Lagstiftning

Vad säger lagen om djurförsök?

Den svenska djurskyddslagen ska skydda djur från lidande. Men djurförsök är tillåtet, även när det är innebär att djuren utsätts för lidande. För att ett djurförsök ska få utföras krävs att det godkänts av en djurförsöksetisk nämnd.

Lagen sätter inga tydliga gränser för hur mycket lidande djuren får utsättas för, men djuren får inte utsättas för ”onödigt lidande”. Det är upp till de djurförsöksetiska nämnderna att väga försökets nytta mot djurens lidande och avgöra om ett försök ska få utföras eller ej. Nämnderna ska dock avslå ansökningar om djurförsök när det finns alternativ, mindre plågsamma sätt att utföra försöket på och om syftet ”saknar allmänintresse”.

Ett djurförsök är olagligt om det inte har godkänts av en djurförsöksetisk nämnd, och det får inte utföras på annat sätt än vad nämnden godkänt. Men om den djurförsöksetiska nämnden godkänt det planerade försöket anses djuren inte vara utsatta för ”onödigt lidande”. Det innebär t.ex. att tillsynsmyndigheten (länsstyrelserna) inte kan ingripa även om de anser att djuren lider i onödan.

Lagstiftningen har likriktats inom EU

EU har haft gemensamma regler för djurförsök sedan 1986 via ett djurförsöksdirektiv. Hösten 2010 antog EU ett nytt djurförsöksdirektiv med regler som alla EU-länder ska ha infört i sin nationella lagstiftning sedan 2013. Positivt i direktivet är att det i inledningen tydligt framgår att det yttersta målet är att djurförsök på sikt helt ska ersättas. Direktivet stadgar också att djurförsök inte får utföras om det finns alternativ och att försök ska utföras med så få djur och så skonsamt som möjligt. Djur som används i försök ska vara uppfödda för ändamålet.

I flera EU-länder innebär det nya djurförsöksdirektivet stora förbättringar av skyddet för försöksdjuren. För andra länder som redan haft en omfattande lagstiftning om djurförsök, däribland Sverige, innebär det ingen större förändring. En stor nackdel är dock att medlemsländerna inte längre får införa nya regler som är hårdare än vad som anges i EU-direktivet. Däremot får länderna behålla hårdare regler som fanns innan direktivet trädde i kraft.

Vad är djurförsök och vad tillåts?

Exakt vad som menas med djurförsök definieras i djurskyddslagens första paragraf på detta sätt:

Med djurförsök avses användning av djur för
1. vetenskaplig forskning,
2. sjukdomsdiagnos,
3. utveckling och framställning av läkemedel eller kemiska produkter,
4. undervisning, om användningen innebär att djuret avlivas, utsätts för operativt ingrepp, injektion eller blodavtappning eller om djuret orsakas eller riskerar att orsakas lidande, samt
5. andra jämförliga ändamål.

Med djurförsök avses också framställning av djur med förändrad arvsmassa, om gentekniska, kemiska eller andra liknande metoder används samt, i de fall djur kan orsakas lidande, bevarande genom avel av en stam av djur med förändrad arvsmassa med bibehållande av djurens genetiska egenskaper.

Det är alltså tillåtet att använda djur för dessa ändamål och lagen tydliggör att ”Djur som används i djurförsök skall inte anses vara utsatta för onödigt lidande eller sjukdom vid användningen, om denna har godkänts av en djurförsöksetisk nämnd.” (2 §, Djurskyddslagen, se länk längst ner på sidan)

Djurskyddslagen definierar också vad ett ”försöksdjur” är: ”Med försöksdjur avses djur som används eller är avsedda att användas i djurförsök. Med försöksdjur avses även djur som har använts eller har varit avsedda att användas i djurförsök och som förvaras på en anläggning eller i ett annat förvaringsutrymme för försöksdjur.”  Mer information om vilka djur som omfattas av skyddet, t. ex. vad som gäller för ofödda ungar, finns i EU:s direktiv om djurförsök (se länk längst ner på sidan).

Få begränsningar av försök

Det svenska regelverket kring djurförsök består av ett antal grundläggande paragrafer i djurskyddslagen (som riksdagen beslutat om), djurskyddsförordningen (som regeringen beslutar om) och mer detaljerade regler i föreskrifter från jordbruksverket.  Länkar till alla lagtexter och föreskrifter hittar du längst ner på denna sida.

Lagstiftningen sätter få gränser för hur mycket lidande försöksdjur får utsättas för. Sedan 2004 finns dock vissa begränsningar vid vissa typer av ingrepp införda i föreskrifter som Jordbruksverket utfärdat. De gäller t ex vid immunisering och produktion av antikroppar, vävnadsprovtagning av genmodifierade djur, akuta toxicitetsstudier och forskning där man skapar ledsjukdomar hos smågnagare. Men begränsningarna är inte absoluta; de djurförsöksetiska nämnderna kan bevilja undantag från de flesta av dem.

Ett förbud mot att använda människoapor i försök gäller dock fullt ut, liksom EU:s förbud mot att utföra kosmetikatester på djur (gäller både färdiga produkter, råvaror och blandningar).

Grundläggande regler för att få använda djur

I djurskyddslagens paragrafer 19-23 anges vilka krav som ska uppfyllas för att djurförsök ska få utföras. Där står exempelvis att:

Djurförsök får äga rum endast under förutsättning
1. att det syfte som avses med verksamheten inte kan uppnås med någon annan tillfredsställande metod utan användning av djur,
2. att så få djur som möjligt används,
3. att verksamheten utformas så att djuren inte utsätts för större lidande än vad som är absolut nödvändigt, och
4. att det vid verksamheten inte används andra djur än sådana som fötts upp för ändamålet.
Dessutom ska djurförsöken vara godkända av en djurförsöksetisk nämnd.

För att djurförsök ska få utföras måste anläggningen vara godkänd av Jordbruksverket. Det ska finnas en godkänd ansvarig föreståndare och alla som arbetar med djurförsök ska ha genomgått en särskild utbildning. I föreskrifter finns också regler med minsta tillåtna mått för burar och andra djurhållningsregler som måste följas.

Sedan 2013 finns undantag från kraven på tillstånd och djurförsöksetisk prövning. Undantagen gäller privatägda djur som hålls i sin vanliga miljö,  fritt levande vilda djur, djurparksdjur och djur i undervisning. Vissa villkor gäller. De finns i 2 kap. 15-22 §§ i Jordbruksverket föreskrifter om djurförsök (L 150, se länk längst ner på sidan).

Djurförsöksetiska nämnder

Om försöket verkligen är nödvändigt, om det finns alternativa metoder och om försöket utförs på ett sätt för minimerar lidande, stress och obehag – det är en bedömningsfråga. Därför finns regionala djurförsöksetiska nämnder som ska granska planerade försök och avgöra om syftet med försöket är så viktigt att det väger tyngre än de negativa konsekvenserna det får för djuren.

Det finns sju regionala djurförsöksetiska nämnder i landet (i Umeå, Uppsala, Malmö/Lund, Linköping, Göteborg och två i Stockholm). Stockholm Norra nämnd och Göteborgs nämnd har två avdelningar vardera.

Nämnderna består av ordförande, vice ordförande och tolv ledamöter. Hälften av ledamöterna är forskare och försöksdjurspersonal och de övriga är lekmän. Av de sex lekmännen får högst två representera djurskydds- och djurrättsorganisationer, övriga är politiker. Ansökningarna till de djurförsöksetiska nämnderna är offentliga handlingar. De går att få via de djurförsöksetiska nämnderna (adressuppgift finns på Jordbruksverkets hemsida), tillsynsmyndigheterna (länsstyrelserna) och hos den som utför försöken.

Enligt regelverket ska nämnderna avslå planerade djurförsök om det finns alternativa metoder, om försöket kan göras på ett mindre plågsamt sätt och om försöket ”saknar allmänintresse”. Dock har nämnderna inte resurser för att själva utföra större utredningar eller söka information. Utredningen begränsas ofta till att ställa kompletterande frågor till försöksledaren.

Ytterst få ansökningar avslås av de djurförsöksetiska nämnderna. Beslut om avslag på en ansökan till en djurförsöksetisk nämnd kan överklagas till Centrala djurförsöksetiska nämnden. Observera att det endast är forskare som får avslag eller särskilda villkor i sitt godkännande, som kan överklaga besluten. Ett godkännande av djurförsök kan inte överklagas.

Den Centrala djurförsöksetiska nämnden har också i uppdrag att se till att vissa djurförsök utvärderas i efterhand. Denna granskning krävs enligt EU:s direktiv som trädde i kraft 2013, så utvärderingarna kommer inte att ske förrän djurförsök som påbörjades 2013 är avslutade. De regionala djurförsöksetiska nämnderna kan godkänna djurförsök för upp till fem år i taget.

Krav på satsningar på att ersätta djurförsök i EU-lagstiftningen

Redan i EU:s tidigare djurförsöksdirektiv från 1996 ställdes krav på att medlemsländerna skulle se till att djurförsök endast utfördes om alternativ saknades. I det nya direktivet från 2010, som nu införts i ländernas nationella lagstiftningar, tas ytterligare några kliv mot att på sikt ersätta djurförsök. I punkt 10 i direktivets inledning står att:

”Även om det är önskvärt att ersätta användningen av levande djur i försök med andra metoder som inte kräver användning av levande djur, är det fortfarande nödvändigt att använda levande djur för att skydda människors och djurs hälsa och miljön. Detta direktiv är dock ett viktigt steg mot att uppnå det slutliga målet att ersätta alla försök på levande djur i vetenskapliga syften och i undervisningssyfte så snart det är vetenskapligt möjligt att göra det. Syftet med detta direktiv är därför att underlätta och främja användningen av alternativa metoder. Syftet är även att garantera en hög skyddsnivå för de djur som ännu måste användas i försöken. Detta direktiv bör regelbundet ses över mot bakgrund av den vetenskapliga utvecklingen och utvecklingen av djurskyddande åtgärder.” (Vår understrykning.)

Direktivet innehåller flera formuleringar om att utvecklingen av alternativ till djurförsök ska stödjas både av EU och av medlemsländerna. Det är svårt att i förväg förutsäga vilka effekter direktivet kommer att få.  Det skulle vara värdefullt med årliga rapporteringar från samtliga medlemsländer om hur de agerat under året för att främja djurfria metoder och vilka framsteg som gjorts, men krav på rapportering saknas dessvärre i direktivet. Istället har EU-kommissionen möjliggjort frivillig rapportering och publicerar rapporterna från de länder som skickat in sådana.

Länkar till författningar och mer information

Här hittar du författningar
Djurskyddslagen
Djurskyddsförordningen
Jordbruksverkets föreskrift L 150 om försöksdjur och djurförsök
EU:s direktiv 2010/63/EU om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål

Information från Jordbruksverket om:
Tillstånd mm för att få göra djurförsök
Etisk prövning
Definitionen av djurförsök och försöksdjur

Mer fakta om djurförsök finns här >>
Information om hur plågsamma djurförsök är hittar du här >>
Hur bra eller dåliga är djurförsök egentligen? Läs mer här >>
Våra argument för varför fler djurförsök behöver ersättas, finns här >>
Djurförsöksstatistik finns här >>

Senast uppdaterad: 16 juni 2015