Tack vare våra generösa givare har Forska Utan Djurförsök kunnat öka anslagen till totalt 2,6 miljoner (jämfört med 2,3 miljoner 2019). Under 2020 fick 13 forskare anslag till sina projekt, som alla bidrar till att ersätta djurförsök. Åtta av projekten har fått anslag tidigare år, medan fem var nya projekt som fått anslag för första gången.
Nedan finns en lista över de forskare och projekten som fått anslag. Forskarna beskriver själva sina projekt, ibland med några förtydliganden från Forska Utan Djurförsök.
Gunnar Cedersund, Linköpings
universitet, fick 250 000 kr i fortsatt anslag till projektet
”Kunskapscentrerad och djurfri läkemedelsutveckling genom systembiologiska
modeller”.
Utveckling av datorbaserade matematiska beskrivningar av biologiska
händelser i kroppen för att studera sjukdomsutveckling och effekter av olika
behandlingar i dator istället för genom djurförsök.
Dagens läkemedelsutveckling bygger på en sorts trial-and-error mentalitet: man
testar en enorm mängd läkemedel på en kedja av modellsystem – celler och
försöksdjur – med förhoppningen att om man bara testar tillräckligt många, så
ska någon till slut fungera på alla modellsystem, och därför också på
människor. Viktiga showcases från min och andras forskning, sa mt nya allmänna
guidelines från FDA i USA, gör att vi nu börjar skönja en ny typ av
läkemedelsutveckling: en som istället är centrerad kring kunskap och
matematiska modeller. I denna nya kedja blir djurförsök alltmer irrelevanta,
eftersom man då blir mer kräsen med att pusselbitarna (de data man samlar in)
kommer från samma pussel. I detta projekt arbetar jag i nära samarbete med
läkemedelsföretaget AstraZeneca för att vidareutveckla min matematiska modell.
Vi implementerar också denna nya kedja i praktiken för riktiga
läkemedelsprojekt som försöker bota diabetes och hjärt- och kärlsjukdom, två av
våra största folksjukdomar.
Pernilla Eliasson, Linköpings
universitet, fick 200 000 kr i fortsatt anslag till projektet
”Hur läker senor efter en skada och vad händer när de inte läker ihop?”
Med odlade celler från patienter med senskador skapar forskargruppen
provrörsmodeller av senor som ersätter djurförsök i studier om hur senor läker
bäst.
Folk motionerar allt mer och med detta ökar problemen med smärtande eller
avslitna senor. Rehabiliteringen efter en senskada är lång och besvärlig.
Syftet med detta projekt är att studera faktorer som är viktiga för
läkningsförloppet och vad som kan göra en sena starkare, något som tidigare
gjorts främst i djurmodeller. Traditionell cellodling gör det inte möjligt att
testa just styrka på en nybildad sena. Jag använder därför en cellmodell med
humana senceller från patienter som tillåts skapar en nysena. Denna process
liknar den tidiga läkningsfasen efter en senskada. Jag kommer belasta nysenorna
mekaniskt och jag kommer att studera vad som skiljer senceller som kan bilda
nysenor med de som saknar förmågan och även jämföra med celler från missade så
kallade kroniska hälsenerupturer. På så sätt hoppas jag förstå vad det är som
är viktigt för bra senläkning. Slutligen kommer jag även studera hur höga
kolesterolnivåer påverkar senvävnaden.
Anna Forsby, Stockholms
universitet, fick 250 000 kr i fortsatt anslag till projektet
”Validering av mRNA-markörer för indikation av neurotoxiska skador under
hjärnans utveckling”.
För att ersätta djurförsök utvecklar forskargruppen en cellmodell för att
undersöka hur hjärnans utveckling påverkas av skadliga kemikalier som påverkar
nervceller. Målet är en effektiv metod att snabbt kunna avgöra vilka kemikalier
som är farliga.
Nervsystemet är mycket känsligt för påverkan under fosterutvecklingen och under
tidiga barndomen. Efter det tidigaste stadiet från embryonala stamceller sker
gradvis mognad (differentiering) till olika typer av celler som kommer att
anlägga kroppens organ. Differentiering styrs av hur olika gener avläses, dvs
bildar mRNA och slutligen proteiner. Mängden mRNA av olika gener avspeglar
alltså hur celler differentierar. Vår hypotes är att mRNAnivåerna av specifika
gener i en nervcellmodell ändras av kemikalier som påverkar hjärnans utveckling
och därmed stör differentieringen av nervceller. Förhoppningen är att kunna
identifiera mRNA-markörer som kan fungera som ”fingeravtryck” för dessa skador
och att de ska kunna användas i en känslig metod som kan ersätta nuvarande
tester som involverar ett mycket stort antal djur.
Robert Fredriksson, Uppsala universitet,
fick 200 000 kr i fortsatt anslag till projektet
”Utveckling av en ny metod för att testa botulinumtoxin utan att använda försöksdjur”.
Utveckling av provrörsmetod för att ersätta grymma botoxtester på möss
med tester på odlade nervceller.
Botulinum Toxin typ A (BoNT/A) är ett nervcellsgift som används för att minska
signaleringen i nerver som signalerar för mycket. Det används i förstahand i
skönhetsindustrin för att minska rynkor, under handelsnamnet BoTox men även
medicinskt mot till exempel kronisk smärta. BoNT/A produceras naturligt av
bakterien Clostridium och det är från den bakterien man utvinner ämnet för
medicinskt bruk. Efter man har utvunnit substansen måste koncentrationen av
aktivt BoNT/A i prepartionen bestämmas och detta görs runt om i världen i möss.
Vi vill utveckla en metod som ersätter detta med cell-kulturer och vi har
hittat cancer celler ifrån hjärna som kan vara lämpliga för detta. I det här
projektet vill vi utveckla en metod för att identifiera BoNT/As effekt på dessa
nervceller. Målsättningen är att ta fram ett protokoll som cellkulturer,
behandling med BoNT/A och analys av effekter för att få fram ett ”Proof of
Concept” på ett komplett protokoll för att mäta mängde aktiv BoNT/A i ett prov.
NYTT PROJEKT: Marianne Jansson, Lunds universitet,
fick 200 000 kr i anslag till projektet
”Djurfri lymfoid infektionsmodell; svaret på varför HIV-2 är mindre aggressivt
och hämmar HIV-1?”
Utveckling av en ny modell för att studera HIV-infektioner i vävnad
från människor, så att försök på apor och genmodifierade möss kan
undvikas.
HIV-1 fortsätter att sprida sig världen över, och därför är behovet av ett
vaccin eller botemedel brådskande. Vi studerar HIV-2, vilket är ett HIV-1
närbesläktat men mindre aggressivt virus. Våra studier har också visat att
HIV-2 hämmar HIV-1 AIDS-utveckling hos HIV-1/HIV-2 dubbelinfekterade. Vi vill
nu i detalj förstå skillnaden mellan HIV-1 och HIV-2, och hur HIV-2 hämmar
HIV-1. Eftersom HIV-1 och HIV-2 primärt infekterar lymfoid vävnad ger
experiment med blodceller inte en rättvisande bild. Humaniserade mus- eller
apmodeller används idag allt oftare för att studera HIV infektion. För att undvika
djurförsök vill vi utveckla en infektionsmodell där lymfoid vävnad, från humana
tonsiller, används. Tonsillvävnaden kommer att infekteras med HIV-1, HIV-2 och
båda virusen. Virusens spridning, samt uttryck av gener och proteiner i olika
celler, kommer att analyseras. Vi hoppas med denna studie bidra till utveckling
av strategier för att förhindra AIDS utveckling vid HIV-1 infektion.
Maria Karlgren, Uppsala universitet,
fick 100 000 kr i slutanslag till projektet
“En humaniserad cellmodell för tillförlitliga prediktioner av läkemedelsupptag
i hjärnan”
Vår ”blod-hjärn-barriär” blockerar skadliga ämnen från att nå hjärnan utan
hjälp av särskilda transportproteiner. Barriären och transportproteinerna
varierar mellan olika arter. Forskargruppen utvecklar en cellmodell som
efterliknar hur barriären människan, vilket ger stora vetenskapliga fördelar
vid utveckling av läkemedel.
Syftet med projektet är att utveckla modeller som kan förutsäga om läkemedel
kan ta sig in i människans hjärna eller inte och därmed minska och ersätta
djur/djurbaserade försök inom läkemedelsutvecklingen. Vår hjärna är skyddad av
blod-hjärnbarriären (BHB). Vid utveckling av nya läkemedel är det viktigt att
förutsäga om de kommer kunna ta sig över den här barriären eller inte, dels för
att vissa läkemedel ger biverkningar om de kommer in i hjärna, men framförallt
för att andra läkemedel måste komma in i hjärnan för att ge effekt. Idag är det
svårt att förutsäga detta och det beror till stor del på att det i människans
BHB finns andra proteiner som skyddar hjärnan än vad det finns i försöksdjur.
Vi vill lösa detta genom att utveckla nya provrörs- och datamodeller för att i
ett tidigt skede av läkemedelsutvecklingen kunna förutsäga ett läkemedels
hjärntillgänglighet. Därmed kan vi tidigt sålla fram lovande
läkemedelskandidater och minska djurförsök/försök med djurbaserade modeller.
Pekka Kohonen, Karolinska
institutet, fick 200 000 kr i fortsatt anslag till projektet
”Validering av toxikogenomik för prediktion av kemikalietoxicitet”.
Med hjälp av statistiska modeller och ett stort antal datorprogem kan
riskerna med olika kemikalier bedömas på ett helt nytt sätt efter tester på
celler där bl.a. genförändringar och cellernas proteinproduktion undersöks.
Detta projekt kombinerar datorsimulering och cellodling för utveckling av
alternativa metoder till djurförsök inom forskningsområdet “toxikogenomik”.
“Toxikogenomik” använder breda analyser av störning på cellens grundläggande
förlopp på gennivå. En första rymdbeskrivning av genomisk påverkan av kemikalier
framtogs under förra året, och vi fördjupar nu analysen över hur väl
rymdbeskrivningen fångar dos-samband. Vidare analyserna under kommande perioden
med andra kemikalier ska möjliggöra oberoende validering av vårt verktyg. Vi
analyserar studier i celler som framodlats från mänsklig vävnad, och kartlägger
med hjälp av rymdbeskrivningen på ett helt nytt sätt de funktionella fel som
kemikalier orsakar, och vilken lägsta dos som behövs för att effekter uppstår.
Analyserna innebär grundläggande miljömedicinsk forskning med direkt användning
för ersättning av djurförsök-baserade metoder.
NYTT PROJEKT: Per Malmberg, Chalmers, fick
200 000 kr i anslag till projektet
”Kemisk avbildande analys av hudupptag – en analytisk metod för att ersätta och
reducera djurförsök”.
Utveckling av en ny metod som kan ersätta djurförsök för att studera upptag
av kemikalier i och genom hud.
Varje dag utsätts vår hud för olika kemikalier när den möter allt från verktyg
och elektronik till kosmetiska produkter. Detta kan orsaka kontaktallergi och
långsiktiga hälsoeffekter såsom ökad cancerrisk. Att kunna följa var
nanopartiklar, metaller och kemikalier hamnar i huden och hur cellerna i huden
påverkas, är viktigt för att bedöma risker. Idag används försöksdjur eller
isolerad djurhud för att studera absorption av molekyler i huden. Bara inom
genomförandet av EU:s kemikalielagstiftning REACH så har ca 2 miljoner
försöksdjur använts hittills. Därför finns det ett kritiskt behov av att
utveckla vetenskapligt giltiga alternativ. I detta tvärvetenskapliga projekt
vill vi utveckla en in vitro (provrörs-)metod för att studera hudupptag med
hjälp av kemisk avbildning. Metoden baseras på donerad mänsklig hud där vi
följer exponering av kemikalier.
NYTT PROJEKT: Mats Nilsson, Stockholms
universitet, fick 200 000 kr i anslag till projektet
”Utformning av en gliablastom organoid-on-a-chip för läkemedelsutveckling”
Utveckling av en avancerad cellmodell som ska bidra till att utveckla
läkemedel mot hjärncancerformen gliablastom.
När jag nyligen deltog på en konferens om det senaste inom utveckling av
behandling av hjärntumörer så frågade jag en kollega som arbetar inom detta
fält, varför man fortfarande använder musmodeller för att studera sjukdomen och
testa läkemedel, givet alla deras begränsningar. Hon svarade ”det är vad vi har
och det är vad vi känner till”. Det är så när man kan komma en definition av
ett fält som är moget för innovation! För att få en reduktion av antalet
djur som används inom medicinska studier så måste det finnas gångbara
alternativ som är lika bra eller bättre än djurmodeller. Vårt mål är att
utveckla ett glioblastom organoid-on-a-chip (mini-cellmodeller på en liten
glasskiva med fördjupningar och kanaler för cellerna och näringsvätska) som kan
användas för läkemedelsutveckling för att ersätta testning på djur. Vi har
samlat ledande forskare i Uppsala och Stockholm som har spänner över
cellbiologi, kemi, teknologi och bioteknologi, en vidd av expertis som krävs
för att lyckas, och i detta projekt skall vi testa några nyckelkomponenter.
Stina Oredsson, Lunds universitet,
fick 200 000 kr i fortsatt anslag till projektet
”Unikt 3D cellodlingssystem för cancerforskning – för bättre prediktion,
effektivitet och minskad djuranvändning”.
Cancerforskning helt utan djur är målet för denna forskargrupp, som är måna
både om att minska lidandet och få bättre resultat för människor med cancer.
Det används väldigt många försöksdjur i cancerforskning. Djur, framförallt
möss, transplanteras med cancerceller och behandlas sedan med substansen som
forskaren är intresserad av. Många gånger påverkar substansen inte tumören i
djuret och djuret mår illa. Djurförsök orsakar mycket lidande och kostar mycket
pengar. Därför behövs det bättre cellmodellsystem, utanför kroppen, vilka liknar
en tumör i människokroppen mer. Detta är vägen framåt för en mer effektiv
forskning, med mindre lidande för djur och mer resultat för människor. Men, i
cellodling idag används många produkter som erhållits genom procedurer som
vållar djuren lidande. I vår forskning har vi tagit fram en tumör som odlas
utanför kroppen. Den består av cancerceller och olika normala celler som finns
i en tumör. De växer i ett tre-dimensionellt nätverk av konstgjord bindväv
omgivna av ett medium utan produkter som erhållits från djur på ett oetiskt
sätt. Vår modell gynnar människor och skonar djur i kampen mot cancer.
Lena Palmberg, IMM, Karolinska
institutet, fick 200 000 kr i fortsatt anslag till projektet
”Utvärdering av lungmodeller med multipla celltyper för behandlingsstrategi av
kroniska lungsjukdomar”.
Kronisk bronkit och KOL är stora problem som skapar lidande hos drabbade
människor och försöksdjur och stora kostnader för samhället. Forskargruppens
mål är att hitta vägar att studera sjukdomarna i avancerade cellmodeller av
luftvägar och lungor för att få fram bättre behandlingar utan försöksdjur.
Vi avser att studera bakomliggande mekanismer vid KOL och kronisk bronkit och
behandlingseffekter av etablerade och/eller nyutvecklade terapiermöjlighet
(behandling med antikolinergika fosfodiesterashämmare och 15-LOhämmare), med
hjälp av våra lungmodeller. Exponering för luftföroreningar är av stor klinisk
betydelse för uppkomst och utveckling av sjukdom hos friska individer samt för
klinisk försämring hos personer som redan utvecklat sjukdom. Genom att studera
effekter av luftföroreningskomponenter i lungmodeller bestående av nyisolerade
mänskliga celler kan bakomliggande sjukdomsmekanismer kartläggas. Vidare
utvärderas effekten av olika behandlingsstrategier som ett led för att utröna
dessa modellers användbarhet vid läkemedelsutveckling. Med bra validerade
modeller av luftvägsslemhinna kan sjukdomsmekanismer studeras i detalj och
modellerna kan komma att användas för läkemedelsutveckling. Detta sammantaget
minskar väsentligt behovet av framtida djurförsök.
NYTT PROJEKT: Olena Prykhodko, Lunds universitet,
fick 200 000 kr i fortsatt anslag till projektet ”Tredimensionell
tarm modell in vitro”.
Utveckling av en tarmmodell i provrör för att studera hur allt från kost
till läkemedel påverkar och påverkar hälsan, bl.a. när det gäller inflammation
och kanske även kopplingen mellan tarm och hjärnan/nervsystemet.
Syftet med projektet är att verifiera och få igång användningen av en ny modell
för medicin- och hälsoforskning. Denna tredimensionella in vitro (provrörs-)modell
med re-konstruerad levande tarmvävnad från friska donatorer innebär ett nytt,
“state-of-the-art” testsystem. Slemhinnan sitter på polykarbonat-membran och
inkluderar i sig ‘lumen’ och ‘blod’ och detta imiterar tarmens funktion i
kroppen. I vårt projekt som ska ske på LTH, Lunds universitet kommer vi att
bedöma hur kosten samt bakteriella komponenter kan påverka tarmens
permeabilitet, om dessa effekter är i samband med dos-respons samt hur
slemhinnan reagerar på det med inflammatorisk respons. Projektens mål är att
bevisa att 3D-testsystemet med human tarmvävnad kan användas istället för
djurförsök vilket ska leda till minskning av djuranvändning i forskning med
inriktning mot medicin och hälsa.
NYTT PROJEKT: Ulf Yrlid, Göteborgs
universitet, fick 200 000 kr i fortsatt anslag till projektet ”Organoider
från human tarm för utvärdering av fukosbaserade motmedel vid toxinorsakad
diarré”.
Utveckling av en avancerad cellmodell för att utvärdera motmedel vid
diarréer orsakade av gifter från bakterier.
Diarrésjukdomar orsakade av bakterier leder till miljontals fall varje år. I de
fall där vaccin finns ger dessa endast skydd hos 2/3 av vaccinerade. Diarrén
orsakas av toxiner, som efter utsöndring från bakterierna, binder till tarmcellerna
och efter att tagits upp orsakar en kraftig vätskeutsöndring i tarmen. Om
allvarliga fall inte snabbt behandlas kan sjukdomen kan vara dödlig, särskilt
bland mindre barn. Därför behövs, förutom nya vacciner, även förbättrade
behandlingar. Vi har nyligen visat att toxinerna binder till tidigare okända
sockerstrukturer. I detta projekt kommer vi att studera om motmedel klädda med
dessa socker kan blockera inbindningen och därmed motverka diarrén. Tidigare
har diarré utvärderats i möss. Vi kommer istället att använda ”tarmorganoider”
som odlas fram från biopsier från människor. Dessa ersätter försök med möss och
då de av oss upptäckta sockerstrukturerna inte finns i mössens tarmar så
innebär detta – till skillnad från vid försök på möss – att vi kan säkerställa
att det är blockering av toxinbindning till mänsklig tarm som
mäts.
Senast uppdaterad: 19 februari 2021