Djurskyddsdebatt i Riksdagen 18 mars

Riksdagsledamöter skriver varje år ett antal förslag till lagstiftning och andra åtgärder som rör djurskydd. Förslagen skrivs i form av motioner som lämnas in under hösten och sedan behandlas i utskott som uttrycker sin mening. Därefter följer en debatt i riksdagens kammare.

I år hölls riksdagens djurskyddsdebatt den 18 mars. Debatten går alltid att se live via webb-sändningar och får att se i efterhand på Riksdagens hemsida, här >>  På länken går det också att se vilka som deltar i debatten (en ledamot per parti) och det går att läsa anförandena i protokollet.

Årets debatt hölls den 18 mars. Som brukligt var förslaget från det ansvariga utskottet, Miljö- och jordbruksutskottet, avslag på motionerna, många gånger med hänvisning till att arbete redan pågår på området.

Flera riksdagsledamöter tog upp djurförsök och djurfria metoder i sina inlägg. Nedan har vi klippt in vad de sa, från riksdagens hemsida och i den samma ordning som i debattens talarlista.

Forska Utan Djurförsök vill rikta ett tack till de riksdagsledamöter som lyfte dessa frågor i debatten. Vi vill också påpeka att det som väl är finns ännu fler riksdagsledamöter som driver dessa frågor och att de ledamöter som var uppe i debatten har lyft frågor som rör djurförsöksfria metoder på ett positivt sätt i andra sammanhang. Talartiden under debatter är begränsad och det innebär att ledamöterna måste prioritera bland de frågor de tar upp. På så vis blir debatten också bredare ger möjlighet till fler viktiga djurskyddsfrågor att komma upp på dagordningen.

Forska Utan Djurförsök planerar, tillsammans med Elisabeth Falkhaven (mp) och ledamöter från flera andra partier, ett lunchseminarium i riksdagen i slutet av april. Detta för att ge riksdagsledamöterna möjlighet att sätta sig in i frågor som rör djurförsöksfri forskning och ställa frågor direkt till de forskare som kommer att vara med.

Nedan kan du läsa inläggen från debatten i riksdagen den 18 mars:

 

Marléne Lund Kopparklint (M)

Jag skulle också vilja nämna något kring forskning med djurfria metoder, fru talman. År 2010 antog Europaparlamentet det så kallade djurförsöksdirektivet. Syftet med direktivet är att de försök som i dag görs på levande djur, i antingen vetenskapliga eller utbildningsmässiga sammanhang, ska ersättas med djurfria metoder där så är möjligt.

Nederländerna har antagit en strategi för detta. Det innebär att de fram till 2025 ska ha fasat ut många av djurförsöken samt ha antagit olika handlingsplaner för att minska djurförsök inom bland annat grundforskning. Nederländernas initiativ är mycket intressant ur olika aspekter, såsom etik, effektivitet och ekonomi.

Det är också högst rimligt eftersom det i dag finns alternativa sätt att utveckla nya läkemedel, som är mer effektiva och dessutom kan korta processerna för framtagande av desamma. Det kan vara via studier på levande celler i provrör eller genom beräkningsmodeller i datorn.

Detta innebär att fler sjuka får hjälp snabbare och till en avsevärt lägre kostnad för läkemedelsutveckling. Vi vet att det krävs mer forskning på detta område, som är oerhört viktigt, särskilt i tider som dessa när vi behöver läkemedel.

Joar Forssell (L)

Jag vill även säga något om djurförsök. Det lidande som djur utsätts för i många av de djurförsök som utförs är oerhört problematiskt. Om det är ett mått på civilisation hur väl man tar hand om sina djur är det också ett ganska bra mått på ocivilisation om man misshandlar eller på andra sätt plågar sina djur under onödiga djurförsök.

Jag är liberal, herr talman, och är därför hoppfull. Jag tror på utvecklingen, och jag ser att världen är på väg att bli bättre. Men det krävs också politiska muskler, inte bara regler som styr upp och ser till att vi sprider regler som försvårar för djurförsök eller inför restriktioner om när och under vilka former man får göra djurförsök. Det behövs också forskning och teknikutveckling.

Detta vill jag säga något om. Just nu befinner sig världen i ett viktigt skifte. Forskare från bland annat Sverige har kommit långt i den teknik som kallas människa på chip. Det är en teknik där man kan imitera mänskliga organ i små datachip. På så sätt kan man i vissa fall rationalisera bort djur för att ta fram ny medicin och i stället pröva fram den på datorer. Detta är helt fantastiskt.

Det är fantastiskt hur världen blir bättre. För det krävs inte bara regleringar utan också investeringar i forskning och teknikutveckling för att detta ska fortgå.

Just i dessa tider behöver man kanske inte tänka på antibiotikaresistens för att ligga sömnlös. Det räcker med den farsot – det virus – vi har. Men antibiotikaresistensen, som hotar att slå ut mänsklighetens skydd mot bakterier, är ett otroligt allvarligt problem. Vi i Sverige har kommit långt, och vi är duktiga. Det finns kanske de som är duktigare än vi, och det finns garanterat de som är mindre duktiga än vi. Men från politiskt håll behöver vi såklart göra mer. Det behövs tuffare regler och inte bara på EU-nivå utan i hela världen. Vi behöver lägga press på andra länder att ha bättre regelverk, ha fler kontroller och använda mindre antibiotika.

Även i detta sammanhang vill jag dock säga något som är väldigt positivt och glädjande. Jag tycker nämligen att vi i tider som dessa också behöver våga ha framtidstro och ta oss ur dysterheten. Vi kan göra det med lite fantasi och hopp, som exemplet med människa på chip visar när det gäller djurförsök. Ganska nyligen har man för första gången använt AI, artificiell intelligens, för att hitta ett nytt antibiotikum. Det heter halicin. Forskare på MIT i USA har med AI hittat ett antibiotikum som vi tidigare inte har haft. Detta är fantastiskt.

Om vi i världen satsar på forskning och utveckling kommer vi att få se mer av detta. Vi kommer då att kunna värja oss mot en del av den antibiotikaresistens som uppstår när man inte har ett bra djurskydd. Men då krävs att vi sprider bra regler för djurskydd i världen, samtidigt som vi satsar på forskning och utveckling, så att de antibiotika vi får fram inte direkt blir verkningslösa för att de pumpas ut i exempelvis djurbruket.

Mats Berglund (MP)

Även här i riksdagen anpassar vi oss. Det är med anledning av detta som jag nu ersätter Elisabeth Falkhaven, som skulle ha talat för Miljöpartiets räkning i denna debatt om djurskydd.

Jag kommer helt och hållet att tala om motion 2857 som handlar om behovet av en översyn av den etiska prövningen av djurförsök som har lämnats in av Elisabeth Falkhaven med flera i Miljöpartiet. Inom “med flera” döljer sig bland annat mitt eget namn.

Vi behöver en omfattande översyn av hur den etiska prövningen av djurskydd fungerar. Denna översyn bör lämna förslag på vilka åtgärder som behöver vidtas för att den etiska prövningen ska bli ändamålsenlig och rättssäker.

Vi menar att det nuvarande systemet inte uppfyller det EU-direktiv från 2010 som finns på området och faktiskt inte heller uppfyller svensk lag. Då pratar vi framför allt om djurskyddslagstiftningen. Att det finns behov av åtgärder menar vi borde vara uppenbart.

Herr talman! Utskottet konstaterar i sitt svar på motionen att det finns ett omfattande och detaljerat regelverk och bestämmelser som bland annat rör frågan om huruvida djurförsök ska tillåtas och hur dessa försök ska beivras. Ja, det är naturligtvis helt rätt och riktigt. Vi vet det. Samtidigt vet vi att det har gjorts flera studier som pekar på tydliga brister, och det är de bristerna som vi vill ska åtgärdas. Jag kommer att nämna några exempel, men det finns fler.

I dagsläget är det endast de som har ansökt om tillstånd att bedriva djurförsök som har rätt att överklaga beslut i de djurförsöksetiska nämnderna. Det innebär att det bara är avslag som kommer att överklagas, aldrig givna tillstånd att bedriva forskning och försök på djur. Det är framför allt förvaltningslagen som pekar på det.

Om vi kan få till en översyn vill vi att det ska utredas vilka möjligheter att överklaga det ska och kan finnas för till exempel enskilda ledamöter i de djurförsöksetiska nämnderna. De skulle kunna lyfta fram exempelvis att de anser sig ha blivit förbisedda under mötet, att tillräcklig information för beslutsfattande saknats eller att risk för jäv inte beaktats. Ledamöterna har som reglerna ser ut i dag inte någon partsställning, vilket krävs för att överklaga.

Sedan har vi försöksdjuren själva, som rimligtvis borde vara att anse som intressemässig motpart till de ansökande forskarna. De representeras inte heller som part med rätt att överklaga – i så fall naturligtvis via någon form av ombud.

Ett annat exempel är att lagen kräver att nämnden ska kunna bedöma försökets betydelse och förvärvade nytta. Försöket får till exempel inte vara ett onödigt upprepande av tidigare gjorda försök. Ett försök får inte utföras om det är möjligt att uppnå motsvarande kunskap med alternativa metoder, utan djur. Den här delen i lagen förutsätter att det är möjligt för en lekman i en sådan här nämnd att förstå vad försöket går ut på, men också ha en historik kring liknande försök eller forskning. Sedan har vi det glidande begreppet “nytta”, som ska kunna vägas mot det förväntade lidandet.

För att kunna ta ställning till allt detta är det oerhört viktigt att varje djur kan följas genom hela djurförsöksprocessen och att det är tydligt vilket syftet med försöket är, vilka procedurerna, substanserna eller vad det nu kan vara är och varför de ska testas. Det här handlar inte bara om läkemedel, utan ofta om kemikalier, kosmetikaprodukter och materialtyper.

Vi har sett ganska många exempel på att ansökningarna inte håller den kvaliteten. Vi behöver alltså se över hur ansökningar som inte håller kvaliteten ska hanteras men också om det finns behov av åtgärder gällande förordningar och lagstiftning.

Lagstiftningen och regleringen på området, även på EU-nivå och internationell nivå i övrigt, utgår från det vi kallar för 3R – refine, reduce, replace – det vill säga att minska djurens lidande, minska antalet djurförsök och ersätta dem med andra metoder. Forskarledamöterna i de djurförsöksetiska nämnderna kan i bästa fall veta till exempel vilka andra djurmetoder som kan gå att använda för de två första av dessa r, refine och reduce. Men för det tredje, replace, att ersätta med andra metoder, utan djur, blir det svårare. Kunskaperna för det saknas. Underlagen i ansökningarna blir knapphändiga. Detta gäller för forskare. För lekmän är det naturligtvis ännu svårare. Det här visar på problem som uppstår när det inte finns krav på 3R-kompetens i nämnderna. Lagen och utgångspunkten i de tre r:en kan då helt enkelt inte uppfyllas.

Herr talman! Som jag nämnde tidigare finns det gott om stöd i forskningen för det som vi anför i motionen. Jag ska nämna några exempel.

En studie från 2018 av Tjärnström med flera visar att det med det nuvarande arbetssättet och med sammansättningen i de djurförsöksetiska nämnderna i nuläget saknas nödvändiga förutsättningar för en fullständig, opartisk och jämlik etisk granskning.

Per-Anders Svärd, som är universitetslektor i Örebro, skriver i en rapport bland annat att vissa ansökningar inte ger tillräcklig information för att man ska kunna göra en etisk bedömning.

Helena Röcklinsberg, som är docent vid SLU, visar i en sammanfattande syntes av flera studier att systemet inte riktigt fungerar. Hon pekar på ett par saker. Det blir en för smal cost-benefit-analys. Man vilar mer på potentiella fördelar för människan än på djurens lidande. Det tas nästan aldrig hänsyn till replacement, det vill säga det tredje r som jag nämnde tidigare.

Herr talman! I det EU-direktiv från 2010 som jag tidigare nämnde står det uttryckligen att medlemsländerna ska sträva efter att minska djurförsök. Det är alltså det som är den styrande anledningen till att en etisk prövning av varje djurförsök ska göras. Om den etiska prövningen inte fungerar som den ska utan riskerar att systematiskt döma till fördel för de ansökande forskarna och till nackdel för djuren – då har vi som land brutit mot legalitetsprincipen.

Det är svårt att göra rättvisande analyser av till exempel det här med nytta kontra lidande, inte minst med de ofta otillräckliga underlagen i ansökningarna och den bristande sakkompetensen i nämnderna. Hur ska vi då i Sverige tillse att vi följer de direktiv, lagar och regler som gäller djurförsök? För oss som har skrivit den här motionen kvarstår frågan, eftersom vi anser att det är tydligt bevisat att det sätt vi i dag gör det på har alltför stora brister. Dessa behöver åtgärdas. Antingen gör vi om systemet helt eller så krävs det stora förändringar i de djurförsöksetiska nämndernas sammansättning och arbetssätt.

Slutsatsen av mitt relativt långa inlägg är att Sverige skyndsamt behöver ta fram en nationell strategi och en handlingsplan för hur vi ska arbeta med att fasa ut djurförsöken, så att vi följer EU-direktivet. I den handlingsplanen behöver vi bland annat en gemensam nationell policy för hur vi ska arbeta för att göra rättvisande cost-benefit-analyser. De ska göras på samma sätt i alla nämnder.

Herr talman! Vi har internationella exempel att utgå från. Till exempel följer de djurförsöksetiska nämnderna i Nederländerna en tydlig mall. Om arbetet ska göras inom ramen för de djurförsöksetiska nämnderna måste nämnderna ha ledamöter med oberoende veterinärmedicinsk kompetens, etologisk kompetens, etisk kompetens och kompetens om 3R och djurförsöksfria metoder. De forskare som ska bedöma försöken ska själva vara bekanta med djurfria metoder. Djuren ska också ha en röst. Det är viktigt. Då måste djurskyddsorganisationerna få en möjlighet att överklaga besluten.

Jag vill också påpeka att vi står på forskningens sida. Det är viktigt att ta fram metoder som inte bygger på djur. Andra metoder för att testa läkemedel, kemikalier och plaster är ofta, vilket också har nämnts tidigare i den här debatten, både snabbare och framför allt billigare än när djur måste användas. Låt oss arbeta för att få fram sådana metoder!

Se hela debatten och läs anförandena här >>
Foto: Edfalk, Ingemar/Riksdagsförvaltningen