Musslor äter alger, och om de får i sig giftiga alger så kan musslorna bli farliga att äta. Därför djurtestas musslor regelbundet för att undersöka förekomsten av gifter. Stickprov tas från de olika fångstplatserna med en veckas till en månads mellanrum.
Musslorna testas sedan på möss i tester som är mycket plågsamma – men som inte garanterar säkerheten. Men nu ska djurtestkraven tas bort. Sommaren 2011 kommer nya reglerna, och då ersätts djurtesterna av kemiska tester.
Sommaren 2010 skrev Forska Utan Djurförsök, tillsammans med Djurskyddet Sverige och Djurens Rätt, till jordbruksminister Eskil Erlandsson och ansvariga myndigheter och bad dem agera för att kravet på djurtester skulle tas bort när EU såg över lagstiftningen.
Djurförsöken – kallat the mouse bioassay – är den metod som EU kräver för att undersöka förekomsten av diarréorsakande marina biotoxiner i musslor, ostron och pilgrimsmusslor. Ca 300 000 möss används per år i testerna. Testerna är extremt plågsamma eftersom mössen förgiftas till döds när gifter förekommer i musslorna.
Extrakt från musslorna injiceras i magen på möss och man mäter hur lång tid det tar innan de dör. En dödsorsak kan vara paralysering av andningsmuskulaturen. Om en av tre möss dör är musslorna tjänliga som föda, om två av tre möss dör så kasseras de.
Djurtesterna garanterar inte säkerheten
EU:s livsmedelsmyndighet, EFSA, har i flera uttalanden påtalat bristerna i metoden. Den främsta kritiken är att den är olämplig för att detektera biotoxin, och därmed otillräcklig för att kunna garantera säkerheten för människor.
Vi anser att kravet på att använda musmetoden strider mot artikel 13 i Lissabonfördraget, vilken anger att medlemsländer och EU måste ta full hänsyn till djurs välfärd när riktlinjer tas fram. Därtill anger Direktiv 86/609/EEC (djurförsöksdirektivet), artikel 7(2), att djurförsök inte ska användas när en vetenskapligt tillfredsställande alternativ metod finns tillgänglig.
Djurfria alternativa metoder finns
Alternativ till musmetoden existerar och har använts i Tyskland sedan 1980-talet. Det rör sig om kemiska analysmetoder (såsom HPLC eller kombinationer av fluorometriska och kromatografiska analyser) och biologiska testmetoder (cellkulturer, enzyminhibering). Dessa tester är
tillförlitliga, mycket känsliga och har hög reproducerbarhet. I Norge har djurtester för att undersöka förekomsten av paralyserande gifter i musslor, förbjudits.
För två grupper av gifter (ASP och PSP, den senare är en grupp gifter som kan förlama de drabbade) har redan alternativa metoder till djurtesterna accepterats sedan tidigare, även om kompletterande djurtester kan behövas när svaren är osäkra. Men för diarréframkallande gifter (DSP-toxiner) krävs alltså fortfarande tester på möss i ytterligare några månader.
Vid ett möte med EU:s Committee of the Food Chain and Animal Health (SCoFCAH) den 17 november 2010 beslöts att reglerna nu ska ändras och djurtesterna ska bytas ut mot en kemisk testmetoder. De nya testmetoderna beräknas börja användas i juli 2011, men enligt brittiska djurskyddsorganisationen BUAV så får länderna upp till tre år på sig att ändra sina nationella regler.
