Stjärnkirurgen Paolo Macchiarini på Karolinska institutet och Karolinska sjukhuset, utreds åter för forskningsfusk. Polisutredning om vållande till annans död pågår, efter att flera patienter som fått en luftstrupe i plast inopererad, har dött. I debattartiklar ifrågasätts hur Macchiarini kunde få tillstånd att utföra operationerna utan att metoderna testats på djur.
Historien om Paolo Macchiarini väcker många tankar kring etiken i medicinsk forskning. Det är mycket bra att sådana frågor uppmärksammas, men tyvärr har de djuretiska frågorna om Macchiarinis djurförsök – och avsaknaden av djurförsök – helt hamnat i skymundan.
För att förstå uttalandena som gjorts till stöd för att flera djurförsök borde ha utförts, är det viktigt att känna till att Helsingsforsdeklarationen om etiska regler för forskning på människor ställer höga krav på dokumentation om risker, innan forskning på människor får utföras. Tidigare var djurförsök ett uttryckligt krav i Helsingforsdeklarationen, men texten har modifierats till att ange att djurförsök ska användas när motiverat (”21. Medical research involving human subjects must conform to generally accepted scientific principles, be based on a thorough knowledge of the scientific literature, other relevant sources of information, and adequate laboratory and, as appropriate, animal experimentation. The welfare of animals used for research must be respected.”)
Dock är det märkligt att många debattörer fortfarande, i februari 2016, argumenterar utifrån en till synes okritisk föreställning om djurförsöken som lösning i just detta fall. Detta då Karolinska Institutets utredning efter anmälningar om ”oredlighet” (dvs forskningsfusk) avseende en artikel om försök på råttor publicerad av Macchiarini m.fl. i Nature Communications, slår fast att det finns fel i artikeln som kan relateras till slarv, okunskap eller oaktsamhet. De poängterar att detta ger uttryck för bristande kvalitet i både forskningsprocessen och det sätt på vilket forskningen och dess resultat presenterats. Ändå har denna slarvigt utförda forskning på djur publicerats och utgör grund för fortsatt forskning och kanske fortsatt experimenterande på människor. Detta visar också på ett problem som uppmärksammas allt mer när det gäller medicinsk forskning på djur: det finns ofta brister i upplägg, metodik och tolkning av resultaten, och vid flera studier har det visat sig omöjligt att få samma resultat om försöken görs om.
Lägg också märke till formuleringen i Helsingforsdeklarationen om att djurskyddet för de djur som används i forskningen måste respekteras. Detta kan ställas i kontrast till de bilder SVT:s dokumentärserie om Macchiarini visar från forskningsanläggningen i Ryssland, där Maccchiarini har utfört eller har haft i avsikt att utföra djurförsök. I första avsnittet av SVTs dokumentär visas djurrum där råttor och kaniner förvaras i burar med gallergolv, där djuren saknar spån eller annat bäddmaterial. De har heller inga bon eller bobyggarmaterial och burarna är så små att det ser ut att vara omöjligt för kaninerna att ens ligga ner i normal ställning eller stå på bakbenen och sniffa i luften. Djuren har alltså ingen möjlighet till naturligt beteende. Åtminstone när SVT filmade tycks vattenflaskor saknas på alla burar. I ett rum stod en låda på golvet med en råtta som höll på att sövas. Och i ett rum stod burar som tycks vara i storlek som en medelstor hundtransportbur. Dessa kommenterades med uppgiften om att de var till för grisarna som skulle komma senare för att användas i försök.
Det finns uppenbara skäl att ifrågasätta även djurförsöken ur ett etiskt perspektiv när det gäller Macchiarinis forskning. Att denna aspekt inte alls tycks diskuteras visar att försöksdjuren fortfarande har mycket låg ställning den etiska debatten om medicinsk forskning. Det visar också att kontrollen över djurförsök behöver bli bättre, särskilt när forskare med anknytning till svenska lärosäten bedriver djurförsöksverksamhet i utlandet. Och det visar med all önskvärd tydlighet att satsningarna på att byta ut djurförsök mot mer etiska, djurfria metoder måste öka.
Källor:
SVTs dokumentärserie Experimenten, del 1.
Dokument från Karolinska institutets (Inklusive beslutsdokument som inte längre finns tillgängliga via samma källor vid kontroll i maj 2022)
Detta har hänt:
Paolo Macchiarini anställdes vid Karolinska institutet som gästprofessor 2010 och fick även en tjänst vid Karolinska sjukhuset. Mellan 2011 och 2013 genomfördes åtta transplantationer av konstgjorda strupar till patienter, i Sverige (tre patienter), Ryssland och USA. 2013 hade sex av patienterna avlidit. Macciarini har även utfört en mängd olika djurförsök bl.a. på Karolinska institutet.
Flera olika utredningar för forskningsfusk har genomförts och nya har påbörjats i början av 2016. Macchiarini misstänks bland annat för att ha överdrivit sina forskningsresultat. Det pågår även en brottsutredning för grovt vållande till annans död och grovt vållande till kroppsskada, då han anses ha gjort ingrepp på människor med obeprövade och oetiska metoder.
Karolinska institutets egen granskningar har visat att Macchiarini överdrivit resultaten i vetenskapliga artiklar, att han i en artikel baserad på djurförsök visat prov på slarv och okunnighet samt att hans cv innehåller oriktiga uppgifter om prestigefyllda uppdrag på institutioner som inte finns. Ändå har Macchiarini hittills friats från anklagelserna om forskningsfusk av Karolinska institutet. Avslöjanden i media har dock lett till nya utredningar och Karolinska institutets rektor och andra personer i KIs ledning har avgått från sina tjänster.
