Djurförsök har skett sedan antiken
Användningen av djur i försök ökade explosionsartat under 1900-talet, men människan har använt djur i forskning i mer än två tusen år. De första kända djurförsöken var anatomiska studier som utfördes av Aristoteles och Erasistratus i Grekland 300 och 200 år f.kr. Den romerska läkaren Galen dissekerade grisar och getter på 200-talet. Så småningom började djur också användas i olika typer av giftighetsstudier och i medicinsk forskning. På 1200-talet testade den arabiske läkaren Avenzoar operationsmetoder på djur, innan han behandlade människor.
Anatomiska undersökningar och fysiologiska experiment på djur var vanliga på 1600-, 1700- och 1800-talen, bland annat för att undersöka hur organen fungerade. Metoden fick namnet vivisektion (av latinets vivo, levande, och sectio, snitt). Djuren bands fast eller gavs ett förlamande gift för att ligga stilla. Smärtlindring användes inte.
De europeiska vetenskapsmännen hade delade meningar om huruvida lidandet kunde försvaras. En tongivande filosof var den berömde René Descartes som levde i Frankrike under 1600-talet. Han ansåg att djuren var ytterst komplicerade maskiner som inte kunde tänka eller uppleva smärta och att försöken därför inte utgjorde något moraliskt problem. Descartes mekanistiska inställning till djuren fick fotfäste i forskarvärlden och ledde till en ökad användning av djur i forskning.
Inte förrän i slutet av 1700-talet fick denna inställning ordentligt mothugg då den brittiska filosofen Jeremy Bentham förutspådde att människan en dag kommer att utöka sin moral till att även inkludera djuren. Än idag citeras ur Benthams Introduction to Principles of Morals and Legislation från 1789: ”Frågan är inte om de kan tänka. Den är inte heller om de kan tala. Frågan är om de kan lida”.
Darwins utvecklingslära krånglade till människans förhållande till djuren
När Charles Darwin presenterade sin utvecklingslära från år 1859 krånglade det till människans förhållande till djuren ytterligare. Hans teorier visade på släktskapet mellan människan och djuren, vilket användes som ytterligare ett argument för att djuren kan fungera som modeller för oss människor. Samtidigt innebär släktskapet nya skäl att ta hänsyn till djurs upplevelser.
Från 1800-talets mitt och framåt skedde en snabb medicinsk kunskapsutveckling. Forskarna upptäckte hur sjukdomar som stelkramp, difteri, rabies, tuberkulos, polio och många andra sjukdomar smittar. Vetenskapen fick ökad status, medan den moralfilosofiska debatten om försöksdjuren hamnade i skymundan.
1900-talets grymma giftighetstester
Under 1900-talets första decennier började läkemedels och kemikalieindustrin att växa fram. Så småningom började man inse att kemikalier kunde vara farliga. De första giftighetstesterna, där djur fick vara modeller för människan, utvecklades på 1920-talet, och inbegrep bland annat det ökända LD50-testet (Lethal Dose = dödlig dos) som först togs fram för att testa läkemedel som digitalis, en drog som användes vid hjärtsvikt. Fick patienten för låg dos hade den ingen effekt, medan en för hög dos kunde döda.
LD50-testet, som använts sedan 1927, visar vilken dos eller koncentration av ett ämne som dödar hälften av en stor grupp försöksdjur. Flera grupper av djur fick ämnet i olika doser via maten, sondmatning, injektion, tvingades inandas det eller fick det applicerat på huden. Trots att metoden tidigt kritiserades för att vara både grym och ovetenskaplig blev den en standardmetod för att testa allt från nya läkemedel till fönsterputs. Kritiken intensifierades under 1970-talet och framåt, då flera rapporter visade att det s.k. ”LD50-värdet”, alltså dosen som krävdes för att döda hälften av djuren, kunde variera flera tusen gånger om beroende på djurslaget som användes, ålder, kön, hälsostatus, mat, bäddmaterial m.m. Ändå dröjde det ända till 2002 innan metoden togs bort som standardtest för kemikalier i internationella riktlinjer.
Utveckling av allt fler djurtestmetoder ökade under de kommande decennierna, vartefter nya risker upptäcktes. Ögonirritation, allergi, cancerrisk, fosterskador… Listan kan göras lång över de nya risker som ”upptäckts” sedan 20-talet. Kraven på testning av nya kemikalier och produkter har ständigt ökat och nya testmetoder, för det mesta djurtester, har utvecklats. Även när djurtester inte specifikt krävs finns rekommendationer från myndigheter och i internationella testriktlinjer som i de flesta fall kräver djurtester. Fortfarande idag upptäcker man nya risker med kemikalier, t.ex. påverkan på hormonsystemet, och nya djurtester tas fortfarande fram.
Medicinsk forskning på djur
I slutet av 1800-talet upptäcktes att infektioner och sjukdomar kunde bero på smitta. Forskningen om bakterier, virus, sårvård, infektioner, vacciner och läkemedel mot infektioner kom igång. Och djuren fick återigen utgöra modeller för människan i forskningen.
Även ökad kunskap om sjukdomar som diabetes och hjärtproblem drev på utvecklingen av ”djurmodeller” i forskningen. Operationer och andra behandlingsmetoder testades på djur. En konsekvens av nazisternas försök på människor var internationella konventioner som skyddar människor i samband med medicinsk forskning. Ett av kraven var att alla behandlingsmetoder ska testas på djur innan första studierna på människor fick utföras. Det är regler som lever kvar än i dag, även om de modifierats så att formuleringen nu inte längre kräver djurtester när säkerheten kan garanteras på annat sätt.
Flest djurförsök på 1970-talet?
Djurförsöken i medicinsk forskning och grundforskningen fortsatte att öka. Neurosedynkatastrofen på 1960-talet, då barn föddes med missbildade armar och ben efter att läkemedlet Neurosedyn ordinerats som medel mot graviditetsillamående, ledde till en kraftig ökning av kraven på djurtester vid utvecklingen av nya läkemedel – trots att det var mycket svårt att i ”djurmodeller” få samma effekter som i människan. Men djurtesterna ökade, både av läkemedel, bekämpningsmedel, kemikalier och konsumentprodukter som kosmetika. Just kosmetikatester på djur väckte djurskyddsorganisationernas intresse och de första kampanjerna mot kosmetikatester på djur startade på 1970-talet.
I Sverige och många andra länder var djuranvändningen troligen störst på 1970-talet. Någon statistik över djuranvändningen fördes dock inte på den tiden, men antalet djur som användes i laboratorier varje år i Sverige beräknas ha uppgått till över en miljon.
Inga fler stulna djur i försök
Ända fram till slutet av 1970-talet kunde vem som helst sälja djur till laboratorier och det förekom att stulna hundra och katter såldes till försök. Sedan 1979 måste alla försöksdjur i Sverige komma från godkända uppfödare. Motsvarande regler finns nu även i övriga EU-länder.
Ett fåtal multinationella försöksdjursuppfödningsföretag dominerar nu marknaden och levererar sina djur över hela världen. Med ny teknik kom möjligheten att konstruera allt mer avancerade ”djurmodeller”. Genom inavel, operationer, med hjälp av kemikalier eller genteknik har djur med olika egenskaper och sjukdomar tagits fram. Framför allt användningen av genmodifierade möss i medicinsk forskning har ökat, medan användningen av de flesta andra djurarter sakta men säkert minskar.
Senast uppdaterad: 4 mars 2016
