Sedan 1950-talet används kalvserum i nästan all forskning – trots att det ger opålitliga resultat och är mycket plågsamt för djuret. Idag finns en säkrare, mer etisk metod som utvecklats med stöd från oss. Ändå står forskarvärlden och stampar i det förflutna. Stina Oredsson är professor emeritus i funktionell zoologi vid Lunds universitet. Hon är också, trots 70 år fyllda, fortfarande en passionerad forskare och har länge varit kritisk till användningen av fetalt kalvserum.
– Det är en produkt som är omgiven av både vetenskapliga och etiska problem, säger Stina Oredsson.
Serumet framställs genom att ofödda kalvar plockas ut från högdräktiga kor. En lång nål sticks in i hjärtat och tömmer kalven på blod. Det kontroversiella ligger i att djuret inte bedövas, eftersom detta förstör produkten.
Kalvserumet ingår ofta i näringsvätskor för att odla celler. Cellodling innebär att celler – exempelvis från en tumör – odlas utanför kroppen för att sedan kunna studeras och utsättas för tester, bland annat nya, möjliga läkemedel.
Sedan 1950-talet är kalvserum standardprodukten för cellodling, trots att innehållet kan variera kraftigt mellan olika satser. Det finns även risk för kontamination från bland annat bakterier och virus. Detta är ett vetenskapligt problem, menar Stina Oredsson:
– Bara det att en mänsklig cellodling innehåller produkter från ett kalvfoster är problematiskt. Hur representativa blir egentligen svaren för en människa?
Stina Oredsson har en lång karriär inom cancerforskning, men har också ägnat sig åt att ta fram nya, djurfria forskningsmetoder. Genom ekonomiskt stöd från stiftelsen Forska utan djurförsök arbetade hon och hennes kollegor i sex år med att utveckla ett helt djurfritt alternativ till kalvserum. 2023 publicerades resultaten och i samband med det valde Stina en okonventionell väg: att inte söka patent och att publicera ”receptet” öppet, så att vem som helst kan blanda sin egen version av hennes lösning.
– Vi vill att alla ska använda det, förklarar hon.
I samband med utvecklingen gjordes attitydundersökningar bland forskare över hela världen. En majoritet ställde sig positiva till alternativa metoder, men samtidigt visade svaren att det fanns en tröskel. Att testa ett nytt serum innebär att forskaren behöver justera sina testprotokoll, vilket upplevs som ett hinder. Många väljer därför att fortsätta sökandet efter nya svar med gamla metoder. En ironisk anledning menar Stina Oredsson, som understryker att hennes serum inte bara handlar om etik:
– Det är vetenskapligt mycket bättre än något som innehåller kalvserum, slår hon fast och tillägger med kraft:
– Kalvserum borde vara historia!
