14 forskningsprojekt fick anslag 2018
Tack vare generösa gåvogivare delade Forska Utan Djurförsök ut 2,7 miljoner kr i forskningsanslag under 2018. Det var 300 000 kr mer än föregående år. 14 projekt fick anslag. Tio av projekten har fått anslag tidigare år, medan fyra är nya projekt som får anslag för första gången. Det största anslaget är Nytänkaren 2018, som i år gick till My Hedhammar på KTH. Läs mer om Nytänkaren här >>
För information om projekten som fått anslag tidigare år, klicka på året: 2017, 2016, 2015, 2014, 2013 I vårt Forskarrum finns listor över projekt som fått anslag tidigare år.
Nya projekt som inte fått anslag tidigare
Ewa Ellis, Huddinge sjukhus, har tilldelats 200 000 kr till projektet ”Storskalig produktion av leversfäroider från människa”. Målet är att utveckla metoder för att odla upp mänskliga leverceller i stor skala, för att ersätta djurförsök i bl.a. olika tester av läkemedel och kemikalier.
Färska mänskliga leverceller är bra för studier av human levermetabolism (hur ämnen bryts ner i levern), toxikologi (ämnens giftighet) och farmakologi (tester av läkemedel). Detta är forskningsområden där stora mängder försöksdjur används idag. Ett av problemen är att isolerade leverceller har en mycket kort livstid (timmar) i provrör. Detta gör att en stor del av cellerna som isoleras från donerad vävnad eller organ vid vårt labb inte hinner användas eller kan förvaras på ett bra sätt. Vid nerfrysning förloras ett mycket stort antal celler och funktionen påverkas negativt. Fördelen är dock att levern innehåller mycket stora mängder celler. I detta projekt kommer vi att utveckla en snabb och praktisk hanterbar metod för att tillverka leversfäroider samt testa vilket bioreaktorsystem som lämpar sig för odling av dessa under lång tid (veckor). Detta kommer att göras i storskalig bioreaktorkultur för att kunna tillvara ta den stora mängd (miljarder) hepatocyter (leverceller) som isoleras från mänsklig levervävnad.
Robert Fredriksson, Uppsala universitet, har tilldelats 200 000 till projektet ”Utveckling av en ny metod för att testa botulinum toxin utan att använda försöksdjur”. Projektets mål är att grymma tester av botoxpreparat på möss ska ersättas med tester på odlade nervceller i provrör.
Botulinumtoxin typ A (BoNT/A) är ett nervcellsgift som används för att minska signaleringen i nerver. Det används i första hand i skönhetsindustrin för att minska rynkor, t.ex. under handelsnamnet BoTox, men även medicinskt mot till exempel kronisk smärta. BoNT/A produceras av bakterien Clostridium och det är från den bakterien man utvinner ämnet för medicinskt bruk. Efter att man har utvunnit substansen måste koncentrationen av aktivt BoNT/A i tillverkningssatsen bestämmas och detta görs runt om i världen i möss. Vi vill utveckla en metod som ersätter detta med cell-kulturer och vi har hittat cancerceller ifrån hjärna som kan vara lämpliga för detta. I det här projektet vill vi utveckla en metod för att identifiera BoNT/As effekt på dessa nervceller. Målsättningen är att ta fram ett protokoll som cellkulturer, behandling med BoNT/A och analys av effekter för att få fram ett ”Proof of Concept” på ett komplett protokoll för att mäta mängde aktiv BoNT/A i ett prov.
Emma Pedersen, RISE Research Institutes of Sweden, har tilldelats 100 000 kr till projektet ”Utveckling av en djurfri metod för sensibiliseringstestning av medicintekniska produkter”. För att testa kemikalier finns numera djurförsöksfria allergitester. När det gäller medicintekniska produkter, som kräver särskilt anpassade test, finns fortfarande starka rekommendationer av djurtest. I detta projekt ska ett djurförsöksfritt allergitest anpassas till att testa medicintekniska produkter, för att få bort djurtesterna.
Det finns omfattande lagstiftning kring hur man ska visa att nya produkter inte är farliga för människor. Ett av tre biologiska tester som rekommenderas för alla medicintekniska produkter är test för sensibilisering, d.v.s. om produkten kan ge kontaktallergi. Regelverket för medicinteknik kräver fortfarande att man gör dessa tester på djur och för varje produkt används minst 30 marsvin i det s.k GPMT-testet. Varje år används uppskattningsvis över 14 000 djur bara i Europa för att undersöka sensibiliserande förmåga hos olika medicintekniska produkter.
För kemikalier finns djurfria testmetoder för sensibilisering, men för att fungera för medicintekniska produkter behöver dessa tester modifieras. Projektet syftar till att vidareutveckla en sådan djurfri testmetod (SENS-IS), samt göra den redo för fullskalig validering, för att den ska kunna användas istället för djurförsök för bedömning av om medicintekniska produkter är sensibiliserande eller inte.
Hanna Karlsson, Karolinska institutet, har tilldelats 200 000 kr till projektet ”Nya cellmodeller för förbättrad bedömning av genotoxicitet och cancerrisk av nanopartiklar” Hur farliga är pyttesmå nanopartiklar för människans hälsa? För att undvika djurtester krävs nya provrörsmodeller som skräddarsys för att testa denna typ av partiklar.
Hur ska man bedöma hälsorisker med små nanopartiklar? Det är en viktig fråga i samhället idag. Anledningen är att idag tillverkas väldigt många olika typer av nanopartiklar och dessa behöver testas för att klargöra om de kan vara farliga för människors hälsa. För att förutspå om det är en risk för att partiklarna kan orsaka cancer testas ofta genotoxicitet, det vill säga om partiklarna kan skada cellers DNA. Detta kan testas både på odlade celler och i djurförsök. För partiklar tror man att celler i lungan kan skadas av immunceller som kommer till lungan för att ta hand om partiklarna. Detta samspel mellan olika celltyper är svårt att fånga upp i cellstudier och används som ett argument för att fortsätta att använda djurförsök. I detta projekt kommer vi att utveckla en ny cellmodell som kan visa om immuncellerna kan skada andra celler i lungan. Målet är att denna modell ska kunna användas i stället för djurförsök i framtiden.
Fortsättningsanslag till projekt som fått anslag tidigare
Martin Andersson, RISE Research Institutes of Sweden, har tilldelats 150 000 kr i fortsättningsanslag till projektet ”Djurfri metod för att förutsäga och mäta ögonirritation med hjälp av en polymers längdutvidgning och Hansens löslighetsparameter” Kan ett ämnes påverkan på en tråd tillverkad i ett speciellt polymer-material visa om ämnet är ögonirriterade? Det tror denna forskningsgrupp, och preliminära resultat är lovande.
Varje vätska och polymerer har tre Hansens löslighetsparametrar som kan plottas grafiskt i en tredimensionell rymd som kallas Hansenrymden. Ämnen som ligger nära varandra i Hansenrymden är lösliga i varandra, och en vätska som ligger nära en viss polymer i Hansenrymden kommer att kunna lösa upp, tränga in i, eller svälla polymeren. Vår hypotes var att ämnen som är starkt ögonirriterande, men som inte är basiska/sura/oxiderande/reaktiva/mekaniskt retande, måste irritera via inträngning genom hornhinnan och vi har i det föregående projektet kunnat visa att denna hypotes stämmer. Vi vill nu gå vidare och vidareutveckla metoden med målsättningen att ta fram ett snabbt och träffsäkert in vitro-test (test i provrör) som med god precision kan förutsäga om en okänd vätska, eller komplex formulering (t e x kosmetikprodukt) är ögonirriterande eller ej. Vi kom en god bit på väg 2017 men behöver finna polymera material som är placerade ännu närmare den position i Hansenrymden där ögonirriterande ämnen ligger.
Gunnar Cedersund, Linköpings universitet, har tilldelats 200 000 kr i fortsättningsanslag till projektet ”Kunskapscentrerad och djurfri läkemedelsutveckling genom systembiologiska modeller” Vad händer i kroppen vid sjukdom och när man behandlar med läkemedel? I en systembiologisk modell används matematiska beskrivningar av biologiska händelser för att beskriva och studera detta i en dator.
Läkemedelsutveckling idag är baserat på en sorts trial-and-error mentalitet: man testar en enorm mängd läkemedel på en kedja av modellsystem – celler och försöksdjur – med förhoppningen att om man bara testar tillräckligt många, så ska någon till slut fungera på alla modellsystem, och därför också på människor. Viktiga showcases från min och andras forskning, samt nya allmänna guidelines från FDA i USA, gör att vi nu börjar skönja en ny typ av läkemedelsutveckling: en som istället är centrerad kring kunskap och matematiska modeller. I denna nya kedja kommer djurförsök att bli mer och mer irrelevanta, eftersom man då blir mer kräsen med att pusselbitarna (de data man samlar in) kommer från samma pussel. I detta projekt kommer jag, i nära samarbete med läkemedelsföretaget AstraZeneca, att vidareutveckla vår modell så att denna nya kedja kan implementeras i praktiken för riktiga läkemedelsprojekt som försöker bota diabetes genom att förändra de intracellulära signalvägarna i fettceller.
Pernilla Eliasson, Linköpings universitet, har tilldelats 100 000 kr i fortsättningsanslag till projektet ”Hur läker senor efter en skada och vad händer när de inte läker ihop?” Istället för djurförsök för att klarlägga hur senor läker bäst, utvecklar forskargruppen metoder att celler från patienternas skadade senor och testar behandlingsmetoder på dem.
Folk motionerar allt mer och med detta ökar problemen med smärtande eller avslitna senor. Det råder starkt delade meningar om optimal behandlingen av senrupturer, men rehabiliteringen är lång och besvärlig. Syftet med projektet är att studera faktorer som är viktiga för läkningsförloppet, något som tidigare gjorts främst i djurmodeller för att kunna studera om senan blir starkare eller inte. Detta låter sig inte göras vid traditionell cellodling. Jag använder därför en cellmodell med humana senceller från patienter som tillåts skapar en nysena. Denna process liknar den tidiga läkningsfasen efter en senskada. Jag kommer belasta nysenorna mekaniskt och jag kommer att studera vad som skiljer senceller som kan bilda nysenor med de som saknar förmågan och även jämföra med celler från missade sk. kroniska hälsenerupturer. På så sätt hoppas jag förstå vad det är som är viktigt för bra senläkning. Jag undersöker även om det finns ett samband mellan användandet av statiner och senskador.
Martin Hallbeck, Linköpings universitet, har tilldelats 200 000 kr i fortsättningsanslag till projektet ”Utveckling av en plattform för att testa substanser som kan vara kandidater för att bromsa Alzheimers sjukdom”. Alzheimers är en hemsk sjukdom som försämrar livskvaliteten och ofta leder till döden. För att förstå sjukdomen och kunna ta fram läkemedel behövs bättre provrörstester, såsom dem som utvecklas i detta projekt.
Projektets mål är att ta fram en modell för att testa läkemedel mot Alzheimers sjukdom. Alzheimers är en progressiv sjukdom och patienten försämras oavbrutet. Vår kunskap om hur sjukdomen breder ut sig i hjärnan är ofullständig. Men man har börjat förstå att det beror på spridning av små proteinansamlingar. Förhoppningen är att kunna bromsa denna spridning.
Eftersom det är svårt att studera den mänskliga hjärnan direkt, behövs bra modeller. Vi har utvecklat modeller för att studera hur Alzheimers och andra neurodegenerativa sjukdomar kan spridas mellan nervceller. Genom tidigare anslag har vi vidareutvecklat modellen med s. k. humana inducerade pluripotenta stamceller som tagits fram genom att programmera om hudceller från donatorer. Om vi kan visa att denna modell kan användas av läkemedelsindustrin och i forskning om demens och ge bättre resultat än med forskning på djur, kan många djurtester ersättas samtidigt som forskningen kan ta ordentliga kliv framåt.
Maria Karlgren, Uppsala universitet, har tilldelats 200 000 kr i fortsättningsanslag till projektet ”En humaniserad cellmodell för tillförlitliga prediktioner av läkemedelsupptag i hjärnan” Hjärnan skyddas från farliga kemikalier i blodet genom en ”blod-hjärn-barriär” som blockerar skadliga ämnen. Särskilda transportproteiner reglerar vad som tränger igenom barriären. Blod-hjärn-barriärerna och transportproteinerna varierar mellan olika arter, så den cellmodell som utvecklas i projektet och som ska efterlikna vad som händer i människan, förväntas ge stora vetenskapliga fördelar.
Syftet med projektet är att utveckla modeller som kan förutsäga om läkemedel kan ta sig in i människans hjärna eller inte och därmed minska och ersätta djur/djurbaserade försök inom läkemedelsutvecklingen.
Vår hjärna är skyddad av blod-hjärnbarriären (BHB). Vid utveckling av nya läkemedel är det viktigt att förutsäga om de kommer kunna ta sig över den här barriären eller inte, dels för att vissa läkemedel ger biverkningar om de kommer in i hjärna, men framförallt för att andra läkemedel måste komma in i hjärnan för att ge effekt. Idag är det svårt att förutsäga detta och det beror till stor del på att det i människans BHB finns andra proteiner som skyddar hjärnan än vad det finns i försöksdjur. Vi vill lösa detta genom att utveckla nya provrörs- och datamodeller för att i ett tidigt skede av läkemedelsutvecklingen kunna förutsäga läkemedels hjärntillgänglighet. Därmed kan vi tidigt sålla fram lovande läkemedelskandidater och minska djurförsök/försök med djurbaserade modeller
Pekka Kohonen, Karolinska institutet, har tilldelats 150 000 kr i fortsättningsanslag till projektet ”Deepened mechanistic validation of toxicity pathway functionality in a patented analysis tool”. Detta helt nya sätt att bedöma kemikalierisker baseras på en enorm mängd data från tester på celler, som analyseras med hjälp av ett stort antal dataprogram och statistiska metoder. Genom denna kartläggning av genförändringar och cellernas proteinproduktion kan kemikaliers farlighet bedömas utan djurtester.
Detta projekt kombinerar datorsimulering och cellodling för utveckling av alternativa metoder till djurförsök inom forskningsområdet ”toxikogenomik”. Breda analyser av störning på cellens grundläggande förlopp på gennivå benämns ”toxikogenomik”. En första rymdbeskrivning av genomisk påverkan av kemikalier framtogs under förra året, och vi fördjupar nu analysen över hur väl rymdbeskrivningen fångar dos-samband. Analyserna fokuseras det kommande året direkt på tolkningen av effekter av en gen som benämns TP53, eftersom den styr den kanske mest centrala cellulära mekanismen för skydd mot cancerframkallande ämnens effekter. Vi analyserar studier i celler som framodlats från mänsklig vävnad, och kartlägger med hjälp av rymdbeskrivningen på ett helt nytt sätt de funktionella fel som kemikalier orsakar, och vilken lägsta dos som behövs för att effekter uppstår. Analyserna innebär grundläggande miljömedicinsk forskning med direkt användning för ersättning (1R) av djurförsöksbaserade metoder.
Johan Lundqvist, SLU Uppsala, har tilldelats 100 000 kr i fortsättningsanslag till projektet ”Utveckling av djurfria cellmodeller för studier av akvatisk toxicitet”. Målet är att ersätta tester på fiskar som EU kräver idag för att se om kemikalier är giftiga för vattenmiljön. En metod utvecklas baserad på modern bioteknik, där celler som fått specialdesignad DNA ska reagera på gifter i provrörstester.
Syftet är att utveckla ett system för djurfri testning av fisktoxicitet. Under 2005 användes mer än 1,7 miljoner fiskar i djurförsök inom Europeiska unionen. Genom att undersöka den akvatiska toxiciteten med hjälp av metoder som grundas på toxicity pathways och celler som odlas i laboratoriet, skulle man kunna analysera toxiciteten på ett stort antal kemikalier på ett snabbt och kostnadseffektivt sätt och samtidigt kraftigt minska användningen av försöksdjur. Testsystemet som utvecklas i detta projekt kommer att baseras på odling av humana cellinjer och cellinjer från fisk. I de odlade cellerna kommer vi att placera en särskild sorts DNA, som har designats för att reagera på olika toxiska substanser. Målsättningen med projektet är att etablera en panel av djurfria metoder, baserade på odlade celler, som ska kunna användas som en initial screening i undersökningar av fisktoxicitet. Sådana metoder skulle vara mycket värdefulla för att minska användningen av djurförsök.
Stina Oredsson, Lunds universitet, har tilldelats 150 000 kr i fortsättningsanslag till projektet ”Unikt 3D cellodlingssystem för cancerforskning – för bättre prediktion, effektivitet och minskad djuranvändning”
Stina Oredsson är professorn och cancerforskaren som inte vill använda försöksdjur i sin forskning. Men när djurförsöken ersätts med cellodling är det vanligt att produkter från djur används för att få cellerna att växa som det ska. Samtidigt som Stina Oredsson tar fram cancerläkemedel arbetar hon och hennes forskargrupp målmedvetet med att minska användningen av några av de mest kritiserade djurprodukterna.
Årligen dödas 700 000 kalvfoster (3 månader till fullgångna) på ett oetiskt sätt genom hjärtpunktion, d.v.s. genom att tömma dem på blod genom en nål direkt i hjärtat, för att forskare ska få fetalt kalvserum (FBS) till sin cellodling. FBS är den absolut vanligaste mediumtillsatsen. Ett av målen med vår forskning är att ta fram ett mediumrecept utan FBS som kan användas för cancer- och normala cellinjer.
Information om hur många djur som dödas för att erhålla kollagen samt hur många djur som transplanteras med EHS-tumören och sedan dödas för extraktion av matrigel är okänt. Våra försök visar att fibernät av elektrospunnen polycaprolakton (PCL) kan ersätta dessa produkter. Vi odlar celler i tredimensionella fiberstrukturer som efterliknar hur celler växer i kroppen. Intravitalmikroskopi är en metod där djur med inopererade försökskammare läggs under mikroskopet för observation av cancerceller. Det är en metod som ökar i omfattning. Vår försöksuppställning där vi undersöker cancercellmigration på parallella PCL-fibrer kan ersätta intravitalmikroskopi.
Peter Sartipy, Högskolan i Skövde, har tilldelats 150 000 kr i fortsättningsanslag till projektet ”Stamcellsderiverade humana cardiocyter som in vitro-modell, ett alternativ till djurmodeller vid toxicitetsbedömning”. Många läkemedel ger biverkningar som skadar hjärtat. Idag testas nya läkemedel på flera olika djurslag, men artskillnaderna så stora att det är svårt att översätta resultaten till människa. Tester i provrör på mänskliga hjärtmuskelceller från stamceller kan vara lösningen, och intresset för en mer relevant, djurförsöksfri modell är stort både hos läkemedelsföretagen och myndigheter.
För att minska användningen av försöksdjur vid utveckling av läkemedelsubstanser strävar man emot att kunna introducera modeller baserade på mänskliga celler vid ett tidigt skede under utvecklingsprocessen. Mycket forskning bedrivs därför för att utveckla testmodeller med mänskliga celler i provrör eller cellodlingsskålar, i kombination med avancerade datorsimuleringar (in silico-modeller). För att sprida och förankra den här typen av tester hos läkemedelsbolagen krävs bevis på att de in vitro-modeller som används är tillräckligt robusta för att man praktiskt skall kunna genomföra studier, samt att modellerna svarar på ett kliniskt relevant sätt. Resultaten som framkommit under detta projekt visar att en cellmodell bestående av stamcellsderiverade hjärtceller har dessa egenskaper. Resultaten visar även på möjligheterna att använda avancerade bioinformatiska metoder för att integrera storskalig information och generera omfattande kunskap om mekanismerna bakom kardiotoxiciteten.
Lena Svensson, Lunds universitet, har tilldelats 200 000 i fortsättningsanslag till projektet ”Mikrofluidiska blodkärl istället för djurmodeller för att studera cellmigration”. Istället för djurförsök där det opereras in ”fönster” i försöksdjurs kroppar för att studera hur cancerceller och andra celler förflyttar sig i kroppen via blodkärl, utvecklar forskargruppen en 3D-modell av blodkärl uppbyggd av odlade mänskliga celler. I detta projekt arbetar vi med att sätta upp en blodkärlsmodell baserad på mikrofluidiska tekniker för att kunna studera interaktion mellan leukocyter och/eller cancerceller och de endotelceller som utgör blodkärlens väggar. Mer specifikt kommer vi studera extravasation, den process där celler migrerar ut ur blodkärl och in kringliggande vävnad, en process som är av yttersta vikt för immunförsvarets grundläggande funktion och är involverad i flera kroniska inflammationstillstånd. På ett liknande sätt kan cancerceller ta sig genom kärlväggar och sprida sig i kroppen, vilket har förödande konsekvenser för patienter. Idag är det dock problematiskt att studera dessa viktiga förlopp utan att använda sig av så kallad invitral mikroskopi på försöksdjur.
Senast uppdaterad: 9 januari 2019
