Den Centrala djurförsöksetiska nämnden har avslagit en överklagan från en forskare som inte fick tillstånd av regionala djurförsöksetiska nämnden att utföra försök på 50 000 djur.
Djurförsök får inte utföras utan ett godkännande från en djurförsöksetisk nämnd. Sedan den 1 januari 2013 måste forskarna betala för att ansöka om etisk prövning.
De regionala djurförsöksetiska nämnderna ska väga försökets betydelse mot det eventuella lidandet och obehaget för djuren. Men sedan avgiften infördes rapporterar nämnderna att de fÃ¥r allt fler ansökningar som är mycket omfattande och egentligen verkar vara flera olika försök som forskarna ansöker om i samma ansökan – kanske för att spara pengar. Det gör det svÃ¥rare att urskilja vad varje djurindivid kommer att utsättas för, och därmed för nämnden att göra en ordenlig bedöming av om det planerade försöken kan anses uppfylla kraven i lagstifningen.
En sådan omfattande ansökan från en forskare på Karolinska institutet inkom till den regionala djurförsöksetiska nämnden under våren 2013. Beredningen tog lång tid, eftersom nämnden begärde in flera förtydliganden och även kallade forskaren till möten. Nämnden ansåg ändå att underlaget var otillräckligt för att göra en rimlig bedömning och avslog ansökan med motiveringen att den var så omfattande och svåröverskådlig att det inte var möjligt att väga försökets betydelse mot lidandet för djuren.
Försöksledaren överklagade beslutet till den Centrala djurförsöksetiska nämnden, där Karin Gabrielson Morton, sakkunnig på Forska Utan Djurförsöks är en av ledamöterna.
Den Centrala djurförsöksetiska nämnden har nu avslagit forskarens överklagan. Beslutet förväntas bli vägledande för de djurförsöksetiska nämndernas bedömningar av omfattande och komplicerade ansökningar.
”I föreliggande ansökan gÃ¥r inte att urskilja den erforderliga kedja av komponenter som den djurförsöksetiska nämnden behöver för att pröva ärendet. Centrala djurförsöksetiska nämnden avslÃ¥r därför överklagandet”, stÃ¥r det i beslutet.
Centrala djurförsöksetiska nämnden förtydligar kraven på en ansökan i sitt beslut:
”Samtliga komponenter i ansökan utgör sÃ¥ledes en helhet som tillsammans utgör den grund utifrÃ¥n vilken den djurförsöksetiska nämnden ska väga risken för smärta och/eller obehag mot försökets angelägenhet. Det mÃ¥ste sÃ¥ledes gÃ¥ att följa kedjan av komponenter i försöket och varje komponent mÃ¥ste vara tydligt beskriven, bÃ¥de utifrÃ¥n vad djuren utsätts för och vad som görs för att lindra lidande och obehag, för att möjliggöra en sÃ¥dan bedömning.”
”Den djurförsöksetiska nämnden behöver tydlig information om samtliga komponenter och hur dessa hänger ihop för att kunna väga nytta mot lidande. Den potentiella nyttan mÃ¥ste framgÃ¥ för varje delförsök. Även lidandet för djuren mÃ¥ste kunna bedömas i denna del av försöket. Det mÃ¥ste framgÃ¥ vilka procedurer djuren ska genomgÃ¥ och hur det pÃ¥verkar dem. Det mÃ¥ste gÃ¥ att bilda sig en uppfattning om vilka och hur mÃ¥nga djur som ska ingÃ¥ i respektive procedur. Det är ocksÃ¥ av avgörande betydelse att det tydligt framgÃ¥r vilka avbrytningskriterier som ska tillämpas i delförsöket.
Ansökningsförfarandet bygger sÃ¥ledes pÃ¥ att det läggs fram en sammanhÃ¥llen kedja med information vars huvudsyfte är att utgöra underlag för en bedömning om hur angeläget försöket är frÃ¥n allmän synpunkt i relation till obehag/lidande för djuren.”
