Anna Forsbys forskning

Tack var våra generösa givares stöd har Forska Utan Djurförsök under flera år kunnat stödja forskaren Anna Forsby och hennes projekt. Anna säger själv: – Utan Forska Utan Djurförsök hade det inte funnits några djurfria metoder på det sättet som det gör idag i Sverige. Ingen av den forskning som jag har bedrivit skulle ha funnits om inte Forska Utan Djurförsök hade vågat satsa!

Här kan du läsa mer om Annas forskning.

NociOcular – testmetod för ögonirritation

Anna Forsby fick chilipeppar i ögat – och kom på en ny testmetod för ögonirritation! Som den nervforskare hon är kom Anna på att det skulle kunna vara samma mekanism i ögat som gör att chilipeppar svider, som också gör att schampo och andra produkter svider i ögonen. Det var upptakten till utvecklingen av en testmetod där nervceller som hon redan odlade på labbet ”byggdes om” för att kunna detektera mild ögonirritation – ett test som saknades för företag inte vill droppa kemikalier i ögonen på kaniner (vilket för övrigt är förbjudet i EU för kosmetikaprodukter sedan i mars 2009, men förekommer för andra typer av produkter). Och för att se om det verkligen gav rätt resultat, dvs visade om ett ämne svider en kort stund men utan att ge skador, så droppade hon produkterna hon testade i ögonen på sig själv och jämförde sin upplevelse med resultatet från celltestet.

Den nya testmetoden kallas NociOcular och finns redan på marknaden – i USA. Varför inte i Sverige och EU?

Anna: – Jag hoppas att det kommer så småningom. Men det finns inte direkt någon motorväg från idé till kommersialiserbar produkt, utan det krävs mycket pengar både för utveckling och riskkapital för att starta upp företag. Jag samarbetade med ett amerikanskt institut, IIVS, när det gällde att utvärdera testet med en större mängd kemikalier. Resultatet var så bra att de ville börja erbjuda testet till sina kunder, och vi skrev ett licensavtal. När de säljer testet får jag en liten summa pengar som återinvesteras i fortsatt utveckling och utvärdering av testet.

NociOcular är ett test som kan något som inte de andra cellbaserade ögonirritationstesterna på marknaden kan. Det kan skilja på icke-irriterande, milt irriterande och ämnen som ger allvarligare irritation. Detta är klassificeringar som måste göras i samband med t.ex. transport av kemikalier. Men för att testet ska kunna marknadsföras bredare och attrahera en marknad tillräckligt stor för att det ska löna sig som affärsidé, så måste testmetoden få regulatoriskt godkännande, dvs EU och ett internationellt samarbetsorgan som heter OECD måste godkänna den. Och för att det ska ske krävs ytterligare valideringsstudier där testerna utförs av oberoende laboratorier. För att få komma med i sådana studier behöver fler referenskemikalier testas, dvs kemikalier där man vet vilken effekt de har på människoögon. Och det är här projektet stannat upp en tid, eftersom det inte funnits någon publicerad lista över lämpliga referenskemikalier. Det har därför inte gått att visa att metoden fungerar!

Genombrotten kom sommaren 2017 då det publicerades en vetenskaplig artikel av kosmetikaindustrins intresseorganisation i Europa, Cosmetics Europe, med en lista över referenskemikalier för ögonirritation (Barosso et al., Arch Toxicol. 2017 Feb;91(2):521-547). Nu ska NociOcular utvärderas även med dessa kemikalier. Om det ger det utfall som Anna Forsby hoppas och tror på, så kan de lämna över underlag till EU:s center för validering av djurförsöksfria metoder, EURL-ECVAM, som kan besluta om en formell validering som kan utmynna i en rekommendation om regulatoriskt godkännande av metoden.

– Det är en lång, tidskrävande och dyr process, suckar Anna Forsby, som mest av allt önskar sig pengar för att anställa någon som kan hjälpa henne på heltid med forskningen.

– Men nu kan vi i alla fall gå vidare och metoden är så lovande, så det är bara att kämpa på!

Anna Forsbys projekt om neurotoxikologi
Det är viktigt att kunna upptäcka kemikalier som stör eller skadar nervsystemet. Kemikalier som kanske stör den elektriska signaleringen i hjärnan och orsakar epilepsiliknande kramper, orsakar medvetslöshet eller stör signaleringen mellan nerver och muskler. I vissa fall är de övergående, i andra fall kan de orsaka svåra skador eller leda till döden. Sådana kemikalier förekommer i bl.a. droger och bekämpningsmedel, men hur är det med kemikalierna i vanliga konsumentprodukter? Och påverkas nervceller under den känsliga fostertiden eller hos barn, när nervsystemet utvecklas?

Anna Forsby har under flera år fått anslag för att ta fram testmetoder för att kunna undersöka detta i odlade nervceller. Det Anna och hennes forskningsgrupp framför allt bidragit till under dessa år är att öka kunskapen som krävs för att över huvud taget kunna utveckla testmetoden. Det krävs rätt typ av odlade nervceller, odlingsförhållandena måste optimeras, rätt typer av kemikalier måste hittas för att testa metoderna och bra avläsningsmetoder måste utvecklas och optimeras för att bedöma resultaten. Allt måste sedan bakas ihop till en lättanvänd och förhållandevis billig testmetod som gör att fler kemikalier än idag kan testas för att få veta om de är neurotoxiska, dvs giftiga för nervsystemet – och utan dagens plågsamma och ofta missvisande djurtester.

Forskningsgruppen utgår dels från en celllinje som ursprungligen kommer från en tumör med nervcellslika celler från en människa och sedan odlats upp i stor skala i provrör. Dessa celler kan dela sig kontinuerligt men kan även påverkas så att de mognar till celler som påminner om normala nervceller. De odlar också stamceller som kan fås att utvecklas till alla de celltyper som finns i en hjärna, och som kan växa och mogna på ett sätt som efterliknar det som sker när en mänsklig hjärna utvecklas. Genom att testa tre kemikalier som man vet är nervskadande för människan i dessa celler, har Anna Forsby och hennes kollegor kunnat identifiera 11 gener i nervcellerna som påverkas av alla tre kemikaliernta på ett sådant sätt att det stör hjärnans utveckling. Denna kunskap utgör grunden för en ny testmetod som forskargruppen hoppas kunna utveckla och sprida.

Senast uppdaterad: 27 mars 2018