Behövs djurförsök eller gör de större skada än nytta?

Är djurförsök oumbärligt i forskning, för att utveckla läkemedel och testa kemikalier? Eller är de missvisande och gör mer skada än nytta? Svaren varierar beroende på vilket djurförsök som diskuteras, och det är ofta svårt att vet om ett resultat från ett djurförsök är tillförlitlig eller inte.  En del djurförsök ger viktig kunskap. Andra leder inte till användbara resultat, och resultaten kanske inte publiceras eller kommer till användning alls. I värsta fall leder de till felaktiga slutsatser om hur vi människor fungerar. Är tilltron till forskning på råttor och möss för stor? Vissa forskare anser det. Och medan det ställs höga krav på att cellmodeller och andra djurfria metoder ska utvärderas, har motsvarande utvärderingar sällan gjorts av djurförsöken.

På denna sida visar vi exempel på när djurförsök fungerar dåligt. Observera att detta inte bevisar att alla djurförsök är vetenskapligt undermåliga; ur vetenskapligt perspektiv finns både bättre och sämre djurförsök. En del är så dåliga att det är svårt att förstå hur de kunde tillåtas. Andra djurförsök ger helt eller delvis den önskade kunskapen.

Nedanstående exempel visar att det finns vetenskapliga skäl att satsa på att utveckla bättre metoder än djurförsöken.

Referenslista finns längst ner på sidan.

Vi vill ersätta djurförsöken med bättre metoder

Även när djurförsök fungerar, finns skäl att verka för att de i framtiden kan ersättas med mer etiska, djurfria metoder, som är minst lika bra. Ett exempel: Allergitester på möss och marsvin för att undersöka om ett ämne och orsakar allergi, är ett område där djurtester har fungerat rätt bra ur vetenskapligt perspektiv; djurtesterna beräknas förutsäga risk för hudallergi korrekt i ca 73 % av fallen [1]. Jämfört med många andra djurtester är det en ganska bra siffra – för ögonirritation är siffran ca 50 %, se längre ner på sidan. Men visst finns det förbättringspotential för allergitesterna?

Forska Utan Djurförsök har varit en av finansiärerna bakom GARD, ett nytt, cellbaserat allergitest som utvecklats på Lunds universitet. Under utvärdering (som fortfarande pågår) har GARD varit 95 % korrekt när det gäller att förutsäga risk för hudallergi [2]. Och till skillnad från djurtestmetoderna kommer GARD även att kunna användas för att testa risk för allergi vid inhalation.

Att utveckla bättre metoder än djurmodeller för forskning och riskbedömning är alltså många gånger viktigt inte bara av djurskyddskäl, utan även bra för oss människor.

Bara ett av tio blivande läkemedel fungerar på människor

Visste du att i genomsnitt bara ett av tio blivande läkemedel, som genomgått en mängd olika djurtester, fungerar när de väl testas på människor? Siffran är till och med ännu lägre för vissa typer av läkemedel. Många dras tillbaka eftersom de visat sig sakna effekt på patienter, trots att de varit effektiva i djurstudierna. Andra visar sig ha så allvarliga biverkningar att de – trots att djuren tålde dem – är för farliga för att ge till människor. [3-10]

Tyvärr finns också exempel på när läkemedel har nått ut på marknaden, trots säkerhetsbrister. Det antiinflammatoriska artrit-läkemedlet Vioxx, som drogs bort från marknaden 2004, misstänks ha bidragit till 140 000 hjärtinfarkter. Djurstudierna hade inte gett anledning att misstänka att Vioxx skulle vara så farligt för människan. [11]

Det finns också ett motsatt problem; läkemedel som kanske skulle ha fungerat bra på människor sorteras bort efter djurstudier som tyder på att de kan vara farliga. Aspirin (Magnecyl) är t.ex. ett gammalt beprövat läkemedel, som troligen inte skulle ha blivit godkänt om det testats med dagens djurtester [7].

Forska Utan Djurförsök stödjer flera forskningsprojekt där målet är att få fram bättre cellmodeller som i kombination med beräkningsmodeller i dator bättre kan förutse effekter på människan av nya läkemedelssubstanser. Målet är att ersätta djurtester, men även att effektivisera läkemedelsutvecklingen så att utvecklingen av bättre och säkrare läkemedel kan påskyndas samtidigt som djurtesterna minskas.

Nobelpristagaren hoppas p̴ celler Рdjurmodellerna fungerade inte

Shinya Yamanaka belönades med Nobelpriset i medicin 2012 för upptäckten att det går att omvandla celler från huden på vuxna människor till stamceller; sådana celler som i sin tur kan omvandlas till vilken celltyp som helst. I sin Nobelföreläsning berättade pristagaren om sin forskning kring sjukdomar i motoriska nervceller. Många läkemedel har forskats fram med hjälp av genförändrade möss. Läkemedlen fungerar på sjuka möss, men inget har fungerat på människor, trots att mössen genmodifierats för att bli mer lika oss människor.

Yamanaka uttryckte stora förhoppningar om att möjligheten att byta ut djuren mot forskning på celler från människor skulle leda till nya läkemedel. Hans Nobelprisade upptäckt kan användas för att ta t.ex. hudceller från patienter och programmera om dem till att bli nervceller som kan användas i forskning för att utveckla läkemedel. [12]

Samma teknik, användning av iPS-celler (inducerade Pluripotenta Stamceller) används även i forskningsprojekt som får stöd från Forska Utan Djurförsök för att ersätta djurförsök i forskning om smärta och Alzheimers. Även här är förhoppningen att kunna utveckla nya behandlingsmetoder.

Missvisande forskning på möss och andra djur

Användningen av möss, särskilt genmodifierade möss, ökar. Men allt fler forskare varnar för att det dras för långtgående slutsatser av studier på möss [13,14] och även på andra djur.

I en artikel i Proceedings of the National Academy of Science i februari 2013 varnar amerikanska forskare för att forskning på möss är missvisande när det gäller blodförgiftning, brännskador och trauma. De jämförde blodprover från patienter med resultaten från studier på möss, det vanligaste försöksdjuret. Artikeln konstaterar att det inte finns sådana likheter mellan möss och människor att resultaten ska vara användbara. Rapporten kan förklara varför inget av de 150 nya läkemedel mot blodförgiftning som forskats fram med hjälp av möss har fungerat på människor. Förhoppningen är nu att kunskap från studier av celler och vävnader från patienter kan leda forskningen framåt. [15,16]

Även när det gäller cancerforskning ifrågasätts djurtestresultaten. En forskargrupp som replikerade cancerstudier rapporterade 2012 att av 53 försök som publicerats i prestigefyllda vetenskapliga tidskrifter, hade de bara fått samma resultat i sex av försöken. I 47 fall hade man alltså fått andra resultat, trots att försöken utförts på precis samma sätt och på samma typer av djur.

Svenska forskare vid Karolinska Institutet larmade 2011 om att det finns så stora skillnader i hur insulin frisätts hos möss jämfört med hos människor att diabetesforskningen som gjorts på möss måste göras om på människor.
– Om vi ska ta fram nya mediciner för att behandla diabetes mÃ¥ste vi studera mänskliga, insulinproducerande celler, sa professor Per-Olof Berggren, en av forskarna bakom studien. Läs mer här.

I en omfattande studie från 2007 analyseras 221 studier där man använt drygt 7.000 djur i forskning om behandlingar för sex olika sjukdomar. Resultaten visade att man i över hälften av djurförsöken misslyckades med att förutse effekterna på människa. [17]

Fler sådana systematiska genomgångar av djurstudier skulle bidra till en minskning av djurförsök genom att färre djur används i försök som inte fungerar. Troligen kan de också bidra till kunskap som gör det möjligt att begränsa lidandet i försöken, samt ge bättre underlag till arbetet med att försöka ersätta djurförsöken. Allt fler efterfrågar också sådana studier, och ett internationellt samarbete har växt fram för att ge råd om utvärderingar och sprida resultaten [7, 18, 19]

Djurtester ger inte säkra besked om fosterskador

Du har säkert hört talas om Neurosedyn, ett läkemedel som under 1960-talet orsakade att barn föddes med stumpar istället för armar och ben. På den tiden fanns inte dagens rigorösa testkrav för läkemedel, och man trodde inte att ämnen som är ofarliga för vuxna människor kunde skada foster. Även efter att sambandet mellan läkemedlet och fosterskadorna visats, tog det flera år innan man fick fram en djurmodell där Neurosedyn orsakade motsvarande skador på djurfoster. Fortfarande idag saknas bra tester för att med säkerhet fastställa om nya läkemedel och andra kemiska ämnen orsakar fosterskador. En del av skadorna upptäcks inte i djurtesterna, medan andra läkemedel som man vet är ofarliga för människofoster orsakar skador på alla andra djurarter [7, 20, 21].

Professor Thomas Hartung vid CAAT (Center for Alternatives to Animal Testing i USA) och tidigare chef för ECVAM (EUs center för validering av alternativ till djurförsök) brukar använda det smärtstillande läkemedlet Aspirin/Magnecyl som exempel pÃ¥ att djurmodeller inte är tillräckligt bra pÃ¥ att förutsäga risker för människor. Om dagens djurtester och utvärderingar skulle ha tillämpats skulle aspirin inte ha godkänts, eftersom det orsakar missbildningar av foster hos mÃ¥nga arter – men inte hos människan. Och om man ger en rÃ¥tta en dos som motsvarar vad mänskliga patienter fÃ¥r, är risken stor att 50% av rÃ¥ttorna dör [7, 22]

Krona eller klave?

I en studie av 280 fall där människor som fått stänk av rengöringsprodukt i ögat jämfördes med data från tester i ögonen på kaniner med samma produkter. Överensstämmelsen var lägre än 50%, en överensstämmelse som kan jämföras med att kasta krona eller klave. [23]

Giftigt för djur, men inte för dig

Det finns viktiga skillnader mellan hur olika arter bryter ner ämnen och därmed vad som är giftigt för respektive art. Vi människor äter gärna choklad, som är ofarligt för oss men kan döda hundar. De bryter nämligen ner ett av ämnena i choklad till ett annat ämne som är giftigt.

Det finns många fler exempel på mat som fungerar fint för oss men är giftigt för djur. Lök, avokado, russin, salt, deg (när du bakar) och mjölk är exempel på livsmedel som kan vara direkt farliga för katter, hundar och andra djur. Djurförsäkringsbolaget Sveland har tagit fram en lista över farlig mat och annat som kan skada djur [24]. Ett viktigt råd är att aldrig ge dina djur värktabletter utan att prata med veterinär först. Din katt kan dö av vanliga Alvedon!

Referenser

1. Reisinger K et al (2005) Systematic evaluation of non-animal test methods for skin sensitisation safety assessment Toxicology in Vitro 29:1  http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0887233314002094
2. Information från Malin Lindstedt, forskaren som utvecklar metoden
3. Hay M, Thomas D, Craighead J, Economides C & Rosenthal J (2014) Clinical development success rates for investigational drugs, Nature Biotechnology, 32:1
4. FDA Press release January 12, 2006: FDA Issues Advice to Make Earliest Stages Of Clinical Drug Development More Efficient
5. Food and Drug Administration (2004) Innovation or stagnation: challenges and opportunity on the critical path to new medical products
6. Kola I (2008). The state of innovation in drug develoment. Clin Pharm Therapeutics 83,  227–30
7. Hartung T, Food for Thought Look Back in Anger – What Clinical Studies Tell Us About Preclinical Work,  ALTEX 2013 30:3 275-291
8. Westhouse R (2010), Safety Assessment Considerations and Strategies for Targeted Small Molecule Cancer Therapeutics in Drug Discovery, Toxicol Pathol January 2010 vol. 38:1 165-168
9. CNS Drugs Take Longer to Develop and Have Lower Success Rates than Other Drugs,  November 4, 2014, http://csdd.tufts.edu/news/complete_story/pr_ir_nov_dec_ir
10. Cook D, Brown D, Alexander R, March R, Morgan P, Satterthwaite G & Pangalos M (2014) Lessons learned from the fate of AstraZeneca’s drug pipeline: a five-dimensional framework Nature Reviews Drug Discovery 13, 419–431
11. Nature News 2005-01-25  www.nature.com/news/2005/050125/full/news050124-4.html
12.  Yamanakas nobelföreläsning finns tillgänglig här: www.nobelprize.org/mediaplayer/?id=1866
13. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6010541
14. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/456464?programid=412
15. www.nytimes.com/2013/02/12/science/testing-of-some-deadly-diseases-on-mice-mislead-report-says.html?smid=fb-share&_r=1
16. Seok J et al (2013) Genomic responses in mouse models poorly mimic human inflammatory diseases, PNAS vol 110:9  www.pnas.org/content/110/9/3507.abstract
17. Perel P, Roberts I, Sena E et al (2007) Comparison of treatment effects between animal experiments and clinical trials: systematic review. British Medical Journal 334:197
18. www.cochranelibrary.com/editorial/10.1002/14651858.ED000078
19. http://3rs.ccac.ca/en/research/systematic-reviews.html
20. Allt började med Neurosedynkatastrofen, Läkartidningen nr 48 2011 vol 108
    www.lakartidningen.se/OldWebArticlePdf/1/17402/LKT1148s2474_2479.pdf
21. www.janusinfo.se/Beslutsstod/Om-lakemedel-och-fosterpaverkan/Bakgrund-och-forskningsmetodik/
22. Hartung T, Per aspirin ad astra…  ATLA 2009 Dec; 37 Suppl 2:45-7
23. www.sveland.se/main/default.asp?id=10&subid=98&langid=1&newsid=82&nom=1

Senast uppdaterad: 24 maj 2018