi implementerar också denna nya kedja i praktiken för riktiga läkemedelsprojekt som försöker bota diabetes och hjärt- och kärlsjukdom, två av våra största folksjukdomar.

Pernilla Eliasson, Linköpings universitet, har tilldelats 200 000 kr till projektet
”Hur läker senor efter en skada och vad händer när de inte läker ihop?”
Med odlade celler från patienter med senskador skapar forskargruppen provrörsmodeller av senor som ersätter djurförsök i studier om hur senor läker bäst. 
Folk motionerar allt mer och med detta ökar problemen med smärtande eller avslitna senor. Rehabiliteringen efter en senskada är lång och besvärlig. Syftet med detta projekt är att studera faktorer som är viktiga för läkningsförloppet och vad som kan göra en sena starkare, något som tidigare gjorts främst i djurmodeller. Traditionell cellodling gör det inte möjligt att testa just styrka på en nybildad sena. Jag använder därför en cellmodell med humana senceller från patienter som tillåts skapar en nysena. Denna process liknar den tidiga läkningsfasen efter en senskada. Jag kommer belasta nysenorna mekaniskt och jag kommer att studera vad som skiljer senceller som kan bilda nysenor med de som saknar förmågan och även jämföra med celler från missade så kallade kroniska hälsenerupturer. På så sätt hoppas jag förstå vad det är som är viktigt för bra senläkning. Slutligen kommer jag även studera hur höga kolesterolnivåer påverkar senvävnaden.

Robert Fredriksson, Uppsala universitet, har tilldelats 200 000 kr till projektet
”Utveckling av en ny metod för att testa botulinumtoxin utan att använda försöksdjur”.
Utveckling av provrörsmetod för att ersätta grymma botoxtester på möss med tester på odlade nervceller.
Botulinum Toxin typ A (BoNT/A) är ett nervcellsgift som används för att minska signaleringen i nerver som signalerar för mycket. Det används i förstahand i skönhetsindustrin för att minska rynkor, under handelsnamnet BoTox men även medicinskt mot till exempel kronisk smärta. BoNT/A produceras naturligt av bakterien Clostridium och det är från den bakterien man utvinner ämnet för medicinskt bruk. Efter man har utvunnit substansen måste koncentrationen av aktivt BoNT/A i prepartionen bestämmas och detta görs runt om i världen i möss. Vi vill utveckla en metod som ersätter detta med cell-kulturer och vi har hittat cancer celler ifrån hjärna som kan vara lämpliga för detta. I det här projektet vill vi utveckla en metod för att identifiera BoNT/As effekt på dessa nervceller. Målsättningen är att ta fram ett protokoll som cellkulturer, behandling med BoNT/A och analys av effekter för att få fram ett ”Proof of Concept” på ett komplett protokoll för att mäta mängde aktiv BoNT/A i ett prov.

Maria Karlgren, Uppsala universitet, har tilldelats 250 000 kr till projektet
”En humaniserad cellmodellför tillförlitliga prediktioner av läkemedelsupptag i hjärnan”.
Vår ”blod-hjärn-barriär” blockerar skadliga ämnen från att nå hjärnan utan hjälp av särskilda transportproteiner. Barriären och transportproteinerna varierar mellan olika arter. Forskargruppen utvecklar en cellmodell som efterliknar hur barriären människan, vilket ger stora vetenskapliga fördelar vid utveckling av läkemedel.
Syftet med projektet är att utveckla modeller som kan förutsäga om läkemedel kan ta sig in i människans hjärna eller inte och därmed minska och ersätta djur/djurbaserade försök inom läkemedelsutvecklingen. Vår hjärna är skyddad av blod-hjärnbarriären (BHB). Vid utveckling av nya läkemedel är det viktigt att förutsäga om de kommer kunna ta sig över den här barriären eller inte, dels för att vissa läkemedel ger biverkningar om de kommer in i hjärna, men framförallt för att andra läkemedel måste komma in i hjärnan för att ge effekt. Idag är det svårt att förutsäga detta och det beror till stor del på att det i människans BHB finns andra proteiner som skyddar hjärnan än vad det finns i försöksdjur. Vi vill lösa detta genom att utveckla nya provrörs- och datamodeller för att i ett tidigt skede av läkemedelsutvecklingen kunna förutsäga ett läkemedels hjärntillgänglighet. Därmed kan vi tidigt sålla fram lovande läkemedelskandidater och minska djurförsök/försök med djurbaserade modeller.

Hanna Karlsson, Karolinska institutet, har tilldelats 150 000 kr till projektet
”Nya cellmodeller för förbättrad bedömning av genotoxicitet och cancerrisk av nanopartiklar”.
Utveckling av provrörstest för att undersöka hur farliga pyttesmå nanopartiklar är för människans hälsa utan djurförsök. 
Hur ska man bedöma hälsorisker med små nanopartiklar? Det är en viktig fråga i samhället i dag. Anledningen är att väldigt många olika typer av nanopartiklar i dag tillverkas och dessa behöver testas för att klargöra om de kan vara farliga för människors hälsa. För att förutspå om det är en risk för att partiklarna kan orsaka cancer testas ofta genotoxicitet, det vill säga om partiklarna kan skada cellers DNA. Detta kan testas både på odlade celler och i djurförsök. För partiklar tror man att celler i lungan kan skadas av immunceller som kommer till lungan för att ta hand om partiklarna. Detta samspel mellan olika celltyper är svårt att fånga upp i cellstudier och används som ett argument för att fortsätta att använda djurförsök. I detta projekt kommer vi att utveckla en ny cellmodell som kan visa om immuncellerna kan skada andra celler i lungan. Målet är att denna modell ska kunna användas i stället för djurförsök i framtiden.

Pekka Kohonen, Karolinska institutet, har tilldelats 150 000 kr till projektet
”Validering av toxikogenomik för prediktion av kemikalietoxicitet”. Med hjälp av statistiska modeller och ett stort antal datorprogem kan riskerna med olika kemikalier bedömas på ett helt nytt sätt efter tester på celler där bl.a. genförändringar och cellernas proteinproduktion undersöks.  

Detta projekt kombinerar datorsimulering och cellodling för utveckling av alternativa metoder till djurförsök inom forskningsområdet “toxikogenomik”. “Toxikogenomik” använder breda analyser av störning på cellens grundläggande förlopp på gennivå. En första rymdbeskrivning av genomisk påverkan av kemikalier framtogs under förra året, och vi fördjupar nu analysen över hur väl rymdbeskrivningen fångar dos-samband. Vidare analyserna under kommande perioden med andra kemikalier ska möjliggöra oberoende validering av vårt verktyg. Vi analyserar studier i celler som framodlats från mänsklig vävnad, och kartlägger med hjälp av rymdbeskrivningen på ett helt nytt sätt de funktionella fel som kemikalier orsakar, och vilken lägsta dos som behövs för att effekter uppstår. Analyserna innebär grundläggande miljömedicinsk forskning med direkt användning för ersättning (1R) av djurförsök-baserade metoder.

Stina Oredsson, Lunds universitet, har tilldelats 150 000 kr till projektet
”Unikt 3D cellodlingssystem för cancerforskning – för bättre prediktion, effektivitet och minskad djuranvändning”. Cancerforskning helt utan djur är målet för denna forskargrupp, som är måna både om att minska lidandet och få bättre resultat för människor med cancer.
Det används väldigt många försöksdjur i cancerforskning. Djur, framförallt möss, transplanteras med cancerceller och behandlas sedan med substansen som forskaren är intresserad av. Många gånger påverkar substansen inte tumören i djuret och djuret mår illa. Djurförsök orsakar mycket lidande och kostar mycket pengar. Därför behövs det bättre cellmodellsystem, utanför kroppen, vilka liknar en tumör i människokroppen mer. Detta är vägen framåt för en mer effektiv forskning, med mindre lidande för djur och mer resultat för människor. Men, i cellodling idag används många produkter som erhållits genom procedurer som vållar djuren lidande. I vår forskning har vi tagit fram en tumör som odlas utanför kroppen. Den består av cancerceller och olika normala celler som finns i en tumör. De växer i ett tre-dimensionellt nätverk av konstgjord bindväv omgivna av ett medium utan produkter som erhållits från djur på ett oetiskt sätt. Vår modell gynnar människor och skonar djur i kampen mot cancer.

Peter Sartipy, Högskolan i Skövde, har tilldelats 150 000 kr till projektet
”Stamcellsderiverade humana cardiocyter som in vitro-modell, ett alternativ till djurmodeller vid toxicitetsbedömning”.
Forskagruppen utvecklar ett provrörstest baserat på odlade mänskliga hjärtmuskelceller från stamceller, för att hitta etiskt och vetenskapligt bättre metoder än dagens djurtester för att undersöka riskerna för att läkemedel skadar hjärtat. Detta är ett vanligt problem med läkemedel och artskillnaderna så stora att det är svårt att översätta resultaten från djurförsök till människa.
Det sökta projektet syftar till att undersöka om hjärtmuskelceller från hum ana pluripotenta stamceller är användbara för att studera toxicitet orsakad av läkemedelssubstanser. Som testsubstans används doxorubicin. Läkemedlet används vid cancerbehandling, men är tyvärr kopplat till svåra biverkningar på hjärtat. Metoder för att studera doxorubicins effekter på hjärtat är i dagsläget begränsade till experiment på djur eller celler från djur. Det finns ett stort behov av ett pålitligt modellsystem baserad på mänskliga hjärtmuskelceller, för att studera den här typen av läkemedelsinducerad toxicitet. I projektet kommer förändringar av gen och proteinuttrycket hos hjärtmuskelceller behandlade med doxorubicin att studeras. Vi har hittills identifierat toxiska effekter och påverkade funktioner i cellerna, och på så sätt visat på att hjärtmuskelceller från humana pluripotenta stamceller kan användas som ett relevant alternativ till djurförsök vid studier av läkemedelsorsakad toxicitet.

Lena Svensson, Lunds universitet, har tilldelats 150 000 kr till projektet ”Mikrofluidiska blodkärl istället för djurmodeller för att studera cellmigration”. Istället för djurförsök där det opereras in ”fönster” i försöksdjurs kroppar för att studera hur cancerceller och andra celler förflyttar sig i kroppen via blodkärl, utvecklar forskargruppen en 3D-modell av blodkärl uppbyggd av odlade mänskliga celler. 
Det här projektet ämnar utveckla en mikrofluidisk vaskulär modell för att studera hur cancerceller uppför sig i kärl. Cancer är en vanlig sjukdom som drabbar ca 60000 människor i Sverige varje år. I cancer börjar kroppens egna celler föröka sig ohämmat och bildar en tumör. Dotterceller från tumören kan med tid erhålla förmågan att sprida sig i kroppen genom en process kallad metastas: först lämnar cellerna tumören, vandrar in i blodkärlen och färdas ut i kroppen och bildar en ny tumör. Dagens forskning går ofta ut på att implantera tumörer i försöksdjur och se vad som händer med tumörcellerna. För att kunna se vad cancercellerna gör mellan implantering och analys krävs en invasiv form av djurförsök, s.k. intravital mikroskopi där man opererar fast ett fönster på försöksdjuret. För att undkomma detta utvecklar vi biologiska modeller med hjälp av så kallade mikrofluidiska chip för att studera tumörer, cellmigration och relaterade processer under mer fysiologiskt relevanta förhållanden.

 

Senast uppdaterad: 9 januari 2019